Summer love - Del 27

12 Maj 2013, 19:08
Tidigare:
Vi fortsätta nu snabbt och nyfiket mot rummet. När vi öppnade dörren var det inte alls Paul vi fick se där inne med någon tjej, utan det var Liam och Natasha. Liam halvlåg i ena änden av soffan med knäna en aning uppdragna framför sig, som ett ryggstöd för Natasha som halvlåg lutande mot hans ben. Båda hade blicken fäst på tv:n, men när vi kom in kollade dom på oss istället. När det började koppla för mig att det var dom två Brenda hade menat tittade jag förvirrat på Harry, som oförstående tittade på Liam och Natasha. Det var tydligt att han också hade fattat vad Brenda menade nu.
 
~ Natasha’s perspektiv ~

Resten av dagen på jobbet flög förbi. Killarna gjorde sig klara och sedan for vi iväg till fotograferingen. I början stod jag med Paul och tittade på medan alla killarna tillsammans stod framför kameran och blev plåtade. Dom första bilderna var seriösa, men efter ett tag verkade dom bli lite uttråkade och då blev det lite mer miner och konstiga poser.
Ungefär i tid med att dom skulle börja fotas en och en bad Paul mig att springa ner till en Starbucks som fanns på andra sidan gatan. Jag gick dit och köpte kaffe åt mig själv, Paul och killarna.

På väg hem från fotograferingen var vi förbi något Thai-ställe och hämtade med oss mat. Vi åt inne på killarnas rum och sedan spelade Liam in det han hade missat i morse. När Liam var färdig nere i studion var klockan inte mer än halv 4, men trots det var jag super trött. Tydligen var det inte bara jag som var det, för både Harry och Zayn hade somnat skavfötters med varandra i en soffa. Jag bestämde mig för att ta bussen tillbaka till hotellet, men eftersom Louis och Liam skulle åka någonstans och möta sina flickvänner erbjöd dom mig att åka med dom.

Väl tillbaka i mitt hotellrum slängde jag mig utmattat på sängen. Även om jag hade sovit mycket i natt kände jag mig helt färdig. I och för sig kanske det hade och göra med att jag hade sovit mycket. Det brukade av någon konstig anledning leda till att jag blev trött på dagarna.

~ Harrys perspektiv ~

Jag vaknade av att Zayn sparkade till mig lätt i smalbenet. Jag öppnade ögonen lite halvt och såg på honom där han låg på andra sidan soffan.
”I think we fell asleep” sa han och flinade lite.
”Yeah, totally feels like it” höll jag med och sträckte på mig. ”Where is everyone?” frågade jag och Zayn satte sig upp och ryckte på axlarna.
”Not here” informerade han och jag nickade, fortfarande sömnigt. Dom hade antagligen farit hem. Då först kom jag och tänka på Natasha. Hade hon varit tvungen att ta bussen nu bara för att jag hade lyckats somna på soffan? Fast, eftersom inte någon av dom andra var här heller kanske dom hade skjutsat henne. Sedan kom jag även ihåg vad Brenda hade sagt tidigare idag. Jag hade då direkt bestämt mig för att inte tänka på det. Liam skulle aldrig gå bakom ryggen på Danielle, det visste jag, så egentligen borde det inte vara något att oroa sig över. Men ändå hade jag inte kunnat låta bli att hela dagen försöka hitta något litet tecken som tydde på att Natasha och Liam hade något. Självklart var det utan resultat, vilket fick mig att känna mig ännu dummare. Jag kunde inte fatta att jag lät Brenda få mig att ens tänka något sådant om en av mina bästa vänner.

Jag bestämde mig för att ringa Natasha och höra hur hon hade tagit sig hem. Egentligen ville jag mest bara höra hennes röst, för att kanske få bort alla dessa dåliga tankar som fyllde mig hjärna just nu.
Efter ganska många signaler gick röstbrevlådan igång.
”Hi. It’s me.. or, I mean. It’s Harry” sa jag och himlade med ögonen åt mig själv. ”I was just gonna see how you got back to the hotel and tell you that I’m sorry for falling asleep. Ehm, I guess you could call me later or something. Bye”.

~ Natasha's perspektiv ~

Jag hade tydligen lyckats somna där på sängen för när mobilen ringde någon timme senare vaknade jag med ett ryck. Jag hann inte svara innan signalerna tog slut och en minut senare pep det till i mobilen för att jag hade fått ett röstmeddelande. Jag ringde upp röstbrevlådan för att lyssna på det och jag kunde inte annat än le när jag hörde Harrys röst. Åh, vad han var gullig.

När det korta meddelandet var slut övervägde jag att ringa upp honom, men det kändes så konstigt att göra det direkt efter att jag hade missat hans samtal. Varför visste jag inte men i alla fall så slutade det med att jag skrev ett kort sms.

|| Hi. You don’t have to worry about that. Louis gave me a ride back to the hotel. Hope you slept well, haha. - Nat ||

Jag tittade sedan på klockan, som nästan var halv 8, och jag bestämde mig för att ta en dusch och sedan lägga mig tidigt. Jag tänkte inte komma sent till jobbet i morgon också. Jag gick ut till badrummet och borstade igenom mitt hår, vilket jag hade fått en vana att alltid göra innan jag duschade. Sedan slog jag på duschen för att vattnet skulle hinna bli varmt. När jag tänkte börja klä av mig hörde jag att mobilen pep till och jag såg att det var ett svar från Harry.

|| I’m glad you didn’t have to take the bus. Yeah, I did. But won’t be able to fall asleep again tonight so tomorrow I’ll be the late one. ;) - Harry ||

|| Ha, you might not be alone about that. I just woke up too.. :o - Nat ||

Jag tvekade lite innan jag skickade smset. Borde jag sätta en flirt-gubbe jag också? Nej, en förvånad passade ju bättre.. eller? Äsch, det fick duga. Efter att ha skickat det lade jag telefonen på bänken och skyndade mig av med kläderna och in duschen för att han inte skulle hinna svara på det, för då skulle jag aldrig komma till duschen.

Efter att ha blött ner hela håret ordentligt stängde jag av duschen och schamponerade håret ett bra tag. Det var avkopplande att bara stå där och massera huvudet, bara få slappna av och inte tänka, eller åtminstone försöka att inte tänka. Självklart befann sig Harry i mitt huvud. Jag kunde inte låta bli att tänka på Sophie som brukade prata om sms-fasen. Det var tydligen en viktig fas när det gäller relationer osv, i alla fall enligt henne. Var det dit jag och Harry hade kommit nu? Vi hade ju vår första sms konversation just nu. Just då hörde jag att min sms-signal spelades upp och jag fick genast bråttom med att skölja ut schampot ur håret. Jag försökte föreställa mig vad han kunde ha skrivit, men det var inte särskilt smart eftersom det ledde till att jag fick ont i magen och var alldeles för tankspridd för att kunna utföra resten av duschritualen snabbt. Det slutade med att jag schamponerade håret en gång till istället för att ta balsam.

Tillslut var jag i alla fall klar i duschen. Jag torkade mig lite snabbt och lindade sedan in kroppen i en av dom vita, mjuka hotellhanddukarna. Håret lindade jag också in i en innan jag klev ur duschen och sträckte mig efter mobilen.

|| Can we talk? ||

Det var inte Harry som hade skrivit. Det var Tyler.
Det har tagit väldigt väldigt länge men nu är äntligen denna delen uppe. Ska verkligen försöka uppdatera oftare nu. Lovar! Kommentera väldigt gärna både positiv och negativ kritik, det blir mycket roliga att skriva då.
Kommenterat av Berättelser om One Direction

Åh, ja..äntligen!!:D Undra vad Tyler ville..

2013-05-12, 20:39:01
URL/Bloggadress http://berattelsermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av Ellinor

Har saknat dig! :)

2013-05-12, 23:15:51
URL/Bloggadress http://www.onedshow.blogg.se
Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: