~ Natasha’s perspektiv ~

”Are you sure you don’t wanna see the movie?” frågade Harry när han satte sig på huk och började plocka upp glasbitarna från golvet. I vanliga fall hade jag hjälpt till men Harry hade lyckats övertala mig att stanna sittande på bänken. Jag var inte säker på om det var för att han trodde jag skulle skära mig på glaset eller för att han ville städa upp det för att det var han som hade orsakat det.
”Yeah, I would rather just go back home, if that’s okay for you?” svarade jag frågande och fick lite dåligt samvete. Jag visste att Harry hade sett fram emot den här kvällen och det hade jag själv också gjort. Harrys långa figur rätade på sig framför mig och gick över till skräpkorgen där han slängde glaset.
”Of course.”
”I’m sorry if I’m ruining this night..” mumlade jag och såg ner på mina händer när Harry vände sig mot mig, inte tillräckligt säker för att möta hans blick.
”Hey..” sa Harry tyst och kom fram till mig där jag satt på bänken. ”I’ve already ruined it by the time I called you to tell I was late” fortsatte han allvarligt och jag flackade med blicken, osäker på vart jag skulle titta.

Harry tog min ena hand mellan sina egna. Jag såg ner på händerna medan Harry lekte lite med mina fingrar, vände handen fram och tillbaka och strök med sina fingertoppar runt min hand flata. När jag såg min egen hand i hans såg det ut som om jag var ett litet barn, så stor skillnad var det. Plötsligt förde Harry upp handen mot sitt ansikte och kysste den, vred den lite, kysste den igen. Värme spred sig från handen ut till resten av kroppen när jag kände hans mjuka läppar mot min hud.
”I’m really sorry about all this” viskade han kysste baksidan av min hand en sista gång innan han släppte den. Jag vände upp blicken mot hans ögon nu och även om jag visste hur underbart gröna dom var lyckades jag ändå få en liten chock. Dom glittrade och jag undrade om dom inte var lite våta.
”I’m sorry too..” började jag och strök bak hans lugg, som hängde ner i bruna lockar över pannan, med ena handen så att man kunde se hela hans ansikte. ”But let’s stop apologising and just try to forget this, okay?” frågade jag sedan. Det enda vi hade gjort sendan Tim hade stuckit var att jämra oss över hur ledsna vi var och vad vi borde ha gjort bättre.

~ Harrys perspektiv ~

Jag kunde inte låta bli att då och då snegla på Natasha, men varje gång var min uppmärksamhet snabbt tillbaka på vägen igen.
”Do you wanna be alone or would you like to come with me home?” frågade jag när jag stannade i en korsning och faktiskt kunde se på henne ordentligt. Hon såg på mig och jag såg hur hon sakta men säkert drog på munnen i ett leende.
”I would love to come to you” svarade hon och jag besvarade snabbt hennes leende innan jag fick grönt ljus och därför var tillbaka med blicken på vägen.

***

”Louis is at Eleanors place” informerade jag när vi kom in i hallen och Natasha såg ut att lyssna efter något ljud.
”Oh, okay” svarade hon, aningen generad för att jag hade läst hennes handlingar så snabbt.

Natasha gick in i lägenheten före mig, noga med ett kika in i varje rum hon passerade. När hon kom till vardagsrummet som var det sista rummet vände hon sig mot mig och höjde ögonbrynen.
”This flat is huge” konstaterade hon och jag flinade lite.
”Yeah..?”
”And your car actually looks kinda expensive” tillade hon och jag skrattade kort.
”It is” bekräftade jag och gick mot henne där hon stod i dörröppningen till vardagsrummet. ”What exactly are you trying to say here?” frågade jag och stannade framför henne med ett snett flin.
”I’m just.. I mean..” stammade hon, helt klart distraherad av min närhet. Hon vände bort blicken och verkade samla sig lite innan han mötte min blick igen. ”A 18 year old with a normal basic job probably wouldn’t afford this” sa hon och jag skakade på huvudet.
”You’re probably right” höll jag kort med och tog ett löst grepp om hennes höfter. Mina korta ord tvingade henne att själv uttrycka sig rakt ut, även om jag redan förstod vad det var hon ville få fram med allt det här. Det var roande att se henne söka efter orden.
”So.. ehm. Are you like, rich?” frågade hon och svalde hårt när jag lade huvudet på sned och drog hennes kropp närmare min egen.
”Does it matter?” viskade jag och böjde mig fram en aning, strök lätt med min nästipp mot hennes. Natasha slöt ögonen innan hon svarade.
”No. I-I’m just curios” stammade hon tyst fram och jag kunde inte låta bli att skratta lite. Jag strök undan det långa håret från ena sidan av hennes hals och sökte mig mot hennes öra.
”Yeah. I’m like, rich” viskade jag och placerade sedan några kyssar nerför hennes käke. Jag kunde höra hur hon drog efter andan på grund av mina handlingar, vilket fick mig att än en gång skratta lågt.
”Which is great, because now I can really spoil the people I like."

---