~ Harrys perspektiv ~

Inspelningen hade gått bra och nu hade Paul just åkt iväg för att göra några ärenden. Han skulle komma tillbaka om ett tag och hämta oss andra. Vi hade en viktig fotografering om ungefär två timmar.

”Did you tell Natasha about the photo?” frågade Niall när vi var på väg tillbaka till Liam och Nat.
”Yeah.. and actually she didn’t care that much” svarade jag och försökte att låta så munter som möjligt. Sanningen var att jag inte alls var särskilt glad åt allt det här. Jag visste att väldigt många fans inte brukade vara särskilt förstående när det gällde sådant här. Dock visste jag ju också att det inte gällde alla. Vissa verkade stötta oss oavsett vad som hände, men ser man några dåliga kommentarer var det ändå där uppmärksamheten brukade fastna. Även om jag visste det här och var beredd på det så visste jag inte om Natasha hade någon aning om att folks reaktioner inte alltid var särkilt bra.
”That’s a good thing, Harry. Why do you sound like your cat died or something?” frågade Louis och jag ryckte på axlarna.
”I don’t know.. it just feels like she doesn’t really know how awful people can react to things like this” förklarade jag.
”Did you talk to her about it?”. Nu var det Zayn som frågade.
”No, not really. She just told me she doesn’t care if people saw the picture and that was pretty much it.”
”Don’t worry. I think she can handle it, she seems like a tuff girl” sa Niall och jag rynkade osäkert pannan.
”I think that she really doesn’t like attention.. seems like it totally freaks her out” berättade jag och dom alla tre såg lite ängsliga ut.
”So.. what have people been writing about it then?” frågade Niall och jag ryckte på axlarna.
”Haven’t been looking. I’m not so sure that I wanna know” erkände jag och suckade.

~ Louis perspektiv ~

När vi kom ut från hissen och mötte vi Brenda som såg ut att komma från vårt rum. Hon såg på oss och log lite osäkert.
”I’m not so sure that you should go there” sa hon och jag var inte riktigt säker på om hon sa det som ett skämt eller var allvarlig. ”I mean, I went in to see if Paul was there, but when I saw them cuddling I didn’t want to interrupt so I just went out again” förklarade hon innan hon fortsatte. Jag förstod fortfarande inte riktigt vad hon pratade om. Var Paul där inne och myste med någon?
”Who would Paul be cuddling with?” frågade Niall totalt oförstående och satte ord på mina tankar.

Vi fortsätta nu snabbt och nyfiket mot rummet. När vi öppnade dörren var det inte alls Paul vi fick se där inne med någon tjej, utan det var Liam och Natasha. Liam halvlåg i ena änden av soffan med knäna en aning uppdragna framför sig, som ett ryggstöd för Natasha som halvlåg lutande mot hans ben. Båda hade blicken fäst på tv:n, men när vi kom in kollade dom på oss istället. När det började koppla för mig att det var dom två Brenda hade menat tittade jag förvirrat på Harry, som oförstående tittade på Liam och Natasha. Det var tydligt att han också hade fattat vad Brenda menade nu.

---

~ Liams perspektiv ~

Jag låg ner i soffan med slutna ögon och lyssnade på tanten som läste upp nyheterna på tv:n när dörren öppnades och någon kom in.
”Are you sleeping?” viskade Natasha samtidigt som jag hörde att hon tassade fram mot soffan. Jag gjorde ett snarkande ljud men lyckades inte hålla mig särskilt länge innan jag flinade. Jag kände att hon satte sig vid mina fötter och först nu öppnade jag ögonen och såg på henne.
”Here.. painkillers and water” log Nat och sträckte fram ett glas med vatten och två små tabletter mot mig. Jag satte mig upp i soffan och tog emot glaset.
”Thanks” mumlade jag och sköljde snabbt ner båda tabletterna med vatten.

Vi båda satt tysta ett bra tag och såg på tv:n där det nu var reklam. Sakta men säkert släppte huvudverken.
”How are you feeling?” frågade Natasha och det lät mest som att hon ville bryta tystnaden.
”Better” log jag. Nat nickade och vände blicken mot tv:n igen. Bortsett från tv:n var det tyst i rummet, men det var absolut ingen obekväm tystnad. Det var mer som två vänner som satt och såg på ett väldigt intressant program och därför inte sa något. Dock var det verkligen inget intressant program just nu, men ändå.

~ Natasha’s perspektiv ~

Jag kunde inte låta bli att fundera över om Liam ens tyckte att den här debatten om militären var intressant. Nej, inte kunde någon människa under 30 tycka att det här var kul att titta på. Dessutom pratade dom ju så oerhört fort så att jag som växt upp med svenska tyckte det var riktigt svårt att hinna höra vad dom sa.

Plötsligt skar en hög ringsignal genom rummet och både jag och Liam ryckte till lite. Det tog några sekunder innan Liam insåg att det var hans mobil som ringde. Han sträckte sig till bordet och tog den därifrån. Jag kunde inte höra vem det var, men han lät i alla fall glad över att prata med vem det nu var som ringde. När han sedan avslutade samtalet med att säga ”Yeah, I miss you too. And I love you babe. Bye!” log jag brett för mig själv. Jag fick genast en känsla av att Liam var en riktig toppen kille och den där tjejen var nog väldigt lyckligt lottad som hade honom.

”Who is the lucky one?” frågade jag när han hade lagt på. Liam tittade lite oförstående på mig och jag blev lite osäker. Det kanske inte var hans flickvän som hade ringt trots allt? Det kunde ju lika gärna ha varit en lillasyster eller något sådant.
”I mean, that was your girlfriend, right?” frågade jag och bet mig i läppen.
”Oh, yeah!” bekräftade Liam och log. Han måste ha sett på min blick att jag ville ha mer information än det där för han började i alla fall berätta lite. ”Danielle. She’s a dancer, that’s how I met her. She was one of the background dancers when me and the boys were in x-factor” förklarade han och man såg på honom när han pratade om henne att han verkligen älskade henne.
”Have you been a couple since then?” frågade jag och om jag inte var helt ute och cyklade så var det ju ungefär 2 år sedan.
”Yep. We go on very well and I really love her. I can’t imagine breaking up with her” svarade han och jag log brett.
”Seems to me like she’s a very lucky girl” konstaterade jag och Liam skakade på huvudet och flinade lite.
”I’m the one who is lucky” rättade han mig och jag skrattade lite.

”Speaking of girlfriends and stuff.. What’s going on with you and Harry?” frågade Liam sedan nyfiket och jag tog ett djupt andetag och funderade lite innan jag svarade.
”Ehm, we.. kinda kissed” fick jag generat fram och Liam höjde ögonbrynen.
”Well, I saw that.”
”Of course you did” suckade jag och Liam lade undan sin mobil och vände sig mot mig i soffan.
”Do  you like him?” frågade han och såg allvarligt på mig. Jag såg på honom under tystnad en liten stund men nickade sedan.
”Yeah, I do” erkände jag.
”And where are you going from here? I mean, everyone saw you kiss.. are you two together or?”.
”No.. I don’t think so” mumlade jag och tittade ner på mina händer. ”But he’s taking me out on a date” lade jag till och såg leende upp på Liam igen. Det kändes skönt att prata med honom om det här. Speciellt eftersom jag inte hade några tjejkompisar här i London som jag kunde vända mig till. Fast Harry kanske inte ville att jag skulle sitta och snacka om honom och mig till en av hans bästa vänner? Typiskt mig, alltid öppnade jag mig för mycket.

”Ehm, can we not tell Harry about this talk?” frågade jag och såg osäkert på Liam.
”What talk?” frågade han och flinade, som ett tecken på att han inte tänkte snacka om det till någon. Jag log brett och drog undan en hårslinga som föll ner i ansiktet.

~ Liam’s perspektiv ~

Vi fortsatte att se på debatten på tv, men det tog inte länge förrän den tog slut och det blev reklam.
”So.. you got pretty upset when you called that Tyler guy yesterday... what was that about?” frågade jag lite försiktigt och såg på Natasha för att se hennes reaktion. Med tanke på hur ledsen hon hade blivit igår kanske hon inte ville prata om det här.

Natasha vände sig sakta mot mig och drog upp benen under sig så att hon satt i skräddarställning. Man såg tydligt hur hennes bröstkorg utvidgades när hon tog ett djupt andetag och sedan strök hon undan en brun lock av hår från ansiktet innan hon mötte min blick.
”Well, like I told you and Louis, Tyler and I wasn’t in a relationship or anything like that. I liked him, I really did, and I thought that maybe he liked me too. When I called him he was very drunk...” började hon men tog en liten paus. Hon rynkade pannan och jag tyckte att hennes ögon såg lite blanka ut, kanske en aning tårfyllda. Sedan blinkade hon några gånger och tog återigen ett djupt andetag - det såg ut som om hon kämpade med att hålla sig samlad. Efter det fortsatte hon berätta om vad som hade hänt när hon ringt Tyler. Vad hon hade hört och allt det.

”When you talk about him you’re saying that you did like him..” sa jag efter att hon hade berättat klart. ”Does that mean you don’t like him anymore?” lade jag till och Natasha såg fundersam ut.
”I don’t really know.. I don’t feel the same way about him anymore, something has changed. But I can’t say that I don’t like him” förklarade hon och såg sedan ner mot sina ben. Vi båda satt tysta en stund och jag tänkte igenom det hon hade berättat. Även om jag inte visste särskilt mycket om den där Tyler så kändes det inte som om han var en särskilt bra kille, och även om jag inte kände Natasha så jätte bra så visste jag att hon förtjänade en riktigt bra kille.

”Does that make me a bad person?” frågade Natasha plötsligt och jag tittade lite förvirrat på henne. Vad pratade hon nu om? Tydligen såg hon på mig att jag var inne i min egen lilla tankebubbla ännu och inte förstod vad hon menade.
”I mean.. even though I still like Tyler I am going out with Harry this Friday” förtydligade hon och såg fortfarande ner på sina ben. Jag tänkte efter lite och skakade sedan på huvudet.
”You told me that you like Harry, so no. I don’t think that makes you a bad person at all” sa jag ärligt och Natasha vände nu upp blicken mot mig.
”Really?” frågade hon och såg väldigt ängslig ut. ”Because I feel terrible! Everything about this date feels so messed up. Not only the fact that I still like Tyler, but the fact that my best friend is totally in love with all of you, mostly Harry. She’s crazy about him and I don’t know how to tell her about all this.. she’s totally gonna hate me and I’m not gonna be able to live with that!” babblade Natasha på och hennes röst skar sig lite i slutet. Nu såg jag klart och tydligt hur hennes ögon fylldes med mer och mer tårar som sakta svämmade över. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga så istället makade jag mig lite närmare henne i soffan och drog in henne i en kram.

---

Kanske lite seg del med en massa prat, men ja.. det blev som det blev.

~ Natasha’s perspektiv ~

Vi pratade inte mer om kyssen och bilden och allt det där. Eftersom ingen av oss brydde sig särskilt mycket om det lämnat vi det samtalsämnet åt alla där ute som var törstiga efter lite skvaller.

”So.. I was thinking that now when people have seen us kissing and all, maybe I could take you out on a real first date?” frågade Harry och växlade blick mellan mig och vägen. Jag tittade först lite förvånat på honom och när jag insåg att han väntade på ett svar sprack jag upp i ett leende och nickade.
”Yeah, absolutely” sa jag och bet mig i läppen för att undvika att leendet skulle bli överdrivet brett.
”Great. Maybe friday night?” frågade han leende.
”Friday night is perfect” konstaterade jag och kände mig alldeles otroligt ivrig. Det var onsdag idag.. om jag inte var helt borta.

