~ Harrys perspektiv ~

Jag såg hastigt ner mot min bara överkropp och tittade sedan på Natasha som redan hade hunnit vända undan blicken. Gud så söt hon var, med den där ljusa, röda färgen på kinderna. När jag hörde att reporterna redan var här letade jag fram en t-shirt och drog på mig den.
”Let’s go, than” sa Zayn och gick ut i korridoren, följd av Niall, Liam och Louis. Jag började också gå mot dörren.
”You’re kinda cute when you’re blushing” sa jag och log retsamt när jag passerade Natasha. Jag gick ut i korridoren och hörde att hon kom efter mig.
”You’re only making me even blush more” mumlade hon och gick upp bredvid mig.
”I know, that’s the point” flinade jag och mötte hennes blick i några sekunder, innan hon generat såg ner i golvet.

~ Natasha’s perspektiv ~

”You know, here in England we usually knock before we enter someones room” sa Harry och fortsatte att se på mig från sidan medan vi gick. Jag däremot fortsatte se ner mot golvet. ”Just to avoid awkward situations” lade han till och när jag hörde att han flinade vände jag upp blicken mot honom. Han mötte min blick och flinet utbyttes mot ett litet, gulligt leende.
”Hey, I’m kidding. It’s not such a big deal, I mean. I wasn’t exactly naked” sa han och jag suckade. Var han tvungen att prata om det? Det gjorde ju inte precis saken mindre pinsam.
”I was so right earlier, you totally think too much” sa han och nickade åt sig själv.
”I don’t” protesterade jag och skakade bestämt på huvudet.
”You’ll see” sa Harry bara och såg framåt i korridoren. Tydligen var inte jag den enda envisa här. Det irriterade mig faktiskt lite att han trodde att han kände mig såpass bra redan, för det gjorde han verkligen inte. Han visste ju nästan ingenting, förutom det om min mamma och Nathan, som jag förresten inte ens borde ha berättat för honom. Det bara blev så.

”Why didn’t you tell me about Brenda?” frågade jag för att byta samtalsämne, och kanske lite för att få övertaget också. Harry tittade lite förvånat på mig och han såg genast lite skyldig ut, vilket fick mig att ångra mig. Jag kanske inte hade behövt vara så rak på sak, eller låta så dryg. ”I mean, not that you had to tell me” lade jag till för att släta över det lite.
”No, I should have told you” suckade han och vände blicken framåt. Vi var framme vid hissen vid det här laget och dom andra hade tydligen redan åkt upp, för dom syntes inte till.
”You were completely honest to me when I asked you about something, so I totally should have told you why Brenda acted so wired” sa han efter att vi hade gått in i hissen. Han såg ursäktande på mig och då försvann genast alla spår av irritation som jag hade känt. Dom där gröna ögonen kunde man verkligen drunkna i.
”You know, I think she really hates me” sa jag och rynkade pannan.
”Oh, no she doesn’t!” sa Harry snabbt och jag skrattade lite.
”You didn’t see her look when I entered the coffee room earlier” konstaterade jag och nickade. ”She hates me.”
”I’m sorry” sa Harry och krökte ögonbrynen, som om det var hans fel.
”Don’t be, I don’t exactly like her either so it doesn’t matter” sa jag och log.
”I’m pretty sure that deep down she’s a really sweet and kind person” sa Harry och flinade lite. Hissdörren öppnades och vi båda gick ut.
”Yeah, deep down” instämde jag och han skrattade lågt. Åh, det där underbara skrattet som självklart fick mig att också skratta.

---