Safe - Del 2

27 Juli 2013, 08:33
Tidigare:
"Have you been smoking?" frågade Robert plötsligt allvarligt hans ögon såg om möjligt ännu argare ut. Jag sjönk ner på mina hälar igen. Det hade tidigare känts som att röka var ett bra sätt att bevisa att jag var självständig och kunde göra vad jag ville, men nu började jag tvivla på min plan. "You're disgusting, do you know that?" frågade han i hög ton och plötsligt fick jag en hård knuff på båda axlarna som fick mig att vackla bakåt några långa steg innan benen inte hann med under mig längre och jag föll handlöst.
 
→ Cassie ←
 
   Jag hann få panik inom mig och knep ihop ögonen, som om det skulle dämpa smärtan när jag slog i marken, men det kom aldrig någon smärta alls. Istället kände jag hur ett par stora händer tog ett starkt grepp under båda mina överarmar och på så sätt fångade mig innan jag hann träffa den hårda asfalten.
"The slut is yours tonight." Hela kvällen hade jag lyckats hålla uppe någon sorts mur mellan mitt huvud och alla elaka ord Robert hade sagt, men de där orden bröt sig igenom och gjorde faktiskt ont. "She'll be running back to me anyway", muttrade han och vände sig sedan om för att gå sin väg. Var det verkligen så låga tankar han hade om mig?
   Jag såg efter Rob när han försvann längre och längre bort, och med hjälp av händerna som fortfarande höll i mig tog jag mig sedan upp på egna ben igen. När jag inte längre kände fingrarna runt mina armar vände jag mig om och tittade på killen som hade fångat mig - killen med det lockiga håret. Nu på närmare håll var det även lätt att bekräfta min tanke om gröna ögon. De var till och med mycket grönare än jag hade sett på långt håll. Även om jag helst bara ville bort från honom, så kunde jag inte undgå att märka att han faktiskt såg bra ut.
   "Thanks." Först nu när jag pratade insåg jag att jag var en aning andfådd, av rädsla förmodligen. Jag skulle nog aldrig säga det till någon, men ibland skrämde Robert faktiskt mig, och även om den här killen hade fångat mig kände jag mig inte alls trygg med honom heller.
"You heard him. You're mine tonight", flinade killen och höjde lite på ögonbrynen. Jag förstod inte om han sa det som ett litet skämt eller inte, men i vilket fall som helst gjorde det mig ännu mindre trygg. "I'm Harry", presenterade han sig sedan och höll till min förvåning fram handen mot mig. Lite väl trevlig gest för att tillhöra Roberts typ av vänner. Dock kanske det var precis vad han ville få mig att tänka.
"And I'm out of here", muttrade jag och gick förbi honom. Jag fick syn på de två killarna från tidigare, Niall och Zayn. Dom båda stod och iakttog oss med nyfikna blickar. Hade de sett hela incidenten kunde man lätt kalla det för pinsamt, med tanke på att Niall hade kommenterat min rökning tidigare. Mitt i ett av mina steg togs ett grepp om min handled och det tog tvärstopp för mig.
"Where do you think you're going?" Jag vände mig sakta om och började bli både irriterad och orolig. Vad ville den här Harry mig egentligen?
"Home", svarade jag tvärsäkert och han skrattade lite innan han nickade.
"I'll drive you", sa han och nickade mot en väldigt låg och riktigt snygg svart bil som stod parkerad en bit bort.
"I can walk", lovade jag och gjorde ett litet försök att vrida runt min handled så pass mycket att Harry inte skulle kunna hålla kvar sitt grepp, men det gick inte. Hans grepp bara hårdnade och han skrattade lite igen.
"Oh, honey. I think I'll win this." Om han pratade om diskussionen angående om att få skjutsa hem mig eller om han menade den lilla kampen våra händer utövade hade jag ingen aning om, men med den där styrkan började jag tro att han skulle vinna både och - vilket oroade mig mer och mer.
   "Harry, come on now. Let's go inside!", sa en röst som jag kände igen. Det var blondinen - Niall.
"I'll just drive her home", sa Harry och höll upp den handen som han höll i mig med, vilket resulterade i att vi båda höll upp varsin hand och eftersom han var mycket längre än mig blev jag tvungen att ställa mig på tå. Niall och Harry kände alltså varandra, vilket nu resulterade i att jag definitivt aldrig skulle kunna träffa någon av de igen. Det skulle bli alldeles för pinsamt.
"I'll walk. Let go of my arm!" Det var slut med de små försöken att ta sig lös och nu slet jag istället armen mot mig. Det resulterade i att hans grepp rev i den tunna huden på min handled och jag kved till utav smärtan.
"Easy, you're hurting yourself", sa Harry och äntligen släppte han mig. Jag gned försiktigt med den andra handen där hans grepp hade varit och skakade sedan på huvudet.
"No. You're hurting me", rättade jag honom innan jag med snabba steg återigen gick förbi honom, förbi Niall och vidare längs vägen.
   Om jag skulle gå ända hem till mig skulle det blir riktigt långt, också gick även åt fel håll just nu. Dessutom ville jag inte gå hem, men jag kanske kunde gå till Roberts lägenhet. Dit var det inte jätte långt och jag hade hans extranyckel så det gjorde inget om han inte skulle vara hemma. Fast sedan kom jag och tänka på vad han hade sagt tidigare om att jag ändå skulle komma tillbaka till honom, vilket fick mig att stanna och ta upp telefonen och knappa in Freds nummer.
   "Fred", svarade han efter några signaler och eftersom det var alldeles tyst i bakgrunden antog jag att han inte längre var med Kate.
"Hi", sa jag och följde bilarna som passerade med blicken.
"Don't tell me you need that ride after all?" frågade Fred och lät till en början riktigt trött och allvarlig, men i slutet av meningen hörde jag hur hans vanliga 'jag visste väl det' - ton spred sig i rösten.
"I could walk, but you know, that would take me about.."
"I'm coming", avbröt han och jag skrattade lite.
"You're the best", sa jag tacksamt och satte mig ner på en sten som stod några meter bort från vägen. 
"I know", höll Fred med och sedan lade han på. Egentligen hade jag lite dåligt samvete, för Fred hade agerat chaufför till mig alldeles för många gånger sedan han tog körkortet för ungefär ett och ett halvt år sedan. Men han sa alltid att det var lugnt, att han inte hade något emot sällskapet och att det ändå var hans pappa som betalde bensinen.
  Från Fred var det en ganska bra bit att köra in till centrum, men det tog ändå inte allt för länge tills hans vita bil passerade på vägen framför mig. Han såg mig tydligen när han passerade för lite lägre fram saktade han in och stannade på vägkanten. Jag joggade fram till bilen och satte mig på passagerarsidan.
"Thank you for doing this", sa jag när jag stängde dörren efter mig.
"You know that I don't mind. I'm not even paying for the gas myself", sa han, som så många gånger tidigare.
"I'm so lucky", sa jag nöjt och lutade mig bak i stolen. Fred log brett mot mig innan han vände blicken ut genom fönstret och började köra. Jag satt kvar med blicken fäst på honom.
   Hans hår var ljusbrunt, på gränsen till blont, och nu var det nästan nyklippt - dock inte jätte kort utan bara sådan där typsik pojkfrisyr. Hans ögon var i en ljus nyans av brun och på vintrarna var han ganska blek, men på sommaren blev han brun direkt när solen tittade fram. Att han hade en vältränad kropp och var rätt lång var också positiva saker, som ledde till att han var en ganska populär måltavla för tjejerna.
"Where am I taking you? Home? To Rob?" Freds röst avbröt mina tankar.
"Ehm.. Would you mind if I'd come with you?" frågade jag lite avvaktande. Jag tänkte inte befinna mig i Robs lägenhet när han kom hem, och jag ville inte riktigt åka hem heller. Fanns det ett annat alternativ höll jag mig helst borta hemifrån.
"Ofcourse not!" sa han snabbt och tog av mot sitt bostadsområde i en korsning.
 
   "The shower is all yours", sa Fred när han kom in i sovrummet i endast boxershorts. Hans vältränade mage och bröstkorg hade förmodligen fångat de flesta tjejernas uppmärksamhet, men jag skulle aldrig kunna spana in honom på det sättet. Visst, Fred såg bra ut, men han hade alltid bara varit som en bror. Nu gnuggade han sitt nytvättade hår med en handduk och slängde den sedan på en stol innan han slängde sig själv bredvid mig där jag låg på mage på hans stora dubbelsäng.
"This bed is so comfortable, I don't ever wanna leave it", klagade jag samtidigt som jag rullade över till sidan och reste mig upp.
"You know where to find a robe", skrattade Fred och jag nickade innan jag gick ut till badrummet.
   Jag hade bara tänkt mig en snabbdusch, men när jag väl befann mig under varmt, rinnande vatten kunde jag inte förmå mig själv att stänga av det. Istället schamponerade jag håret länge, tvättade både ansiktet och kroppen noggrannare än jag brukade och hade i balsam i håret lite onödigt länge. Efter en säkert 40 minuters dusch stängde jag av vattnet och sträckte mig efter en liten handduk som jag sedan lindade in håret i. En av Freds stora badrockar - jag hade börjat vara här så länge att han köpt en extra - drog jag också på mig innan jag återvände ut till sovrummet. Fred låg redan under täcket och sov, så jag drog bara på mig trosor och linnet jag hade spenderat kvällen i, innan jag kröp ner på andra sidan sängen. Jag och Fred hade övernattat hos varandra sen vi var 2 och aldrig haft problem med att dela säng, förrän när jag var ungefär 13 och vi kom in i en fas då vissa saker plötsligt blev väldigt pinsamma. Då hade vi alltid baxad in en madrass i mitt rum när Fred skulle sova över, men den perioden hade inte varat länge. Nu var det inga som helst konstigheter med att vi sov tillsammans.
 
   Nästa morgon var seg. Jag hade alltid varit morgonpigg och den här fredagen var inget undantag. Vi hade ingen skola idag, eftersom det var en röd dag, men det betydde oftast bara att jag vaknade ännu tidigare. Jag stängde in mig i köket för att inte väcka Fred, och där inne blev jag kvar ett bra tag. Först gjorde jag några mackor, både åt mig och åt Fred eftersom jag trodde han skulle vakna snart. Det gjorde han dock inte och efter två timmar hade jag ätit alla fyra mackorna själv. Inte för att jag var hungrig utan för att jag var uttråkad. När jag hade diskat det jag hade använt till frukosten smög jag ut till sovrummet igen och hämtade min mobil. Helt ärligt hoppades jag lite på att mamma skulle ha ringt. Jag ville ju inte gå hem, men det hade ändå varit skönt att veta att hon faktiskt märkte att jag inte var hemma. Att hon kanske undrade om jag fortfarande levde. Men det fanns varken något meddelande eller missat samtal från mamma.
   Fred vaknade inte förrän kring 3 på eftermiddagen och vid det laget hade Kate redan hunnit skicka två stressande sms där hon talat om att vi fick rycka upp oss lite och möta henne på stan snart. När jag och Fred satt vid köksbordet, där han åt frukost och jag drack en kopp te, ringde Kate.
"Yes?", svarade jag som vanligt.
"Is he up yet?", frågade hon utan att hälsa eller något.
"Yeah, he's eating", svarade jag och sörplade i mig lite av det heta hallon teet.
"Good! Will you meet me in an hour then?", frågade Kate och jag såg på Fred som just stoppat in det sista av sin macka i munnen.
"I guess we could be done by then", svarade jag och Fred kollade frågande upp på mig. Jag höjde ena fingret och mimade 'one hour'.
"Good, I'll be at.."
"No, Kate wait. I only have the clothes that I wore last night. I need to go home for clothes", avbröt jag henne suckande när jag insåg att jag inte ville gå med samma kjol som igår.
"Oh, but that will take like one hour longer", klagade hon och jag tänkte just instämma när hon pratade igen. "But hey! Just come to me, I bet I have a ton of clothes that's too small", föreslog hon glatt. Jag kunde höra att hon var stolt över sin idé.
"Yeah, sure", sa jag och nickade. Det var en bra plan, eftersom det var mycket närmare till Kate än ut till min lilla förort. "See you in a bit then."
"And Cassie?", sa Kate just när jag tänkte lägga på.
"Yes?"
"Hurry!" Hon hade verkligen inte bra tålamod.
"Good bye", skrattade jag innan jag lade på.
 
   Ungefär tre timmar senare kom jag, Fred och Kate ut från Kates hus - eller ja, hennes föräldrars slott - som jag och Fred föredrog att kalla det. Det kunde lika gärna ha varit en kunglig byggnad, så pass stort och ståtligt var det. Det hade varit meningen att vi bara skulle dit snabbt, så jag fick byta kläder, men självklart hade det spårat som vanligt. Vi hade spenderat hur mycket tid som helst inne i Kates onödigt stora garderob - den var helt klart större än vad hela mitt rum var. Kates föräldrar hade definitivt inga som helst pengaproblem, förutom kanske lite problem att bestämma vad de skulle göra med allt.
   Tillslut hade i alla fall Kate hittat en duglig outfit åt mig, jag som helst bara hade tagit på mig något fort och åkt vidare upp till stan. Men Kate hade envisats med att det skulle vara perfekt. Det var tydligt hur mycket hon trivdes när det gällde kläder och mode, där hon hade övertaget. Sedan var det smink och hår kvar, som hon tydligen också skulle hjälpa till att fixa innan vi kunde gå någonstans. Av ren erfarenhet visste jag att det inte var någon idé att säga emot. Om det var något som Kate älskade, så var det att hjälpa sin bästa vän med sminkningar, olika frisyrer och perfekta kläder. Det var bara att sätta sig i stolen och låta henne göra sin grej.
   När vi nu kom ut på gården hade jag på mig ett vitt spetslinne, ett par mörka jeans och en svart skinnjacka. Det hade gärna räckt för mig, men Kate hade övertalat mig att ta på mig några snygga guldsmycken och låna en av hennes skinnväskor också, vilket tydligen skulle passa riktigt bra till kläderna hon i princip tvingat på mig. Till min lättnad hade hon valt att göra sminkningen "naturally beautiful, but at the same time fabulous". Håret hade hon lockat, så det hängde nu i stora, lösa lockar över båda mina axlar.
 
   "Come on, we need to hurry!", sa Kate stressat medan vi gick mot festivalens igång. Olly Murs skulle spela om bara några minuter och hon hade tjajat hela bilresan hit om att vi var tvungna att stå långt fram.
"Maybe you shouldn't have spend like one hour doing Cassie's hair", konstaterade Fred men Kate bara fnös.
"You don't understand things like that Fred, but that's okay. You're a guy", sa hon samtidigt som vi alla tre visade upp våra armband - som betydde att vi hade helgbiljetter till den här tillställningen - för vakterna.
Jag kommer försöka uppdatera med en ny del varannan dag. Åker jag bort eller något sådant så kommer jag skriva det innan, och inte bara vara borta en vecka utan att meddela, som jag kunde göra förut. Jag ska verkligen försöka bli bättre på det här nu, för jag tycker det är så kul att skriva och hålla på! :)
Kommenterat av Berättelser om One Direction

Åh, din novell är så bra och du skriver så brA!:D

Svar: Åh, tacktacktack! :D
One D Tales

2013-07-27, 10:56:23
URL/Bloggadress http://berattelsermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av Vendela

Grymt bra! Längtar till nästa! :D

Svar: Tack! Den kommer förmodligen på måndag. :)
One D Tales

2013-07-27, 18:08:03
URL/Bloggadress http://directionery.blogg.se
Kommenterat av My

Du är så duktig! Blir ju avis! Älskar fred, så himla go! Alla behöver en sån kompis som han! Åh:D skitbra!

Svar: Haha tack! :D Ja, jag hade gärna haft en liten Fred. :)
One D Tales

2013-07-27, 18:15:32
URL/Bloggadress http://novellermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av Bella

OMG! Hur bra du skriver inte du?! Jag hittade nyss hit och grymt så bra du skriver!

Svar: OMG! Hur gullig är inte du?! Kul att du hittade hit, och tack så sjukt mycket! :')
One D Tales

2013-07-27, 20:08:25
Kommenterat av Anonym

Såååå bra :')

Svar: Kul att du gillar det, & tack! :)
One D Tales

2013-07-28, 18:02:44
Kommenterat av Malin

Sjuuukt bra du skriver!! Kommer följa den här!:)

Svar: Tack, och vad roligt att höra! :D
One D Tales

2013-07-29, 17:22:09
Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: