Summer love - Del 6

18 Februari 2013, 14:14
Tidigare:
”So, you are the new Ashley?” frågade Louis när vi alla hade satt oss ner, och jag tittade frågande på honom eftersom jag inte alls förstod vad han menade.
”Ashley was the last girl that had your job” förklarade Liam och log.
”Oh, yeah.. than I guess I am” sa jag och skrattade lite tyst. Dom verkade ju hur schyssta som helst, även när kameran var avslagen.


 
Vi beställde maten och småpratade om lite allt möjligt medan vi väntade på att den skulle komma. Eller det var mest dom som pratade, jag lyssnade och iakttog dom noga. Dom alla fem såg ännu bättre ut i verkligheten än vad dom hade gjort på klippen, men jag hade bestämt redan innan jag åkte hit att inga känslor skulle blandas in i det här. Jag var bara här för jobbet. Fast jag kunde ju ändå spana på dom lite.

När min mage plötsligt gav ifrån sig ett konstigt ljud insåg jag att jag inte hade ätit något sedan middagen hemma i Miami, och med tanke på tidsskillnaden borde det vara ungefär 9 timmar sedan. Dom andra var tydligen också hungriga för när maten slutligen kom blev det tyst runt bordet och alla åt.
 
Samtalet kom igång snabbt igen, eftersom Paul och Zayn var färdiga med maten snabbt. Jag kunde inte avgöra om dom hade ätit lite eller bara allmänt fort. Efter ett tag gjorde jag misstaget att titta ut genom fönstret och när jag fick se en ganska stor folkmassa utanför, alla med ögonen riktade mot oss, kunde jag inte äta mer. Jag försökte att inte lägga någon uppmärksamhet på tjejerna utanför, men slängde ändå en blick åt deras håll då och då vilket Paul tydligen märkte.
”Don’t care about them” sa han och klappade mig på axeln. Liam och Harry, som båda satt med ryggen mot fönstret, vred på sig och tittade ut. Det framkallade ett tjut utanför och Harry skrattade lite.
”We can swift places?” erbjöd han och jag bet mig lite generat i läppen. Vad fjantig jag var, men det skulle ju faktiskt kännas bättre om dom bara såg min rygg. Så jag nickade och när Harry reste sig upp gjorde jag också det.
”Thank you” sa jag och när vi båda stod upp var jag tvungen att titta upp för att kunna se hans ansikte. Han log snett och satte sig sedan ner på min plats, och jag på hans.

När vi alla hade ätit klart kom vi överens om att ingen orkade någon efterrätt, så vi betalade för oss och tog våra grejer.
”Are we just gonna walk through them or what?” frågade jag lite nervöst och såg ut mot bunten med tonårstjejer när dom andra började gå mot dörren.
”That’s the plan” bekräftade Niall innan han öppnade dörren och gick ut. Jag hörde hur hans namn upprepades gång på gång och så fort Harry och Liam också kom utanför dörren började deras namn också att ropas.
”If there are many of them we don’t just go though them” förklarade Louis som kom bakom mig. ”But when there’s only a few of them we like to show them that we appreciate there support and all” lade han till och jag sneglade på honom och nickade sakta.
”A few?” frågade jag skeptiskt och såg ut mot dom ca 30 högljudda tjejerna som jag sakta närmade mig.
”Yeah, you’ll see what I mean” flinade Louis och höll upp dörren för mig. Jag krökte ögonbrynen och såg ängsligt på honom innan jag gick ut och följde efter dom andra som hade börjat ta sig fram mellan tjejerna. Jag var inte säker på om jag ville se någon större folkmassa än det här, men Louis leende fick mig att slappna av lite i alla fall. Dom visste nog vad dom höll på med. På väg till bilarna stannade killarna mitt bland gruppen med tjejer och tog några bilder med dom, vilket absolut verkade uppskattas, med tanke på att hälften av alla flickorna började gråta och verkade få nå sammanbrott när bilderna var tagna och vi fortsatte till bilarna.

***

Det hann inte gå många signaler innan Sophie svarade.
”Hello there, London” sa hon med sin bästa brittiska accent.
”Du är ju knäpp” skrattade jag och satte mig på den stora sängen med fötterna indragna under mig.
”Du vet det där smset som jag skulle få när du landade?” började Sophie och först nu kom jag ihåg det. ”Det måste ha blivit något fel för jag har inte fått det ännu” lade hon till och jag hörde att hon log.
”Förlåt! Jag tänkte skriva men Paul körde mig till hotellet och sen fick jag bara en timme på mig att duscha och göra mig klar. Hotellrummet förresten är hur häftigt som helst, med en superstor och mysig säng och.. jag kan skicka bilder till dig sen” hasplade jag ur mig och Sophie skrattade.
”Andas Natasha” sa hon och jag gjorde som hon sa och tog ett djupt andetag innan jag fortsatte.
”Sen for  vi i alla fall till en restaurang för att äta, eftersom Paul tyckte att jag skulle få lära känna killarna lite innan jag börj..” började jag förklara men Sophie avbröt mig.
”Killarna?!” frågade hon och jag kunde ana paniken i hennes röst. ”Har du redan träffat dom?” frågade hon ivrigt.
”Ja, vi var och åt med dom” bekräftade jag och började först nu inse att det faktiskt var ganska häftigt. Jag hade ätit middag med riktiga kändisar.
”Wow, alltså. Shit, fattar du hur coolt det här är?” utbrast Sophie och jag skrattade.
”Nej, det gör jag nog inte..” sa jag och log brett. Det skulle nog bli två ganska bra veckor det här.
”Hur var dom då? Vad pratade ni om? Berätta allt!” beordrade Sophie och jag berättade lite om deras ganska tråkiga samtalsämnen och även om hur gullig Harry hade varit när han erbjöd sig att byta plats med mig på grund av tjejerna utanför.

Efter att jag hade gått igenom alla detaljer som Sophie absolut ville höra var hon tvungen att lägga på. Klockan hade redan hunnit bli halv 11 på kvällen och med tanke på tidsskillnaderna hade jag nog varit vaken i snart 24 timmar, så det var nog inte så konstigt att jag var riktigt trött vid det här laget. Jag gick in i badrummet och tvättade av ansiktet, bytte om till pyjamas och borstade tänderna innan jag kröp ner i sängen.

***

Alarmet hann ringa rätt länge innan jag insåg att det inte var i drömmen någon ringde, det var dags att stiga upp. Det kändes som om jag just hade hunnit somna, men efter några minuters segande klev jag ur sängen och gick fram till glasrutorna som tänkte väggen på ena kortsidan av rummet. Jag drog undan gardinerna och möttes av en mulen stad som redan var i full rörelse. Bilar, cyklar och folk som gick syntes på gator och gångbanor. Allt var som vanligt för folket där nere, dom bara levde i sin vardag - alla i en alldeles egen liten bubbla med sina egna rutiner. Jag såg fram emot att få komma igång med jobbet idag, att få lära mig mina nya rutiner och få komma in i min egen lilla bubbla. Det kändes faktiskt som att det här skulle gå bra och nervositeten som jag hade känt tidigare var spårlöst försvunnen, vilket jag inte precis klagade över.
Jag kommer inte kunna uppdatera särskilt bra dom dagar det är skola, men ska försöka få in ett inlägg per dag minst. :)
Kommenterat av Kajsa :)

Jättebraaa! :)

2013-02-18, 15:57:16
URL/Bloggadress http://www.kajsaviolas.blogg.se
Kommenterat av Sofia

Jätte bra, du måste fortsätta på den här!!<3

Svar: Tack, ja det ska jag göra. :)
One D Tales

2013-02-18, 16:05:07
Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: