Safe - Del 3

29 Juli 2013, 08:17
Tidigare:
"Maybe you shouldn't have spend like one hour doing Cassie's hair", konstaterade Fred men Kate bara fnös.
"You don't understand things like that Fred, but that's okay. You're a guy", sa hon samtidigt som vi alla tre visade upp våra armband - som betydde att vi hade helgbiljetter till den här tillställningen - för vakterna.
 → Cassie ←
 

När vi kom fram till den lite mindre scenen där Olly skulle uppträda var det redan fullpackat med folk. Jag suckade och såg på Kate.

  ”Do we really have to stand in the front?”, frågade jag skeptiskt.

  ”Yes, my friend. We are gonna be able to say ’I stood front row at Olly Murs’”, sa hon glatt och började tränga sig fram mellan folket.

  ”Have fun”, sa Fred i örat på mig och samtidigt som Kate tog ett grepp om min hand och drog mig genom folkmassan såg jag besviket bak på Fred, som flinade åt mig. Jag gissade att han skulle leta rätt på Nate eller någon annan att hänga med, eftersom han nog inte ens visste vem Olly Murs var.

  Till min förvåning lyckades vi faktiskt ta oss rätt långt fram, men ända längst fram fanns det ingen chans att vi skulle komma.

  ”So now we can’t say we stood front row”, sa jag med spelad besvikelse och Kate bara fnös.

  ”I’ll say it anyway. This is close enough”, sa hon och jag skrattade lite. Det var tydligt att hon var irriterad över att se tjejerna som stod längst fram och trängdes och skrattade i väntan på att Olly skulle komma upp på scenen. Jag förstod inte riktigt hur man ens kunde stå där framme. Det var sjukt trångt här några rader bak, vars vi var, och där framme borde man verkligen bli mosad mot järnstaketet som höll fansen borta från scenen.

  ”You wanna make a deal?”, frågade Kate plötsligt och jag tittade nyfiket på henne.

  ”What deal?”, frågade jag avvaktande.

  ”Just tell me first. Yes or no?” Jag tänkte efter lite och bestämde mig sedan för att det inte kunde vara så farligt.

  ”Sure!”

  ”Great. You and I are gonna stand front row at every single artist this festival”, sa hon och log brett.

  ”But Kate, we’re not..”

  ”Okay, as far in as we can come”, ändrade hon sig snabbt och jag skrattade lite, men nickade.

  ”Deal”, log jag, men överröstades av ett öronbedövande skrik som uppstod när det kom in folk på scenen. Det var inte Olly som kom ännu, utan en trummis och gitarrister och sådant. Sedan, när alla de andra stod på sina platser och började spela, kom Olly sjungande ut på scenen och skriken ökade. Innan jag ens hunnit tänka efter stod jag - och alla andra - och hoppade och sjöng med till hans låt Troublemaker.

   Några låtar in i showen tänkte jag precis säga, eller snarare skrika, till Kate att det här faktiskt var roligare än förväntat och att Olly faktiskt var rätt bra, men när jag såg bredvid mig var hon inte där längre. Jag slutade hoppa och vred på mig för att kunna se mig omkring ordentligt, men jag kunde ändå inte se Kate. Genast ångrade jag att jag hade insisterat på att ha vanliga converse när Kate hade försökt få på mig ett par snygga klackar. Hade jag haft de på mig hade jag kanske kunnat se bättre än jag gjorde nu.

  ”Hello beautiful”, hörde jag plötsligt en hes röst säga rakt in i mitt öra, vilket i princip var vad som krävdes för att man skulle kunna bli hörd över den höga musiken. Genast kände jag igen sättet han uttalade beautiful på, men jag blev ändå tvungen att vända mig om för att vara säker på att det var han. Precis som förväntat möttes av samma gröna ögon som kvällen innan. Harry stod riktigt nära mig och såg ner på mig med ett litet busigt leende på läpparna. Av någon anledning kände mig extremt obekväm med att ha honom så nära, men när jag försökte backa blev jag påmind om att vi befann oss i mitten av ett folkhav. ”You’re not gonna find anyone in this crowd”, konstaterade Harry högt och gav mig en menande blick - tydligen hade han sett att jag hade letat efter någon. Jag förstod att han hade rätt - jag skulle helt enkelt få leta rätt på Kate när jag kom ut härifrån.

  Olly hade just avslutat en låt och sagt några meningar som jag inte hunnit lyssna till. Nu började bandet spela Heart Skips A Beat. Jag vände mig mot scenen igen i hopp om Harry på något orimligt sätt bara skulle försvinna bland allt folk, och en liten stund trodde jag nästan att det fungerade.

  När refrängen sedan kom och jag - som alla andra - höjde ena handen i luften och viftade med den i takt till musiken kände jag plötsligt hur någon annans hand kom runt min midja och i princip höll om mig. Jag behövde inte kolla bak för att veta att det var Harry.

  Sekunden efteråt kände jag hur folk började trängas ännu mer och sedan var min rygg plötsligt pressad mot Harrys kropp. Egentligen var det ingenting märkvärdigt med det - det hade hänt säkert 10 gånger tidigare bara under den här showen, med andra killar och tjejer - men det var något med Harry som gjorde mig nervös. Bara att känna lukten av honom och hans parfym fick det att pirra i magen på mig.

  När handen som höll om mig sedan enkelt letade sig in under det tunna linnet jag hade på mig och placerades på min mage insåg jag hur fel det här var. Jag hade Rob, så jag borde inte låta någon annan röra mig på det här sättet. Musiken var så pass hög att om jag ville att Harry skulle höra något jag sa hade jag varit tvungen att vända mig mot honom och skrika, därför struntade jag i det och flyttade bara hans hand till utsidan av linnet, vilket han verkade nöja sig med för där stannade den resten av showen.

 

   En stor del av folket var riktigt snabba med att försvinna från scenen när Olly var färdig, antagligen för att de skulle förflytta sig till nästa scen och vänta på nästa uppträdande. Jag själv började genast att söka efter Kate med blicken, men jag såg henne ingenstans.

  ”Who is it that you’re looking for?”, frågade Harry och ställde sig framför mig. Medan han hade stått bakom mig hade det varit lätt att ignorera det faktum att den goda doften kom från en riktigt snygg kille, men nu när han placerade sig själv i mitten av mitt synfält blev det lite svårare.

  ”A friend”, svarade jag och undvek medvetet ögonkontakt. Jag hade en känsla av att det var bäst att se in de där gröna ögonen så lite som möjligt.

  ”Is it that Rob guy?”, frågade han och jag kunde, i ögonvrån, se att hans blick blev intensivare. Jag blev nu tvungen att möta den, och så fort jag gjorde det ångrade jag mig. Det måste vara det här som folk kallade knäsvag, för mina ben kändes plötsligt alldeles mjuka och opålitliga.

  ”How do you know Robert?”, frågade jag tyst och tvingade mig själv att vända ner blicken till marken under oss. Vad var det här egentligen? Jag träffade den här killen för andra gången och jag fick redan talsvårigheter i hans umgänge. Han fick mig redan att känna saker jag aldrig känt med Rob. Det var inte rätt.

  ”I don’t”, svarade Harry simpelt och jag såg hur hans fötter förflyttades mot mig.

  ”So why.. why were you fighting with him?”, frågade jag besvärat och svalde hårt.

  ”I wasn’t”, svarade han, återigen kort och enkelt. Nu kunde jag dock höra en lite road ton i hans röst. Jag fuktade läpparna med tungan och fortsatte se ner på våra fötter. Något att säga kunde jag inte komma på, därför blev det han som bröt tystnaden.

  ”I like your eyes”, sa han helt oväntat och jag vände förvånat upp blicken mot honom.

  ”I.. uhm. Thank you”, svarade jag dumt och flackade med blicken från hans ena öga till det andra, och tillbaka igen. Sanningen var att jag gillade hans ögon också, men det kunde jag inte säga ju. Mitt osäkra svar fick honom att flina och jag hade en känsla av att han var fullt medveten om vilken effekt hans närhet hade på mig.

  Den nya tystnaden som lade sig mellan oss var ingenting jag uppskattade. Hans blick borrade sig in i min och jag kunde inte förmå mig själv att titta bort. Istället stod jag bara och stirrade tillbaka på honom. Jag uppfattade det knappt först, men sakta flyttade Harry sig närmare mig och tillslut kunde jag känna värmen från hans kropp genom det lilla avståndet han fortfarande höll.

  En stor, varm hand dök upp vid mitt ansikte och lämnade en varm linje där fingrarna drogs över min ena kind. Sedan fångade Harry upp en hårslinga som hade lämnat sin plats vid resten av luggen. Varsamt lade han håret på plats och bröt äntligen ögonkontakten för att följa sina egna rörelser med blicken. Jag passade på att granska hela honom ordentligt nu, för första gången i kväll.

  Det bruna håret var fortfarande lockigt, men inte lika bakåtdraget idag. Det täckte en del av hans panna, men lämnade ändå de gröna ögonen fullt synliga. Jag fortsatte neråt med blicken. Han hade på sig en mörkgrön rutig som följde formen av hans överkropp perfekt, och till det ett par svarta jeans.

  När jag återvände upp med blicken till hans ansikte såg Harry på mig med ett flin, innan han snabbt såg ner över sin egen kropp. Det såg nästan ut som om han tittade så att han inte glömt att stänga gylfen eller något sådant. Så fort han återvände med blicken till mina ögon blev jag återigen påmind om att jag inte ens borde stå här med Harry. Jag visste knappt vem han var, men trots det var jag rätt säker på att han tillhörde fel gäng. Att han inte var någon jag egentligen ville spendera tid med.

  Jag tog ett steg bak för att öka avståndet mellan oss lite, men min handling hade motsatt effekt för Harry var snabb med att lägga bägge händerna på mina höfter och dra mig mot sig själv. Jag kände hur mitt hjärta ökade takten mer och mer när jag kände värmen från hans kropp emot min egen. Förmodligen kunde han också höra det, eftersom hans lekfulla flin var tillbaka på hans läppar. Jag gjorde ett litet försök att backa bort från honom, men hans starka händer höll mig på plats samtidigt som han böjde sig ner mot mitt ansikte och stannade några centimeter ifrån mitt. Åhnej, bara han inte kysste mig. Vad som helst, men inte en kyss. Trots att jag bara ville vrida bort huvudet och göra allt för att han inte skulle placera sina läppar mot mina, så stod jag bara där och stirrade in i hans ögon.

  Harry verkade dock inte ha några tankar om att kyssa mig, utan sa istället med en låg, hes röst; "See you later, beautiful." Jag kunde känna hans varma andedräkt slå emot mitt ansikte när han uttalade orden, och sedan släppte han mig och lämnade mig stående på ostadiga ben. Fan, till och med hans andedräkt fick mig att vilja smälta till en liten pöl.


Jag vet, jag vet. Det där blev inge bra. Jag känner verkligen hur slarvigt det där blev, och jag är ledsen för det. Ska försöka få nästa del bättre. .__.

Kommenterat av My

Men vad säger du? Inge bra? Bästa hittills om jag ska vara ärlig! Du är så grymt duktig och begåvad och de mystiska sättet du beskriver Harry på älskar jag! Denna del gav mig verkligen Harry rysningar;) du är så bra!

Svar: Åh tack My! Hehe, Harry rysningar är härliga grejer! ;)
One D Tales

2013-07-29, 09:44:42
URL/Bloggadress http://novellermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av Berättelser om One Direction

Vadå inte bra? Det var ju jättebra!

Svar: Vilken tur att du tycker så. Tack!
One D Tales

2013-07-29, 10:15:11
URL/Bloggadress http://Http://berattelsermedonedirection.blogg.se/
Kommenterat av Vendela

Vad snackar du om, kvinna? Det här kapitlet var asbra! Bästa hittills! :D

Svar: Äsch, jag vet inte. Det kändes inge bra när jag skrev det.. Men tacktack, det kanske inte blev så dåligt trots allt! :D
One D Tales

2013-07-29, 17:28:48
URL/Bloggadress http://directionery.blogg.se
Kommenterat av Hanna

Vadå inte bra? Det var ju asbra, bästa hittills!

Svar: Tack ska du ha!
One D Tales

2013-07-29, 21:59:58
URL/Bloggadress http://hhannaalander.blogg.se
Kommenterat av Stina VJ

Alltså handen på hjärtat - det här är fanimej den bästa bloggen någonsin. Du skriver så sjukt bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen, handlingen verkar väldigt genomtänkt och jag fullkomligt älskar ditt sätt att uttrycka dig på! Du är grym! Jag har tänkt på att läsa dina noveller sen jag såg att du hade en blogg, men eftersom att du hade kommit så långt på din novell då orkade jag inte (no offence) läsa från början. Så nu när jag såg din kommentar om länkbyte och såg att du hade börjat med en ny kunde jag inte låta bli att läsa den - asså gud, du äger verkligen! (Har även börjat läsa din förra och jag planerar att sträckläsa den tills jag är ikapp xP). Skulle gärna göra ett länkbyte med dig, kanske imorgon eftermiddag eller något (eftersom att jag nyss publicerade)? :) Du kan väl höra av dig om hur du vill göra det när du har tid ^^

Svar: *Svarar på detta i din blogg istället*
One D Tales

2013-07-29, 22:57:22
URL/Bloggadress http://onedirectionnooveller.blogg.se
Kommenterat av baralillajag

Shit alltså.. Började läsa din blogg idag och... wow, är så såld på den redan! Så sjukt bra :DD

Svar: Åhgud vad roligt! Tack! :D
One D Tales

2013-07-30, 19:25:47
Kommenterat av Fanny

Precis läst alla kapitel och jag är helt såld! Meraaaa! :DD

Svar: Haha, bra att du gillar det! Ska verkligen försöka få ut en del idag! :)
One D Tales

2013-07-31, 11:23:08
Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: