~ Natasha’s perspektiv ~

”But... what are you doing here?” frågade Harry och såg fortfarande på Karen. Jag försökte att inte bry mig om hur nära varandra dom stod. Istället granskade jag Harrys bara överkropp, vilket faktiskt var väldigt distraherande.
”I’m visiting an old friend here in London so I called your mum to get your address.. and yeah. Here I am” svarade Karen och även om jag inte såg hennes ansikte hörde jag tydligt att hon log.
”Wow. I haven’t seen you in ages” konstaterade Harry och jag såg hur hans blick svepte över hennes äckligt perfekta kropp.
”I know, right!” sa hon glatt och gav Harry en till kram, vilket väckte avundsjukan inuti mig till liv igen. ”You have been working these muscles out, haven’t you?” frågade hon sedan och klämde lite på hans överarm, vilket fick Harry att skratta.
”And you are taller too” fortsatte Karen att konstatera. ”But these curls and dimples, they won’t ever change. Will they?” sa hon samtidigt som hon rufsade till Harrys blöta lockar och skrattade högt. Det störde mig hur hon gjorde en fråga utav alla påståenden hon sa. Hade det varit någon annan hade jag förmodligen inte ens märkt det, men det fanns hittills inte något jag gillade med Karen.

Jag tänkte inte sitta här längre och bara kolla när hon gick igenom varenda millimeter av Harry. Jag reste mig upp och gick förbi emellan dom, på väg mot dörren.
”Hey, where are you going?” frågade Harry som tog tag i min handled och vände mig mot honom. *Nä men se på fan, kommer du ihåg mig nu?* sa en irriterad röst inom mig, men jag visste att jag överreagerade.
”To the hotel” svarade jag och försökte svälja irritationen.
”Already?” frågade han och rynkade pannan.
”Oh, I hope I’m not interrupting a date or something?” frågade Karen men en riktigt störande ton i rösten. Det lät som om hon var fullt medveten om att hon störde. Både jag och Harry tittade på henne där hon stod och log.
”Well, yeah. Actually this is a bad..” började Harry, men jag avbröt honom.
”Not at all” sa jag snabbt, drog åt mig min hand och började gå ut mot hallen igen.

Jag hörde steg efter.
”Natasha yo..”
”I just wanna go home” avbröt jag snabbt och kanske för hårt. Jag fick lite dåligt samvete när jag vände mig om och såg Harrys oförstående blick.
”At least let me drive you” sa han och jag nickade kort till svar. Harrys gröna ögon fick det att bubbla inom mig och fick all irritation att försvinna. Det här var en känsla som bara han kunde framkalla. Fjärilarna i min mage var något Harry hade lärt mig att känna.

Några få minuter senare kom Harry ut ur sitt rum och in i hallen där jag satt på golvet och väntade på honom. Han bar en enkel, brun, långärmad tröja och ett par ganska tajta svarta jeans.
”I was thinking maybe I could borrow your shower while your gone?” frågade Karen och jag såg på henne. Tänkte hon stanna här medan Harry förde hem mig? Det här fick mig att undra hur pass nära dom stod varandra och jag kände mig bara mer och mer tvungen att få veta vem hon var.
”Take a towel from my room” svarade Harry utan att se på henne och jag fick ännu en gång en känsla av att han inte ville ha henne här.

”I’m sorry about that” sa Harry så fort vi kommit ut på gatan. Jag såg på honom och även om jag fortfarande inte kunde sluta tänka på Karens nästan skadeglada leende och hennes händer lite här och där på Harrys bara kropp så fick hans blick mig som vanligt att lugna ner mig.
”Wasn’t your fault” konstaterade jag när vi gick mot bilen. Harry låste upp, öppnade min dörr och log lite svagt. Jag mumlade ett tack innan jag klev in i bilen och spände fast bältet. Harry stängde dörren efter mig och gick runt till förarsidan, där han satte sig bakom ratten.
”Who is she?” frågade jag när han hade startat bilen. Han verkade nästan ha glömt bort vad vi pratade om för först såg han förvirrad ut i några sekunder.
”Karen?” frågade han och jag nickade kort. ”She’s my cousin” förklarade han och jag tittade förvånat på honom. När jag tänkte på hur jag hade reagerat när hon hade kramat och rört i Harry blev jag riktigt generad och vände snabbt blicken ut mot vägen som vi nu rullade fram över.
”What is it?” frågade Harry oförstående och jag bet mig besvärat i läppen. Jag hade hoppats på att min rodnad och generade reaktion skulle kunna slinka förbi utan att han såg det när han körde bil, men nej då. Självklart märkte han det.
”Oh, did you think..” började han och jag var snabb med att avbryta.
”No!” Jag tittade fortfarande rakt fram, ovillig att möta hans blick just nu. ”Well.. Maybe” erkände jag tyst. Harrys låga skratt fyllde bilen och jag sneglade irriterat på honom.
”Me and Karen?” frågade han, som för att få en bekräftelse om att vi pratade om samma sak.
”It’s not like it was impossible” försvarade jag mig, men Harry skrattade bara igen.
”So that’s why you acted like you did. You were jealous?” frågade han och såg snabbt på mig med ett litet flin som lekte i mungipan.
”I was not!” protesterade jag, ännu mer generad nu, om det ens var möjligt.
”It’s cute.”
”Can we please talk about something else?” frågade jag desperat och det fick Harry att skratta.
”Sorry, yeah. Like what?” frågade han när han hade samlat sig lite. Jag funderade ett tag och kom sedan på vad jag skulle säga.
”Like why you acted like you wasn’t happy at all when Karen showed up?” sa jag frågande och Harrys ansikte stelnade en aning. Han blev tyst och såg bara fram på vägen. Jag började bara mer och mer undra vad dom två hade för förflutet, även om jag nu visste att det inte var en kärlekshistoria.

~ Natasha’s perspektiv ~

”I’m gonna take a quick shower, I’ll be right back” informerade Harry när han gick in till sitt rum. Jag satte mig på kanten av soffan och det tog inte längre förrän Harry kom ut ur rummet igen med en handduk i ena handen.
”Or you can always join me if you want to?” frågade han med ett litet flin. Jag kände hur kinderna hettade lite när tanken på mig och Harry tillsammans i duschen dök upp i mitt huvud.
”You go” sa jag och han skrattade när han gick mot badrummet.
”Maybe next time, then” flinade han innan han försvann in genom dörren och stängde den efter sig.

Jag såg mig omkring i det tysta rummet och reste mig upp efter ett tag, nyfiken på hur Harrys rum såg ut. Av någon anledning smög jag försiktigt fram till den öppna dörren och tassade in. Eftersom lägenheten var så tyst nu när det enda som hördes var ett svagt ljud av vatten som rann inne i badrummet så kändes det bättre om jag själv också var tyst.

Rummet jag kom in i hade enkla bruna väggar, en gråaktig heltäcknings matta över golvet och det var inte så jätte stort. Mycket mindre än Louis rum var det i alla fall. Sängen som stod vid mitten av ena väggen var stor och såg oerhört mysig ut. Jag blev tvungen att gå fram till sängen och försiktigt sätta mig ner. Jag sjönk ner i dom fluffiga täckena och överkastet och sängen var ännu mjukare och skönare än jag hade tänkt mig.
Förutom sängen fanns det även en byrå, sängbord, en bokhylla och en fåtölj i rummet. Mycket mer än så var det inte. För att vara ett killrum tyckte jag faktiskt det var ganska städat, även om det låg några plagg över fåtöljen och lite sådana småsaker här och där.

Noggrannare än så hann jag inte granska rummet för plötsligt hördes knackningar dörren ute i hallen. Jag reste mig hastigt upp ur sängen och gick ut ur Harrys rum. Återigen knackade det på dörren och jag stirrade förvirrat på den. Borde jag öppna..? Jag gjorde ett snabbt beslut och gick fram till dörren och ställde mig på tå framför det lilla hålet i dörren för att kika ut. När jag såg att det var en tjej som inte precis var stor i storlek som stod utanför beslutade jag att ingenting dåligt kunde komma från det, så jag öppnade dörren.

Tjejen som såg tillbaka på mig hade brunt, uppklippt hår, riktigt fina ansiktsdrag och vad många killar och tjejer nog skulle kalla för perfekt kropp. Hon såg ut att vara ett par år äldre än mig, kanske som Harry eller ett år äldre än honom. Hennes brun/gröna ögon granskade mig från topp till tå, precis som jag gjorde med henne.
”I didn’t know Harry had a new girlfriend” sa hon med en gäll röst samtidigt som hon klev in i hallen och stängde dörren efter sig.
”Oh, I’m.. We’re..” började jag men visste inte riktigt vad jag skulle säga. Sedan kopplade det för mig vad hon hade sagt. ”What do you mean, new girlfriend?” frågade jag nyfiket och blev lite orolig. Det lät inte på henne som att hon pratade om en tidigare tjej, utan det lät som om det inte var något ovanligt att komma hit och hitta en ny tjej.
”I’m Karen, by the way” presenterade hon sig istället för att svara på min fråga. Hon trampade av sig skorna och stängde dörren innan hon gick förbi mig in till vardagsrummet. ”What’s your name?” frågade hon när hon slog sig ner i soffan.
”Natasha” svarade jag och följde efter henne.
”So, how do you know Harry?” frågade Karen med nyfikenhet i rösten.
”I’m kinda working with him. I’m an assistant for the band during the summer” förklarade jag och hon nickade.
”And now you’re dating” avslutade hon och trots att det inte alls var menat som en fråga svarade jag fumlande;
”Well. Not really, like.. yeah. I guess we are..”

När dörren till badrummet öppnades vände vi oss båda dit och såg på Harry när han kom ut med en grå handduk hängande runt höfterna, blöta okontrollerade lockar och lite smått rosiga kinder efter den duschen. Slående vacker som alltid.

Karen var snabbt uppe på fötter och gick mot Harry.
”Karen?” frågade han och såg förvånat på henne. Jag lade märke till att han verkade bli lite spänd på grund av det faktum att hon var här, varför visste jag inte.
”Unbelievable? I know!” sa Karen glatt och slog armarna om honom i en kram. Han kramade snabbt tillbaka och plötsligt var jag själv inte heller särskilt glad över att hon var här. När hon sedan tog ett steg bak och granskade honom från topp till tå där han stod med endast en handduk ångrade jag verkligen osäkerheten i mitt svar angående om vi datade. Jag fick lust att gå och ställe mig i det lilla utrymmet mellan dom, kyssa Harrys läppar mitt framför henne så att hon förstod att vi mycket väl datade. Att han var min.

Just nu springer jag förmodligen runt i solen och har det skojj med polarna, men jag ville återigen fråga er en sak. Det var några av er som kommenterade lite idéer på mitt förra inlägg och det gav mig faktiskt lite inspiration. Jag har tänkt ut två olika fortsättningar till novellen och nu är då frågan; Vill ni ha drama eller ska det bara lulla på utan några dramatiska händerlser?

 

Jag ska börja på nästa del så fort jag kommer hem så då hoppas jag att många av er har kommenterat när jag kommer hem!

 

Kolla in prinsens ögon. *_*

(och smile och hår och käkben och allt annat)

Imorgon ska min skola iväg ut i skogen och övernatta där, vilket leder till att jag inte kommer kunna uppdatera. Har inte heller haft någon som helst fantasi idag. Jag har liksom kört fast lite. :o

Ni får väldigt väldigt gärna kommentera något som kan leta till en liten idé. Ge mig tips så kan ni vara med och påverka novellen lite! :D (kommer dock inte publicera kommentarer om jag vill använda den idén, för vill inte att alla ska veta vad som väntar).

 

Om jag lyckas få ihop en del ikväll så kommer den upp i ett tidsinställt inlägg imorgon, om inte måste ni vänta till fredag eller lördag. Puss&kram!

 

 

 ~ Harrys perspektiv ~

Det här var perfektion, i mina ögonen i alla fall. Natasha’s vackra bruna ögon som såg rakt in i mina, hennes långa mörka lockar som slingrade sig ner bredvid kinderna där en lätt rosa färg höll på att försvinna. De söta läpparna som log en aning medan hon granskade mig.
”I really hope that Tyler guy told you how beautiful you are, because you deserve someone to remind you about that” sa jag ärligt och genast var den rosa färgen tillbaka på hennes kinder. Jag log snett när hon vände undan blicken.
”Did he?” frågade jag nyfiket. Jag ville veta mer om honom, hur han var, så att jag själv kunde vara bättre. Jag ville vara den bästa för henne, för jag visste redan att hon var den bästa för mig. Jag såg att Natasha var tvungen att tänka efter innan hon svarade.
”He, uhm.. He said that I was hot a few times” svarade hon och sneglade lite blygt på mig. ”But only when he was drunk” lade hon sedan till och jag satte händerna på båda hennes kinder och vände upp hennes ansikte mot mitt.
”Well, I think you’re hot even when I’m sober” konstaterade jag leende. Natasha såg mig fortfarande inte i ögonen, utan flackade runt med blicken. ”But I think you’re so much more than just hot. You’re pretty, you’re smart, you’re funny and you’re incredibly beautiful” sa jag sakta och lyckades tillslut fånga upp hennes blick. Hon log blygt och kinderna blommade rött. Det kändes som om jag var den första som hon fick höra något sådant utav, vilket för mig kändes helt obegripligt.
”Do you understand how lucky I am to find all this in one and the same girl?” frågade jag och leendet på mina läppar växte. Natasha fnissade lite och lade sina armar om min nacke.
”You’re not that bad yourself” sa hon tyst och jag höjde ögonbrynen.
”Was that suppose to be a compliment?” flinade jag och stack ena fingret i sidan på henne. Jag blev förvånad över hur högt hon hoppade för att komma undan mitt finger.
”So, you’re ticklish are you?” frågade jag och nöp henne i den andra sidan.
”No! I mean, yes. But stop!” skrattade hon och slingrade sig framför mig.
”That’s good to know” konstaterade jag flinade, men höll nu istället mina händer på hennes höfter.
”No” sa hon allvarligt och såg upp på mig. ”No tickling” förtydligade hon och skakade på huvudet.
Jag skrattade lite och granskade sedan henne snabbt igen innan jag böjde mig fram och kysste hennes panna.
”I’ll be here to tell you just how beautiful you are, every single day” viskade jag och svepte snabbt min nästipp mot hennes. ”But we’ll have to drink the tea now if we don’t wanna drink it cold” log jag och hann uppfatta en svag, besviken suck slinka ur Natasha’s mun innan jag vände mig om och gick till diskbänken.

~ Natasha’s perspektiv ~

Harry tog kopparna från bänken och gick förbi mig till vardagsrummet. Jag följde efter och granskade honom lite bakifrån. Det fanns absolut ingen vinkel som kunde få honom att se sämre ut.
”When is Louis coming back?” frågade jag när jag slog mig ner i soffan bredvid Harry.
”He’s not” svarade han och räckte ena koppen till mig. ”Or yeah, he is. But not until tomorrow” förklarade han och log snett. Leendet orsakade självklart att min mage knöt sig, men den här gången var det inte bara därför. Tanken på att ingen skulle komma hit förrän i morgon gjorde mig nervös, även om jag inte hade planerat att stanna hela natten så blev jag nervös av att veta att ingen skulle störa under hela kvällen.
”Is that a bad thing?” frågade Harry och väckte mig ur mina tankar. Jag skakade på huvudet och såg ner i min tekopp.
”No, of course not” sa jag och försökte låta lättsam, nonchalant.
”Why do you look so scared, then?” frågade han och jag suckade, fortfarande med blicken i teet. Jag öppnade munnen, men stängde den lika snabbt igen när jag inte kom på något bra att säga.
”Natasha, I would never do anything to hurt you. You know that right?”. Harry flyttade sig närmare mig i soffan och tog en klunk av sitt te innan han ställde undan sin kopp och flätade in sina fingrar i mina.
”I didn’t think you would” konstaterade jag och tittade på våra händer, sedan upp på hans ansikte.
”So, what’s wrong?” frågade han och jag tog ett djupt andetag och bet mig i läppen medan jag sökte rätt ord.
”It’s just.. I’ve never been with someone like this. I mean, I’ve had a few relationships but it was always just hugs and maybe some kisses. We never talked that much about feelings and most of all I never felt like..” jag blev tyst och svalde hårt. Harry väntade på att jag skulle avsluta mening. ”Never felt like I feel when I’m with you” mumlade jag och såg återigen ner på våra sammanflätade händer.

Allting kändes så rätt med Harry. Varje beröring var så intim. Som om hand inte bara rörde min hand utan även varenda nerv i hela kroppen. Jag hade känt Harry i mindre än en vecka och han hade redan sagt finare saker till mig än Tyler någonsin sagt.

”And the last time I let someone in.. yeah, we both know how that ended” sa jag sedan och Harry skakade försiktigt på huvudet.
”I would never do that to you” sa han allvarligt och jag ville så gärna lita på hans ord, men jag kunde inte.
”I wish I could just take that in, but it’s hard..” mumlade jag, lite skamsen över hur mesig jag verkade.
”It’s okay. I will show you that I care about you, because I really do” försäkrade han och jag log svagt.
”I know you care. I just don’t know if I’m ready to let someone in” förklarade jag och strök med fingrarna över Harrys kind.
”You will be. And when you are, I’ll still be here” log han. Jag blev nästan förvånad över hans ord. Så omtänksamt och så moget. Det kändes overkligt att han faktiskt verkade gilla mig. Kunde det ens hända? Kunde en känd, otroligt charmig, rolig och snygg kille ha ögon för mig? Vanliga lilla jag med det tråkigt långa håret och alldeles barnsligt små händer och fötter? Jag nickade kort mot honom när jag inte kom på något att svara.

***

Jag följde Harry med blicken när han reste sig upp ur soffan och tog dom nu tomma tekopparna från bordet. Vi hade suttit i soffan ganska länge nu och kollat på någon fotbollsmatch som tydligen var viktig. Eller jag hade mest kollat på den overkligt vackra killen bredvid mig, medan han hade iakttagit fotbollen med koncentrerade ögon. Nu hade det blivit paus i matchen och det lag Harry hejade på låg under med två mål.

”Oh, and.. Harry?”. Han vände sig om i det öppna valvet mellan köket och vardagsrummet och såg på mig med glada ögon.
”Yeah?”.
”You are incredibly beautiful too” sa jag lite blygt och tog min underläpp mellan tänderna när hans ansikte sprack upp i ett leende så att hans skrattgropar syntes. Harry kom tillbaka mot mig, ställde ner kopparna på bordet igen och tog mitt ansikte mellan sina två stora händer. Hans ögon nästan gnistrade när han lutade sin panna mot min och såg rakt i mina ögon.
”You just made your way straight into my heart” viskade han innan han kysste mina läppar riktigt mjukt, riktigt försiktigt och riktigt romantiskt. Jag förde snabbt upp båda händerna till hans nacke. Den ena kupade jag runt om nacken och drog ner honom närmare mig. Den andra flätade jag in i hans mjuka lockar. Jag kände hur Harrys ena hand flyttades från min kind till min korsrygg och jag pressades mot hans kropp. Jag kunde känna hur mitt hjärta rusade iväg och gjorde glädjeskutt i bröstet på mig och jag log mot hans läppar. Det här var underbart.

---

~ Natasha’s perspektiv ~

Ett fniss smet ur mig när Harrys grepp om mina höfter hårdnade och han förde mig baklänges in i rummet. Plötsligt kände jag hur soffkanten tog emot mina knäveck, men Harry fortsatte fram och jag blev tvungen att luta mig bakåt över soffan. Jag grep tag om hans nacke för att inte ramla baklänges och han fortsatte att böja sig fram över mig tills jag låg på rygg på dom mjuka dynorna. Jag kravlade mig längre upp i soffan och Harry följde flinande efter. Han befann sig fortfarande ovanför mig, nu med vikten vilande på dom två armarna som var stödda mot soffan på varsin sida om mitt huvud.

”Was that a way for you to tell me you like me?” frågade jag och bet mig i läppen.
”It sure was” bekräftade Harry och jag log brett samtidigt som jag kupade händerna runt hans nacke och drog honom ner mot mig.
”You need to find a better pick-up line” sa jag tyst och växlade blicken mellan hans gröna tindrande ögon och hans frestande läppar, som för tillfället var en aning svullna efter slagsmålet tidigare.
Jag förstod inte riktigt vart min nervositet hade tagit vägen. Alldeles nyss hade jag haft problem att hitta rätt ord på grund av Harrys kropp emot min, men nu var det enda jag egentligen kunde koncentrera mig på hur mycket jag faktiskt ville ha honom.

”How about; Kiss me?” frågade han och höjde ögonbrynen. Jag nickade kort.
”Might work” mumlade jag och Harry skrattade lågt samtidigt som han strök bak mitt hår från mitt ansiktet med sin stora hand. Jag kände hur hans lockar kittlade mig i pannan när hans ansikte kom extremt nära mitt och i nästa sekund var allt jag kunde känna hans läppar mot mina. Det var som om hela världen snurrade runt om oss och det enda som var viktigt var vi. Här och nu.

~ Harrys perspektiv ~

Om den förra kyssen vi hade delat, den ute i regnet, hade varit bra så var den här fantastisk. Känslorna sprudlade inom mig och när jag kände hur Natasha’s grepp om min nacke hårdnade förstod jag att hon, precis som jag, aldrig ville lägga av. Dock blev jag tvungen att dra mig tillbaka då hennes mobil började ringa. Jag rätade på mig och satt nu gränsle över hennes höfter. Natasha suckade högt och plockade upp mobilen.
”Hello?” svarade hon lite nyfiket och sedan stelnade hennes ansikte. Det blev en ganska lång tystnad för Nat’s del innan hon pratade igen.
”Yeah, well. It doesn’t make it any better. No, at least not now. I just wanna enjoy this time that I have here in London with..” sa hon och såg generat upp mot mig från sin fortfarande liggande ställning. ”With the boys and Paul” lade hon sedan till och jag log svagt när jag för mig själv ändrade det där sista hon hade sagt till mitt eget namn i huvudet.

”No Sophie, don’t even go there! Don’t dare to bring either Harry or someone else of them into this. This is about you and Tyler and for the moment I don’t feel like even think about either of you.” Jag hörde klart och tydligt att ilskan och kylan i hennes röst mest var för att dölja gråten som gömde sig där inne. Jag antog att hon inte ville visa sig svag. Om det var för mig eller för Sophie visste jag inte, men jag hoppades verkligen inte det var för mig.

”You don’t get it, do you? It’s not that I’m angry, because actually I’m not that angry. I’m upset, and most of all I’m surprised. I still can’t believe you did that to me.” Återigen en lång tystnad och jag såg att Natasha kämpade emot tårarna. Jag flyttade mig undan från hennes kropp och satte mig i soffan med hennes ben över mina.
”I don’t wanna do this right now. No, no! Goodbye Soph.” Sedan lade hon på och höll kvar blicken på sin telefon som hon höll i handen.

”You okay?” frågade jag tyst och lade handen på Natasha’s ena lår. Hon svalde hårt och ryckte på axlarna.
”I guess so..” mumlade hon och jag skakade på huvudet samtidigt som jag sträckte ut handen mot henne.
”You’re not” konstaterade jag och hon sneglade mot mig innan hon kröp in under min arm.
”I just don’t wanna believe that she would do anything like that. And you know what she said?” Hon tog en paus och lutade huvudet mot mig samtidigt som jag höll om henne med min ena arm.
”She told me I was just as bad as she for being with you. She was actually comparing you and me together with the situation with Tyler. Seriously, the old Sophie wouldn’t do that” babblade hon frustrerat och jag kysste hennes hår.
”You are not doing anything wrong” konstaterade jag och jag hörde hur Natasha tog ett djupt andetag. Jag lutade hakan mot hennes huvud och drog henne ännu lite närmare mig i ett försök att få henne att må bättre.

~ Natasha’s perspektiv ~

”You want some tea?” frågade Harry efter att vi hade suttit i soffan ganska länge och bara lyssnat på varandras andning.
”Yeah, sure” svarade jag och nickade. Jag kände att Harrys arm försvann runt mig och då rätade jag på mig också. När Harry reste sig upp och försvann in till köket ställde jag mig också upp, men jag följde inte efter honom. Istället kollade jag mig omkring lite mer i lägenheten. Jag gick in i ett av sovrummet som var just bredvid vardagsrummet.

Rummet var ganska stort och väldigt ljust. Tre vita väggar och en beige färgad med silvriga mönster på. Det stod en stor säng i ena hörnet, ett skrivbord med en laptop på stod vid ena väggen och en stor bokhylla med massa skivor, filmer, spel och ett bar bilder på stod vid en annan vägg. Framför sängen befanns sig en liten tv hylla där det stod en liten men väldigt fin och modern tv. Jag vände uppmärksamheten mot bokhyllan och såg på fotona. Jag lade märke till att Louis tillsammans med några andra var med på dom flesta av dom och förstod då att det här var Louis rum.

”Nat, are you hungry? You want something to eat?” ropade Harry från köket och jag gick ut ur Louis rum igen.
”Uh, no thanks” svarade jag och gick mot köket. Jag lutade mig mot dörrkarmen och granskade Harry som stod med ryggen mot mig vid diskbänken. Han hällde upp det ångande vattnet i två koppar och stoppade i varsin tepåse i dom båda kopparna. När han sedan vände sig om och mötte min blick fick han ett snett, lite busigt leende på läpparna som visade hans charmiga skrattgropar tydligt.
”What?” frågade jag och höjde ögonbrynen.
”Nothing” svarade Harry, fortfarande med det där underbara leendet som gjorde att min mage knöt ihop sig.
”Seriously, why are you smiling like that?” frågade jag nyfiket och hans leende blev bara bredare och snart hade det gått över till ett flin.
”I just really like the way your eyes looks so happy when you’re looking at me” svarade Harry ärligt och jag blev genast varm om kinderna, förmodligen röd också.
”And I love the way I make you blush” lade han leende till och självklart blev jag bara mer generad. Harry kom fram till mig och strök med fingrarna över min ena kind. Jag kunde inte förstå hur han lyckades säga exakt rätt saker hela tiden. Även om jag trodde det omöjligt så föll jag bara för honom mer och mer hela tiden.

---

~ Natasha’s perspektiv ~

”Are you sure you don’t wanna see the movie?” frågade Harry när han satte sig på huk och började plocka upp glasbitarna från golvet. I vanliga fall hade jag hjälpt till men Harry hade lyckats övertala mig att stanna sittande på bänken. Jag var inte säker på om det var för att han trodde jag skulle skära mig på glaset eller för att han ville städa upp det för att det var han som hade orsakat det.
”Yeah, I would rather just go back home, if that’s okay for you?” svarade jag frågande och fick lite dåligt samvete. Jag visste att Harry hade sett fram emot den här kvällen och det hade jag själv också gjort. Harrys långa figur rätade på sig framför mig och gick över till skräpkorgen där han slängde glaset.
”Of course.”
”I’m sorry if I’m ruining this night..” mumlade jag och såg ner på mina händer när Harry vände sig mot mig, inte tillräckligt säker för att möta hans blick.
”Hey..” sa Harry tyst och kom fram till mig där jag satt på bänken. ”I’ve already ruined it by the time I called you to tell I was late” fortsatte han allvarligt och jag flackade med blicken, osäker på vart jag skulle titta.

Harry tog min ena hand mellan sina egna. Jag såg ner på händerna medan Harry lekte lite med mina fingrar, vände handen fram och tillbaka och strök med sina fingertoppar runt min hand flata. När jag såg min egen hand i hans såg det ut som om jag var ett litet barn, så stor skillnad var det. Plötsligt förde Harry upp handen mot sitt ansikte och kysste den, vred den lite, kysste den igen. Värme spred sig från handen ut till resten av kroppen när jag kände hans mjuka läppar mot min hud.
”I’m really sorry about all this” viskade han kysste baksidan av min hand en sista gång innan han släppte den. Jag vände upp blicken mot hans ögon nu och även om jag visste hur underbart gröna dom var lyckades jag ändå få en liten chock. Dom glittrade och jag undrade om dom inte var lite våta.
”I’m sorry too..” började jag och strök bak hans lugg, som hängde ner i bruna lockar över pannan, med ena handen så att man kunde se hela hans ansikte. ”But let’s stop apologising and just try to forget this, okay?” frågade jag sedan. Det enda vi hade gjort sendan Tim hade stuckit var att jämra oss över hur ledsna vi var och vad vi borde ha gjort bättre.

~ Harrys perspektiv ~

Jag kunde inte låta bli att då och då snegla på Natasha, men varje gång var min uppmärksamhet snabbt tillbaka på vägen igen.
”Do you wanna be alone or would you like to come with me home?” frågade jag när jag stannade i en korsning och faktiskt kunde se på henne ordentligt. Hon såg på mig och jag såg hur hon sakta men säkert drog på munnen i ett leende.
”I would love to come to you” svarade hon och jag besvarade snabbt hennes leende innan jag fick grönt ljus och därför var tillbaka med blicken på vägen.

***

”Louis is at Eleanors place” informerade jag när vi kom in i hallen och Natasha såg ut att lyssna efter något ljud.
”Oh, okay” svarade hon, aningen generad för att jag hade läst hennes handlingar så snabbt.

Natasha gick in i lägenheten före mig, noga med ett kika in i varje rum hon passerade. När hon kom till vardagsrummet som var det sista rummet vände hon sig mot mig och höjde ögonbrynen.
”This flat is huge” konstaterade hon och jag flinade lite.
”Yeah..?”
”And your car actually looks kinda expensive” tillade hon och jag skrattade kort.
”It is” bekräftade jag och gick mot henne där hon stod i dörröppningen till vardagsrummet. ”What exactly are you trying to say here?” frågade jag och stannade framför henne med ett snett flin.
”I’m just.. I mean..” stammade hon, helt klart distraherad av min närhet. Hon vände bort blicken och verkade samla sig lite innan han mötte min blick igen. ”A 18 year old with a normal basic job probably wouldn’t afford this” sa hon och jag skakade på huvudet.
”You’re probably right” höll jag kort med och tog ett löst grepp om hennes höfter. Mina korta ord tvingade henne att själv uttrycka sig rakt ut, även om jag redan förstod vad det var hon ville få fram med allt det här. Det var roande att se henne söka efter orden.
”So.. ehm. Are you like, rich?” frågade hon och svalde hårt när jag lade huvudet på sned och drog hennes kropp närmare min egen.
”Does it matter?” viskade jag och böjde mig fram en aning, strök lätt med min nästipp mot hennes. Natasha slöt ögonen innan hon svarade.
”No. I-I’m just curios” stammade hon tyst fram och jag kunde inte låta bli att skratta lite. Jag strök undan det långa håret från ena sidan av hennes hals och sökte mig mot hennes öra.
”Yeah. I’m like, rich” viskade jag och placerade sedan några kyssar nerför hennes käke. Jag kunde höra hur hon drog efter andan på grund av mina handlingar, vilket fick mig att än en gång skratta lågt.
”Which is great, because now I can really spoil the people I like."

---

~ Harrys perspektiv ~

Natasha stod en liten bit ifrån mig och såg på mig ett tag. Först granskade hon mitt ansikte och sedan vände hon er blicken mot min högra hand som var ganska blodig. Hon var helt tyst och hennes ansikte speglade ingen större känsla. Jag började nästan tro att hon var rädd för mig efter vad hon just hade sett, men då tog hon ett steg mot mig och höjde sin ena hand mot mitt ansikte. Hon strök lätt med två fingertoppar över en punkt just bredvid mitt ena öga och jag ryckte till en aning när jag kände hur ömt det var där.

”Oh, sorry!” sa Nat och drog snabbt åt sig handen igen. Jag skakade på huvudet och tog ett kliv mot henne som gjorde att våra fötter nästan rörde varandra.
”I am the one to apologise” sa jag ångerfullt och tog hennes ena hand i min. Jag höjde den upp till mitt ansikte och strök med hennes fingrar över samma punkt som dom befunnit sig på tidigare. Nu när jag var beredd på stinget av smärta som skulle komma så var det lätt att hantera det.
”B-but look at you” klagade Nat och hennes ögon blev blanka av tårar. Sedan sa hon ingenting mer, utan tog min hand och drog mig förbi glasskärvorna på golvet fram till tvättstället.

När jag såg min egen spegelbild fick jag en liten chock. Det var blått och svullet kring det ömma ögat och halv torkat blod befann sig nedanför näsan och hela vägen ner för hakan och det hade inte slutat rinna från näsan ännu. Även min svarta t-shirt hade blod på sig, men det syntes in så tydligt mot det mörka tyget. Det såg ut som om jag hade fått ordentligt med stryk, vilket fick mig att undra hur pass blodig och skadad den där blonda killen hade blivit. Jag hade fått in bättre träffar än honom, det visste jag, men jag hade inte hunnit registrera hans skador innan han försvann.

~ Natasha’s perspektiv ~

Jag tog försiktigt Harrys skadade hand och slog på kranen. Han höll den fortfarande ihop knuten och jag vecklade ut hans fingrar.
”I can do it myself” konstaterade han och drog åt sig handen innan jag hann stoppa in den under det rinnande vattnet.
”I know you can, just let me do it” sa jag och tog återigen handen. Harry stretade emot en aning när jag drog in handen under det svala vattnet, men efter en liten stund kände jag hur han slappnade av. När allt blod var borta från handen såg jag att det bara var små sår på alla fyra knogar. Det var inget allvarligt alls och jag suckade lättat. Mängden blod hade fått mig att tro att det var mycket värre.

När hans hand var ren tog jag en bit papper och blötte den under kranen. Jag vände mig mot honom och granskade kort hans ansikte. Det blödde i alla fall inte längre.
”Be still” beordrade jag innan jag ställde mig på tå för att se bättre och sedan började torka bort blodet.

Hela tiden var jag fullt medveten om att Harry iakttog mig. Jag var inte långt ifrån hans ansikte och jag var hela tiden noga med att inte möta hans blick, rädd för att jag skulle tappa kontrollen som jag hade lyckats hålla så bra hela kvällen. Jag visste att gråten inte var långt borta och jag visste även att Harrys gröna ögon lätt skulle kunna jaga fram tårarna till ytan. Tystnaden hängde i rummet och jag hade ingen aning om vad jag skulle säga för att bryta den. Det verkade inte heller som att Harry visste vad han skulle säga, därför stod vi båda tysta.

Tillslut var hans ansikte fritt från blod och jag slängde den sista, blodiga pappersbiten i soporna. Jag vände min blick mot golvet där glaset låg spritt.
”What do we do about this?” frågade jag och såg på Harry, som till min förvåning fortfarande tittade rakt på mig. Jag mötte hans blick för första gången på säkert 10 minuter och fick ont i magen av att se skulden och ångern som hans ögon speglade.
”Natasha. I don’t even now what to say. An apology isn’t enough” sa han och jag svalde hårt när tårarna började fylla mina ögon. Nej, han fick inte tro att det var hans fel.
”You don’t need to say anything, Harry” sa jag och ansträngde mig för att låta säker, men misslyckades. Någon enstaka tår trängde sig över kanten och rann ner för min kind. ”This isn’t your fault” lade jag till, vilket var ett misstag, för rösten skar sig och det blev till en viskning.

Jag stängde ögonen för att slippa se på hans ångerfulla blick, slippa allt det här. Plötsligt kände jag två starka armar som lindades runt min midja och drog mig in mot Harrys bröstkorg. Jag suckade och lutade huvudet mot hans bröst, andades in lukten av honom. För första gången den här kvällen kunde jag slappna av. Först nu kände jag mig säker - trygg. Harry drog mig ännu tätare intill sig och höll ett hårt, skyddande grepp runt min kropp. Nästan som om han var rädd att jag skulle försvinna. Jag kände hur min mage fylldes med alla dessa känslor som alltid bubblade upp inom mig när jag var nära Harry, fast allting kändes dubbelt så starkt. Det var som om den här händelsen hade väckt ännu mera fjärilar till liv. Nu visste jag det, jag var totalt förälskad i honom - Harry Styles.

~ Natasha’s perspektiv ~

”Don’t be boring, sweetheart” hördes Tims röst lågt. Jag hade slutit mina ögon för att slippa möta hans berusade blick. Mina käkar var inte längre klämda mellan hans starka fingrar och han rörde mig inte alls. En stund blev så tyst att jag nästan trodde att han hade gått, men sedan hördes ett lågt skratt.
”You don’t need to be shy sweetie.”
”Stop calling me that!” sa jag frustrerat och när jag öppnade ögonen igen flinade Tim mot mig. Nästa sekund befann sig en kall hand på insidan av mitt lår, strax ovanför knäet. Jag försökte desperat få undan hans hand men han hindrade mig genom att med sin lediga hand ta tag i en av mina handleder och lyfta upp den i luften. När jag endast hade en av mina händer mot en av hans var jag chanslös. En våg av obehag gick genom mig när hans hand sakta klättrade uppför mitt lår. Hur långt tänkte han ta det här? Åter igen pressade jag ihop ögonen och önskade innerligt att Harry skulle ha plockat upp mig istället så hade jag sluppit allt det här. Och vart höll han egentligen hus nu?

~ Harry’s perspektiv ~

Jag tittade gång på gång på klockan som bara passerade åtta mer och mer hela tiden. Jag var nästan 20 minuter sen nu. Tillslut började bilarna framför mig att röra på sig och jag suckade lättat när jag kunde börja köra igen.

Några minuter senare klev jag ur bilen utanför biosalongen och såg mig omkring efter Natasha. Jag såg henne ingenstans och började nästan tro att hon hade åkt hem. Ändå började jag gå mot entrén för att se om hon kanske var där inne. Plötsligt ringde telefonen i min bakficka och jag drog fram den. Det var hon.

”Hello?”
”Harry? Harry you gotta come here. Quick!” skyndade sig Natasha att slänga ur sig. Hennes röst lät panikslagen samtidigt som hon pratade tyst, som om hon inte ville att någon skulle höra henne.
”I just got here” sa jag lite förvirrat. Nästa sekund hördes en dörr slås upp och jag kunde höra hur Nat drog efter andan.
”I know you’re in here, darling!” kunde jag höra hur en lite sluddrig mansröst sa. Det här kunde inte vara bra.
”Where are you?” frågade jag snabbt och drog upp dörren till den stora byggnaden.
”Didn’t you think I would come in here just because it’s a ladies room, huh? I like women, you know.” Det var samma manliga röst som talade och sedan hördes ett avlägset skratt. Det var allt jag behövde höra och Natasha verkade ha förstått det för hon sa ingenting, vilket antagligen var bäst om hon nu gömde sig.


Jag sänkte telefonen från örat och såg mig hastigt omkring i den stora lokalen jag befann mig i. Det var ganska mycket folk och jag fick inte syn på några toaletter. Men det måste det ju finnas. Jag började ta mig fram mellan människorna i sicksack och snart skymtade jag en WC skylt som jag genast styrde mina steg mot. Vad som än höll på att hända var tvungen att stoppas, så pass mycket hade jag förstått. Det var inte särskilt svårt att gissa vad den där mansrösten ville med Natasha. Jag kände hur ilskan spred sig inom mig bara jag tänkte på det, någon äcklig, påträngande killes händer på hennes oskyldiga kropp. Nej!

Jag kom fram till den dörren där det var en människa med en klänning på och slet snabbt upp den.
”Who the hell did you call?” halv skrek samma mansröst som jag hade hört i telefonen. När jag gick lite längre in såg jag en ryggtavla inne i ett av båsen. Killen som ryggtavlan tillhörde hade trängt upp Natasha mot väggen och nu stod han obehagligt nära henne med händerna mot väggen på varsin sida av hennes huvud. Ilskan som tidigare hade krupit sig fram exploderade nu inom mig.

~ Natasha’s perspektiv ~

Lättnaden jag kände när Tim försvann framför mig och jag sedan fick syn på Harry var obeskrivlig. Harrys ögon var mörka av ilska när jag mötte hans blick, men ögonkontakten varade inte länge förrän han vände sig om och riktade ett hårt slag mot Tims ansikte. Tim hade ingen chans att hinna väja undan så hans ena kind fick ta emot smällen. Det tog inte länge förrän nästa slag träffade hans mage och han kippade efter luft samtidigt som han böjde sig fram en aning.

”Harry..” sa jag och klev ut ur det lilla båset jag befann mig i, men jag visste varken vad jag skulle säga eller göra. Istället fortsatte jag att andlöst iaktta dom två killarna som ursinnigt såg på varandra en lång stund.
”You stay the hell away from her, do you hear that?” sa Harry mellan sammanpressade käkar och ilskan var samtidigt väldigt tydlig.

När Harry än en gång drog iväg en knuten näve mot Tims ansikte hann Tim i sista sekunden flytta på sig och det resulterade i att Harrys kraftfulla slag träffade spegeln bakom Tim. Det smällde gällt till och glas ramlade ner över tvättstället och golvet. Harry höjde sin hand framför sig och såg på den. Det blödde ganska rejält från hans knogar och jag tog ett djupt skälvande andetag. Vad höll jag på med egentligen? Varför lät jag detta ske mitt framför ögonen på mig?

Just som jag tog ett steg mot dom och tänkte försöka få dom att sluta träffade en näve Harry i ansiktet. Tim hade tagit tillfället i akt och slagit till när Harry hade sin fokus på den skadade handen. Nästa kraftfulla slag träffade Harry kring näsan och jag drog efter andan när blodet började rinna.
”Stop it!” utbrast jag förskräckt och sprang fram till dom. Båda två kollade på mig, men min blick var fäst på Tim.
”Go away. You won. Now leave!” sa jag allvarligt och svalde hårt. Jag ville bara att det här skulle ta slut. Tim skrattade kort och skakade på huvudet, men sedan gick han faktiskt mot dörren. Han stannade i dörröppningen och såg rakt på mig.
”No one can win until the game is over, honey” sa han seriöst och sedan försvann han ut och dörren stängdes. Det var bara jag och Harry nu.

Jag vände mig mot honom och rynkade pannan. Det hade redan börjat bli en aning blått och svullet vid sidan om hans ena öga och från näsan kom det fortfarande blod. Det här var mitt fel. Om jag ändå hade kunnat gå iväg direkt när Tim hade kommit så hade inte Harry behövts dras in detta.

---

Hej på er. Det är sjukt var statistiken steg igår. Jag antar att det är resultatet av bättre uppdatering. Fortsätt kika in här varje dag för jag tänker försöka slänga in minst ett inlägg per dag. :)

Okej, det jag egentligen tänkte säga med detta inlägg är att jag är på en liten resa med skolan just nu när detta inlägg publiceras och jag vet inte riktigt hur pass sent jag kommer hem. I alla fall så tänker jag absolut försöka hinna med att skriva en del så fort jag är hemma, men vi får se om jag lyckas slänga ihop en hel del under kvällen. Det beror på hur mycket fantasi och inspiration jag har just då. Men i alla fall så tack alla ni som läser, det är tack vare er jag fortsätter skriva.

 

~ Natasha’s perspektiv ~

Jag hörde genast att rösten inte tillhörde Harry och när jag vände mig om var det en blond kille som stod framför mig. Han var väldigt lång och rätt smal, det fick honom att se ranglig ut. Hans ögon var en aning rödsprängda, nästan som om han hade gråtit.
”Yes” svarade jag kort.
”Well, I’m here with you now so you can stop looking, sweetie” sa killen och när han pratade kände jag hans alkohol-luktande andedräkt. Då förstod jag att han inte alls hade gråtit utan bara druckit lite för mycket.
”Ehm.. my company will be here soon, so you don’t need to stay” sa jag och såg mig över axeln i hopp om att Harry skulle komma. Den här killen var obehaglig.

Ett retsamt flin spred sig på hans läppar och fick det att gå en ilning genom mig.
”Oh, but honey. I want to stay” sa han och kom närmare mig. Jag tänkte precis ta ett stag bakåt när hans hand grep tag om min handled. Jag såg varsamt ner på våra händer och försökte vrida mig ur hans grepp, men trots att han inte såg särskilt stark ut så var det omöjligt.
”Let go of me” andades jag nervöst och den blonda killen skrattade lågt innan han böjde sig fram och strök undan mitt hår från halsen.
”I just wanna have some fun first” viskade han och jag kunde känna hur hans tungspets nuddade vid huden strax under mitt öra. Jag ryggade tillbaka och hann inte kontrollera mig själv när jag utan att tänka efter slängde upp handen som träffade hans ansikte hårt. Slaget fick honom att vrida ansiktet lite åt sidan och han stannade där med det några sekunder.

Jag iakttog honom, chockad över vad jag just hade gjort, medan han flyttade käken fram och tillbaka. Sedan vred han huvudet mot mig igen och hans gråa ögon var mörkare än förut. Jag kunde se hur han spände käkarna och plötsligt såg han riktigt arg ut. Jag svalde hår och såg mig desperat om. Vart var Harry!?

”Okay, let’s try again” sa den blonda med spänd och irriterad röst. ”I’m Tim” presenterade han sig och sträckte fram sin hand mot mig. Jag såg ner på hans hand och tittade sedan på hans ansikte igen, utan att säga något. Återigen mörknade Tims ögon och han tog ett hastigt steg mot mig som gjorde att det knappt var något avstånd mellan oss överhuvudtaget. Jag backade försiktigt, men kände hur den kalla tegelväggen plötsligt befann sig mot min rygg.
”Nowhere to go and hide now, huh?” frågade han och lade huvudet på sned.
”What do you want?” fick jag ur mig och till min förvåning lät min röst väldigt stadig och säker. Jag kände mig däremot inte säker alls, snarare livrädd.
”Just tell me, your name” fräste Tim mellan sammanbitna tänder samtidigt som han flyttade sin kropp närmare min. Jag pressade ryggen mot tegelväggen i ett desperat försök att ta mig bort från honom.
”Natasha” fick jag fram i en viskning. Jag tittade panikslaget upp på honom och sedan rykte jag till när jag plötsligt kände an hand på min höft.
”So, Natasha” började han och jag vände bort ansiktet från honom när hans äckliga andedräkt träffade mitt ansikte. ”Hey, look at me when I’m talking to you!” utbrast han högt och en av hans stora händer grep tag om min käke. Han vände mitt ansikte mot sitt eget och såg mig rakt i ögonen.
”You and I, we’re gonna have a really good time now, aren’t we?” frågade han och när jag inte svarade kände jag hur hans grepp om mina käk-ben hårdnade. Tårar började nu samlas i mina ögon men jag blinkade frustrerat bort dom.
”Just leave me alone” lyckades jag få fram trots att hans hårda grepp gjorde det svårt att prata.

---

Eftersom den förra delen blev så kort kan ni få en till kort redan nu. SNÄLLA, kommentera vad ni tycker är bra och vad som kan bli bättre osv.

~ Natasha’s perspektiv ~

Dagen på jobbet gick riktigt fort och vi hann med mycket mer än planerat. Detta resulterade i att Paul gav oss ledigt dagen där på - fredagen. En till bra sak med att vi var igång och gjorde något hela dagen var att jag var sysselsatt. Jag hade inte tid att tänka och gräma mig över Sophie hela dagen, vilket jag antagligen hade gjort annars. Dom tillfällen då jag gjorde enkla saker som att fixa kaffe och sådant var det endast mina händer som var sysselsatta och inte huvudet, men då var alltid Harry i närheten vilket gjorde att mina tankar automatiskt landade på honom.

***

”What are you doing tonight?” frågade Harry efter att vi hade suttit tysta ett tag i bilen. Vi hade just slutat och var på väg mot hotellet. Jag såg på honom och höjde ögonbrynen.
”As if I would ever have something planned.”
”Great” sa Harry och log brett. ”Then I can take you out today instead. We’re free tomorrow so a late night doesn’t matter”. Jag kände hur värmen spred sig genom mig när jag kom ihåg daten och att vi tog den idag istället var bara bra. Jag ville gärna undvika att vara ensam på hotellet. Det skulle bara få mig att tänka på det jag försökt tränga bort hela dagen - och faktiskt lyckats ganska bra med tack vare Harry och en massa arbete.
”I’d love that” log jag och nickade.

Så fort jag kom in på hotellrummet och hade fått av mig skorna kände jag att mobilen vibrerade i fickan utav ett sms.

|| We’re going to see a movie. I’ll pick you up at 8. -H ||

Jag log för mig själv och lade mig på sängen. Det kändes verkligen som att det här skulle bli en bra kväll.
Jag funderade på något att svara, men bestämde mig för att inte skriva något alls. Sekunden efter att jag låst mobilen fick jag ett till sms, även det från Harry.

|| Ps. Wear something pretty! ;) ||

Jag svalde hårt och kände att en svag rodnad spred sig över mina kinder, ingen såg ju det som tur var. Jag lade ifrån mig mobilen och gick fram till min väska för att rota fram något att ha på mig. Då bestämde jag mig för att det kanske var dags att packa upp kläderna in i garderoben som stod vid ena väggen. Jag lyfte upp väskan på sängen och började hänga in plagg efter plagg.

***

När min mobil ringde vid halv åtta tiden stod jag framför spegeln med en tunn hårslinga lindad runt locktången. Jag släppte lös håret och lade ner tången på golvet innan jag svarade.

”Natasha, hi. I’m so so sorry, but I won’t be able to make to eight” sa Harry i andra änden.
”Oh, it’s okay” svarade jag, trots att en liten besvikelse sköljde genom mig. Jag såg fram emot att få träffa honom så snart som möjligt.
”But I will be there to pick you up” lovade han.
”Where are you?” frågade jag och satte mig på sängen.
”A music producer called me and said it was important so I went over to see him. It wasn’t important at all, according to me and I’m on my way back now but it’s kinda far to your hotel from here” förklarade han.
”How about I take a cab and meet you at the cinema?” föreslog jag.
”Well, yeah. If that’s okay for you?”
”Of course. I’ll see you soon, then” sa jag glatt och reste mig återigen upp.
”Sorry for changing the plans..” suckade Harry och jag himlade med ögonen.
”It doesn’t matter!” konstaterade jag och sedan sa vi hej då.

En halvtimme senare stod jag utanför biosalongen med min bleka jeansjacka svept tätt omkring min överkropp. Det hade börjat bli kyligt ute och jag hade mer än gärna haft ett par jeans på mig nu, istället för endast en tunn klänning. Jag tog ett steg ut från väggen där jag stod och såg åt det håll jag förväntade mig att Harry skulle komma ifrån. Vart var han egentligen?
”Looking for someone?” frågade en någon plötsligt bakom mig och jag vände mig hastigt om.

---

~ Harry’s perspektiv ~

Min första instinkt när jag vaknade på grund av den skinande solen var att vrida mig bort från fönstret, men när jag försökte med det kände jag hur något på min bröstkorg hindrade mig - ett huvud. Då kom jag ihåg föregående kväll. Natasha hade ringt, juste. Sedan när jag kom till henne hade hon berättat vad som hade hänt och efter att hon hade lugnat sig lite hade vi bara legat där på sängen och pratat om livet och massa saker. Sedan måste vi ha somnat, för nu låg hon i alla fall sovande med huvudet vilandes mot mitt bröst. Jag sneglade ner på hennes bruna hår och log svagt. Även om hon hade varit riktigt ledsen i början av kvällen så hade den slutat perfekt. Och jag kunde absolut inte komma på något bättre sätt att börja en dag än tillsammans med Natasha.

Jag sträckte mig efter min mobil, noga med att inte röra mig så pass mycket att Natasha skulle vakna på grund av det, jag hade ju ingen aning om hur tidigt det var. Dock visade det sig att klockan var kring 8 och vi skulle vara vid studion 9 så om vi skulle hinna få i oss frukost var det lika bra att hon vaknade nu. Jag suckade och ruskade motvilligt hennes axel försiktigt. Hon vred sig lite och verkade märka att det inte var en kudde hon hade under huvudet, för hon öppnade sömnigt ögonen och såg förvånat ner på min överkropp och sedan mötte hon generat min blick där jag låg och iakttog henne.

~ Natasha’s perspektiv ~

”Good morning beautiful” sa Harry med en hes morgonröst som fick mig att vilja pipa till av alla känslor som uppstod. Jag föll verkligen för honom mer och mer hela tiden.
”Morning” svarade jag och log svagt samtidigt som jag lutade mitt huvud mot hans bröstkorg igen. Jag ville inte lämna sängen, jag ville ligga här med honom för alltid.
”I hate to say this, but we need to get up” sa Harry, som om han hade läst mina tankar, och hävde sig upp på sina armbågar. Jag tog ett djupt andetag - andades in doften av honom - innan jag satte mig upp i sängen nickade. Jag granskade Harry ordentligt för första gången sen jag slagit upp ögonen.

Hans ögon såg aningen trötta ut, håret låg inte alls på plats åt sidan som det brukade utan det var liksom ingen ordning på det nu - det stod ut lite här och var. Smilgroparna syntes lika tydligt som vanligt nu när han log mot mig och jag konstaterade i mitt huvud att han måste vara den vackraste människan jag någonsin sett. Så perfekt.

”Thank you for staying yesterday” sa jag tyst och vände ner blicken mot sängen då ögonkontakten blev för mycket. Det var något i det att han aldrig verkade vika undan blicken som tvingade mig till att göra det ibland, efter för lång ögonkontakt.
”No problem. I had a great time” log han och reste sig upp ur sängen. Vi båda hade redan kläder på oss eftersom vi somnat med dom igår, men jag letade fram ett par vita jeans och en prickig överdel som jag tog med mig in till badrummet.
”I need a minute or two” sa jag och vände mig mot Harry i dörröppningen. Han nickade och såg på kläderna jag höll i handen. ”Don’t go” beordrade jag, av någon konstig anledning, och låste sedan in mig på toaletten. Jag kunde höra hur Harry skrattade lågt på andra sidan dörren, vilket fick mig att le brett.

Några minuter senare öppnade jag dörren igen med dom rena kläderna på mig, en fräschare andedräkt och håret i en fiskbens fläta över ena axeln. Jag såg att Harry granskade mig snabbt och sedan reste han sig upp från fåtöljen där han hunnit sätta sig.
”Ready?” frågade han och jag nickade.

Vi åt en snabb frukost på hotellet, vilket var extremt gott, sedan for vi till Harrys lägenhet. Han skulle också byta kläder och.. ja, vad killar nu gjorde på morgonen.

När Harry öppnade dörren till lägenheten och vi båda klev in i hallen andades jag in luften och liksom registrerade lukten. Det luktade Harry, helt klart, men det luktade mycket mer än så. Sedan avbröts mina tankar av en bekant röst.
”Harry, is that you?” ropade Louis inifrån lägenheten och jag drog försiktigt igen dörren efter oss och såg förvånat på Harry. Var Louis här och väntade på honom?
”Yeah man, who else would it be?” frågade Harry och trampade av sig skorna. Nästa sekund kom Louis ut i hallen med endast boxershorts. Han tittade förvånat på mig och höjde ögonbrynen.
”Haz, you could have told you brought a girl” sa Louis och man såg att förskräckelsen i hans blick inte var äkta. ”I mean, I could have been wearing nicer boxers if I knew” lade han till och flinade lite. Jag kunde inte låta bli att skratta åt Louis dåliga humor.
”Chapchap Harry, we don’t wanna be late again” sa jag sedan och Harry försvann in i lägenheten, som förresten verkade vara ganska stor.

”So, what did you two do last night?” frågade Louis med ett flin och jag kände hur jag självklart blev generad.
”Talked” svarade jag ärligt och lutade mig mot dörren i väntan på att Harry skulle komma tillbaka.
”And then he slept with you?” frågade han, tydligt nyfiken på mer information än det.
”Well, not like slept-slept. But we slept in the same bed, yes” bekräftade jag och Louis log brett. ”So, what are you doing here?” frågade jag innan han hann komma med nästa fråga.
”What do you mean?”
”I mean, why are you here in Harry’s apartment when he’s not even here?” förtydligade jag och log.
”Oh, it’s my apartment too” sa Louis och jag tittade oförstående på honom.
”You live together?”
”Didn’t you know? We’re married, Natasha” sa Louis och han såg så allvarlig ut att jag för några sekunder nästan trodde honom. Sedan spred sig ett litet, nästan osynligt flin på hans läppar och jag himlade med ögonen.
”Oh, of course you are” skrattade jag och nickade.

Sedan kom Harry tillbaka med ett par beige byxor med låg gren och ett linne som hängde löst över axlarna. Jag som hade trott en t-shirt var det klart snyggaste han kunde ha på sig, men det här var snyggare. Mycket snyggare.
”Oh, hello honey” sa Louis och placerade en enkel kyss på Harrys kind. När jag såg Harrys förvånade och oförstående blick fnissade jag till och när Louis sedan började skratta ordentligt gjorde jag också det.

---

Tillslut var jag i alla fall klar i duschen. Jag torkade mig lite snabbt och lindade sedan in kroppen i en av dom vita, mjuka hotellhanddukarna. Håret lindade jag också in i en innan jag klev ur duschen och sträckte mig efter mobilen.

|| Can we talk? ||

Det var inte Harry som hade skrivit. Det var Tyler.

~ Harrys perspektiv ~

Jag hade kommit hem till min och Louis lägenhet för ett tag sen och satt nu i soffan framför teven. Louis var ute någonstans med Eleanor så det var bara jag hemma, vilket faktiskt var skönt. Jag hade absolut ingenting emot att bo med Lou, men ibland var det skönt att faktiskt få vara alldeles ensam ett tag. När jag tänkte efter hände det inte särskilt ofta.
Plötsligt ringde min mobil där den låg på bordet framför mig och jag såg hur Natashas namn lyste upp hela skärmen. Jag tog upp telefonen och svarade med ett; ”Hello”.
Det var tyst en liten stund i andra änden och sedan hördes ett skälvande andetag, som om hon försökte återhämta sig efter att ha hållit andan länge.
”Ha.. Harry?” stammade Nat tillslut fram och då först fattade jag att hon grät.
”Yeah, it’s me” bekräftade jag och rynkade pannan. Jag ville höra henne glad och positiv som hon hade varit ute i regnet igår, inte gråtande så pass mycket att hon knappt kunde prata.
”I just.. I don’t know.. I have no one to talk to” snyftade hon och jag kände ett stark behov av att trösta henne, krama henne.
”You can talk to me” försäkrade jag och det blev återigen tyst. Sedan snörvlade hon till lite och tog ett djupt andetag, men sa ingenting.
”What happened, Natasha?” frågade jag tillslut otåligt och med en så lugn röst som möjligt.
”It was her. With Tyler. She was the one who.. who..” längre kom hon inte förrän rösten dog ut och snyftningarna var tillbaka. Jag svalde hårt och reste mig ur soffan.
”I’m coming over. I’ll be there as soon as I can” sa jag och gick snabbt ut mot hallen. Jag kunde inte bara sitta här och lyssna på henne när hon grät, jag var tvungen att få vara med henne.
”Thank you” mumlade hon på andra sidan och sedan lade hon på. Det gjorde ont att höra henne så där ledsen. Hon hade verkligen låtit förkrossad och jag fick dåligt samvete när jag visste att hon skulle måsta sitta ensam i minst 10 minuter till innan jag hade hunnit ta mig till henne.

Det var lite mer trafik än jag hade tänkt mig och ungefär 15 minuter efter samtalet knackade jag på hennes hotellrumsdörr. Det tog inte länge förrän dörren öppnades och Natasha stod framför mig med ett par korta, gulliga shorts och en matchande minst lika söt t-shirt. Hon såg upp på mig med rödsprängda ögon och det behövdes inga svarta mascararingar för att se att hon hade gråtit. Jag fick genast ont i magen av att se henne sådär, så innan någon av oss hade sagt något klev jag in i rummet och lade armarna om henne.
”It’s okay. I’m here now” viskade jag och placerade en kyss på hennes hjässa.

~ Natasha’s perspektiv ~


Det kändes som att jag satt där hopkurad i fåtöljen vid fönstret i en evighet innan det äntligen knackade på dörren. Jag hade lyckats sluta gråta, men den där jobbiga känslan i magen fanns ännu där. När jag öppnade dörren fick jag se Harrys gröna, ängsliga ögon som granskade mig snabbt och sedan tog han ett steg mot mig och drog in mig i en kram. Jag kunde känna värmen från hans kropp så nära min. När jag sedan hörde hans lugna, hesa röst var tårarna snabbt tillbaka i mina ögon och det tog inte länge förrän dom en efter en rann ner för mina kinder.

Alldeles för snart drog sig Harry tillbaka och stängde dörren bakom sig. Han trampade av sig skorna och hängde sin jacka på en krokarna innan han såg på mig igen.
”What happened?” frågade han och fångade upp en tår från min kind med tummen. Jag såg upp på hans ansikte innan jag vände mig om och gick in i rummet, där jag kröp upp på sängen och kurade ihop mig mot väggen. Harry följde efter och satte sig på sängkanten, fortfarande i väntan på att jag skulle svara.

Några minuter senare hade jag förklarat för Harry om Tyler’s sms, om hur jag hade tvekat mycket men ändå ringt honom och om samtalet. Först när vi pratade hade Tyler verkat precis som vanligt, men sedan hade han fattat att något var fel och då hade han frågat vad det var. Jag hade nämnt något om att jag hoppades han hade haft kul föregående natt och då hade han genast börjat be om ursäkt och sagt att det inte var som det verkade. Efter ett tag kom han med ursäkten att han var full och att ingenting hade betytt något, alltså hade det hänt något. Men det var ingenting av det här som förvånade mig eller fick mig att bryta ihop. Jag hade redan förstått att något hade hänt den natten. Jag hade redan gråtit över Tyler och jag tänkte inte göra det nå mer. Det var när han sedan hade sagt; ”Natasha come on. I was really drunk and was Soph. I bet she can’t even remember that night”, som jag hade känt hur gråten klumpade sig i halsen. Jag kunde ännu inte fatta det. Sophie? Min Sophie?

När jag var klar syntes det på Harry att han inte visste vad han skulle säga, men han behövde inte säga något för att få mig att känna mig bättre. Bara det faktum att han hade kört genom halva stan så här på kvällen för min skull gjorde att allting kändes lite mindre dåligt.
”All this time I’ve been feeling bad for kissing you because I knew that it would hurt her. But I mean, it’s not like you are hers, just because she is a fan. But me and Tyler? That’s a whole different thing. We had something, kinda..” babblade jag på och Harry bara fortsatte att se på mig. Han nickade lite och jag suckade hopplöst.
”Usually I would’ve called Sophie about this.. but yeah. I couldn’t. So I didn’t know who to turn to” förklarade jag och såg ner på kudden som jag hade i famnen.
”You don’t need to explain anything” sa Harry och flyttade sig högre upp i sängen, så att han satt bredvid mig även han med ryggen mot väggen. ”I’m glad you called me” lade han sedan till och vred huvudet mot mig. Jag vände mig för att möta hans blick och svalde hårt när jag kände fjärilarna i magen vakna till liv igen efter stormen som härjat där nere medan jag varit ensam. Nu när Harry var här med mig kändes det som det var det enda viktiga i hela världen. Han. Och jag.
”I’m glad you came” sa jag ärligt och irriterade mig lite på hur osäker och darrig min röst var. Dels efter all gråt men även till stor del på grund av hans närhet.

---

~ Natasha’s perspektiv ~

Resten av dagen på jobbet flög förbi. Killarna gjorde sig klara och sedan for vi iväg till fotograferingen. I början stod jag med Paul och tittade på medan alla killarna tillsammans stod framför kameran och blev plåtade. Dom första bilderna var seriösa, men efter ett tag verkade dom bli lite uttråkade och då blev det lite mer miner och konstiga poser.
Ungefär i tid med att dom skulle börja fotas en och en bad Paul mig att springa ner till en Starbucks som fanns på andra sidan gatan. Jag gick dit och köpte kaffe åt mig själv, Paul och killarna.

På väg hem från fotograferingen var vi förbi något Thai-ställe och hämtade med oss mat. Vi åt inne på killarnas rum och sedan spelade Liam in det han hade missat i morse. När Liam var färdig nere i studion var klockan inte mer än halv 4, men trots det var jag super trött. Tydligen var det inte bara jag som var det, för både Harry och Zayn hade somnat skavfötters med varandra i en soffa. Jag bestämde mig för att ta bussen tillbaka till hotellet, men eftersom Louis och Liam skulle åka någonstans och möta sina flickvänner erbjöd dom mig att åka med dom.

Väl tillbaka i mitt hotellrum slängde jag mig utmattat på sängen. Även om jag hade sovit mycket i natt kände jag mig helt färdig. I och för sig kanske det hade och göra med att jag hade sovit mycket. Det brukade av någon konstig anledning leda till att jag blev trött på dagarna.

~ Harrys perspektiv ~

Jag vaknade av att Zayn sparkade till mig lätt i smalbenet. Jag öppnade ögonen lite halvt och såg på honom där han låg på andra sidan soffan.
”I think we fell asleep” sa han och flinade lite.
”Yeah, totally feels like it” höll jag med och sträckte på mig. ”Where is everyone?” frågade jag och Zayn satte sig upp och ryckte på axlarna.
”Not here” informerade han och jag nickade, fortfarande sömnigt. Dom hade antagligen farit hem. Då först kom jag och tänka på Natasha. Hade hon varit tvungen att ta bussen nu bara för att jag hade lyckats somna på soffan? Fast, eftersom inte någon av dom andra var här heller kanske dom hade skjutsat henne. Sedan kom jag även ihåg vad Brenda hade sagt tidigare idag. Jag hade då direkt bestämt mig för att inte tänka på det. Liam skulle aldrig gå bakom ryggen på Danielle, det visste jag, så egentligen borde det inte vara något att oroa sig över. Men ändå hade jag inte kunnat låta bli att hela dagen försöka hitta något litet tecken som tydde på att Natasha och Liam hade något. Självklart var det utan resultat, vilket fick mig att känna mig ännu dummare. Jag kunde inte fatta att jag lät Brenda få mig att ens tänka något sådant om en av mina bästa vänner.

Jag bestämde mig för att ringa Natasha och höra hur hon hade tagit sig hem. Egentligen ville jag mest bara höra hennes röst, för att kanske få bort alla dessa dåliga tankar som fyllde mig hjärna just nu.
Efter ganska många signaler gick röstbrevlådan igång.
”Hi. It’s me.. or, I mean. It’s Harry” sa jag och himlade med ögonen åt mig själv. ”I was just gonna see how you got back to the hotel and tell you that I’m sorry for falling asleep. Ehm, I guess you could call me later or something. Bye”.

~ Natasha's perspektiv ~

Jag hade tydligen lyckats somna där på sängen för när mobilen ringde någon timme senare vaknade jag med ett ryck. Jag hann inte svara innan signalerna tog slut och en minut senare pep det till i mobilen för att jag hade fått ett röstmeddelande. Jag ringde upp röstbrevlådan för att lyssna på det och jag kunde inte annat än le när jag hörde Harrys röst. Åh, vad han var gullig.

När det korta meddelandet var slut övervägde jag att ringa upp honom, men det kändes så konstigt att göra det direkt efter att jag hade missat hans samtal. Varför visste jag inte men i alla fall så slutade det med att jag skrev ett kort sms.

|| Hi. You don’t have to worry about that. Louis gave me a ride back to the hotel. Hope you slept well, haha. - Nat ||

Jag tittade sedan på klockan, som nästan var halv 8, och jag bestämde mig för att ta en dusch och sedan lägga mig tidigt. Jag tänkte inte komma sent till jobbet i morgon också. Jag gick ut till badrummet och borstade igenom mitt hår, vilket jag hade fått en vana att alltid göra innan jag duschade. Sedan slog jag på duschen för att vattnet skulle hinna bli varmt. När jag tänkte börja klä av mig hörde jag att mobilen pep till och jag såg att det var ett svar från Harry.

|| I’m glad you didn’t have to take the bus. Yeah, I did. But won’t be able to fall asleep again tonight so tomorrow I’ll be the late one. ;) - Harry ||

|| Ha, you might not be alone about that. I just woke up too.. :o - Nat ||

Jag tvekade lite innan jag skickade smset. Borde jag sätta en flirt-gubbe jag också? Nej, en förvånad passade ju bättre.. eller? Äsch, det fick duga. Efter att ha skickat det lade jag telefonen på bänken och skyndade mig av med kläderna och in duschen för att han inte skulle hinna svara på det, för då skulle jag aldrig komma till duschen.

Efter att ha blött ner hela håret ordentligt stängde jag av duschen och schamponerade håret ett bra tag. Det var avkopplande att bara stå där och massera huvudet, bara få slappna av och inte tänka, eller åtminstone försöka att inte tänka. Självklart befann sig Harry i mitt huvud. Jag kunde inte låta bli att tänka på Sophie som brukade prata om sms-fasen. Det var tydligen en viktig fas när det gäller relationer osv, i alla fall enligt henne. Var det dit jag och Harry hade kommit nu? Vi hade ju vår första sms konversation just nu. Just då hörde jag att min sms-signal spelades upp och jag fick genast bråttom med att skölja ut schampot ur håret. Jag försökte föreställa mig vad han kunde ha skrivit, men det var inte särskilt smart eftersom det ledde till att jag fick ont i magen och var alldeles för tankspridd för att kunna utföra resten av duschritualen snabbt. Det slutade med att jag schamponerade håret en gång till istället för att ta balsam.

Tillslut var jag i alla fall klar i duschen. Jag torkade mig lite snabbt och lindade sedan in kroppen i en av dom vita, mjuka hotellhanddukarna. Håret lindade jag också in i en innan jag klev ur duschen och sträckte mig efter mobilen.

|| Can we talk? ||

Det var inte Harry som hade skrivit. Det var Tyler.

---