Jag kunde inte fatta att jag skulle gå på en dejt med Harry. Harry som i självaste världsstjärnan Harry Styles. Det kändes ju faktiskt helt sjukt att han ens ville gå ut med en helt vanlig, tråkig tjej som mig. Borde inte han ha hur många kändisbrudar som helst att välja mellan. Kunde inte han få typ vem han ville i hela världen? Så kändes det i alla fall, kanske hade det lite och göra med att det första vi mötte när vi kom fram till inspelningsstudion var ett ton med tjejer som skrek efter honom. Fast idag var det inte bara honom dom skrek efter. Dom skrek efter mig också. Frågade om jag var tjejen som kysste Harry på bilden. Frågade om jag var hans flickvän. Drog i min klänning vid tre olika tillfällen. Jag tog mig snabbt igenom klungan och kunde sedan andas ut. Hur kunde folk någonsin vänja sig vid att bli förföljda så här?
Det blev bara bättre och bättre. Den första vi mötte efter att vi kommit innanför dörrarna var självklart Brenda, som glatt log ett ”godmorgon” till Harry och sedan gav mig en sur blick. Nej, en hatblick var det nog snarare. Vad var det folk brukade säga.....? Juste; om blickar kunde döda. Ja, om dom kunde det så hade det här definitivt varit en halshuggar-blick.

~ Liams perspektiv ~

Jag satt i soffan med blicken vänd mot tv:en när dörren öppnades bakom mig. Sakta vände jag på huvudet och såg på Harry och Natasha som kom in.
”Morning Liam” log Natasha och jag log svagt tillbaka.
”Not really” konstaterade jag och hon höjde ögonbrynen.
”Headache?” gissade hon när hon såg handduken som jag hade i handen. Förmodligen var mig lugg blöt och det syntes nog att handduken hade legat på pannan.
”Yeaaah” bekräftade jag och rynkade pannan. ”But I’m sure I’ll be fine soon” lade jag till och vände mig mot tv:en igen.
”Is Paul here yet?” frågade Harry.
”Yep. He came right after you left” svarade jag och placerade handduken mot pannan igen.
”Is he angry?”. Det här gången var det Natasha som frågade.
”Don’t worry. He wasn’t in a good mood, so we decided not to tell him that you overslept. We covered for you both, told him you were stuck in traffic” förklarade jag och det lät som att någon av dom andades ut lättat. Natasha antagligen.
”Thank you” sa hon och jag nickade kort.
”Of course”.

~ Natasha’s perspektiv ~

Liam sa till oss att dom andra redan var nere vid studion med Paul och spelade in. Jag lovade honom att jag skulle hämta värktabletter också gick jag och Harry ner till inspelningsstudion där dom redan höll på att spela in när vi kom. Det var Louis som stod och sjöng några rader som jag aldrig hade hört förut. Han sjöng samma meningar om och om igen, fast i olika tonhöjder. Tillslut verkade producenten nöjd och Louis kom ut ur det lilla rummet med glasväggar.
”Hey Harry!” utbrast Louis glatt och kom fram till oss. ”Nat” lade han sedan till och log lite finurligt mot mig. Jag förstod genast på hans nyfikna och utforskande blick att han hade sett bilden.
”Good morning Louis. You sounded great in there” slängde jag ur mig i ett försök att komma undan den där blicken.
”Naaah, I always screw that part up” suckade Louis och jag rynkade pannan. Jag skakade på huvudet och log.
”Enough with the bullshit Lou!” beordrade Harry och boxade Louis lite lätt på axeln.

Jag lämnade Harry och Louis och gick fram till Paul som satt och pratade med producenten. Han var tydligen glad att jag och Harry hade tagit oss ur trafikkön så fort. Producenten och Paul började prata om en bilkö som dom två hade fastnat i förra året. Dom hade tydligen suttit fast nästan 2 timmar.
”Well, yeah.. I’m here now, and I promised to get Liam some painkillers” förklarade jag och Paul nickade.
”Oh, yeah. That’s a good idea. And you don’t need to rush back down here, we’re just gonna record some more solos for this song and then we’ll come up” sa Paul och vände sig sedan mot Harry. ”Your turn Harry. Take it from ’I know you’ve never loved..’ and go through your four lines of that verse”.

---