Safe - Del 27

28 November 2013, 20:00
Tidigare: 

"What?! No! Ofcourse not!", utbrast jag. "I love to be with you!"

  "Oh, good", sa han och verkade andas ut lite.

  "I was talking about Rob", förklarade jag i samma stund som vi stannade utanför det höga huset där Robert's lägenhet befann sig. "I think I'm gonna break up with him", andades jag tyst och tittade upp mot balkongen som tillhörde min pojkvän.. än så länge.

 

 
 → Cassie ←
 

  Vägen från Fred's bil till Robert's dörr var för kort. Alldeles för kort. Med tanke på att jag hade bestämt mig först i bilen, att jag skulle göra slut med Rob, så hade jag absolut ingen aning om vad jag skulle säga. När jag klev ur hissen på sjätte våningen och sakta gick fram till den bruna dörren dörren samlades en stor klump i min mage. Det kanske inte var en så himla bra idé det här. Jag hade ju inte tänkt igenom det alls.
  Utan någon som helst förvarning svingades dörren framför mig upp och jag fick den nästan i ansiktet, men hann i sista sekunden flytta mig. "Wow, shit. I didn't know you were coming", sa Rob förvånat när han mötte min chockade blick.
  Det var som om jag inte hade sett honom på ett år. Han hade klippt sitt svarta hår som nu var väldigt kort och han hade även en knappt synlig, skäggutväxt. Robert som alltid var noga med att raka sig. "I.. uhm. No. I didn't know either", fick jag fram och stirrade bara dumt på honom. Jag kände mig minst lika förvånad som han såg ut att vara.
  "Why haven't you returned any of my calls?", frågade Rob efter en liten tystnad. Han lät inte besviken eller sårad, bara anklagande.

  "I've been.. It's just been..", jag kände hur klumpen i min mage steg emot halsen. Jag hade inte förberett mig för någonting, allra minst frågor från honom. Jag hade inte tänkt på att jag inte träffat honom efter det som hänt med Alexa. Jag var inte redo för att prata om det.

  "You've been with Harry, right?"
  Den frågan kom absolut som ett slag rakt i magen. Jag svalde hårt. "This has nothing to do with him", sa jag tyst. "It's been hard. Everything. I just needed some time alone."
  Robert höjde ögonbrynen, precis som Harry gjorde när han visste att han hade rätt, fast på något sätt gjorde Harry det alltid på ett mycket charmigare sätt. "Time alone? Or time with someone else?"
  "Stop! I.. Can we take this inside?", frågade jag med osäker röst.
  Robert stod kvar och tittade irriterat på mig, men sedan backade han in i hallen igen. "Fine. Come in."
  Jag gick in i hallen, som var väldigt välbekant. Hans lägenhet luktade som den alltid gjorde, men idag var lukten blandad med något annat. Hämtmat kanske? Eller så hade han möjligtvis stekt egna hamburgare.
  "So what do you want? I have somewhere to be", sa Rob när jag stängde dörren bakom mig. Snacka om att han skulle pressa mig.
  "Why are you being like this?", frågade jag och rynkade pannan. Helt ärligt hade jag i alla fall förväntat mig en kram.
  "You've been ignoring me for ages", påpekade han och jag bet mig hårt i läppen.
  "I know. But I haven't returbed any calls. Not even when it was Kate", sa jag, som om det skulle vara någon sorts tröst.
  "I'm your boyfriend, Cassie", utbrast han nu högt. "I'm your fucking boyfriend, and you couldn't even pick up once!?"
  Jag visste att jag kanske hade gjort fel i att ignorera honom, men samtidigt kändes det som om han lade lite onödigt mycket skuld på mig nu. "Are you even aware of the fact that my sister died a few weeks ago?!". Så fort orden lämnat mina läppar ångrade jag mig. Att använde Alexa's död till min fördel på något sätt var så fel, ändå kunde jag inte låta bli att fortsätta. "And where the hell were you?"
  "You didn't let me in", försvarade sig Rob och vi båda pratade med onödigt höga röster nu.
  "I didn't let anyone in", påpekade jag. "But you know what? Harry made his own way!" Att prata om det här hade gjort att klumpen inom mig dött och förvandlats till smärta. Det gjorde ont. Överallt. Tårarna steg i mina ögon, men jag var för frustrerad och irriterad för att bry mig.
  "I thought this wasn't about him", fräste Rob, riktgt arg nu.
  "It's not. I'm just saying that if you really wanted to be there for me, it wasn't impossible", förklarade jag och försökte hålla en lugn ton, för att förhindra honom från att explodera.
  "I don't want you to see him anymore, Cassie", sa Rob plötsligt väldigt allvarligt.
  "What?"
  "Harry. He has clearly got under your skin. I don't want you to see him anymore", förtydligade Robert irriterat och enkelt, som om det var en alldeles självklar sak.
  "You can't tell me who to hang out with", protesterade jag och skakade på huvudet. "You don't own me."
  "But I'm your boyfriend, and I'm asking you not to talk to that boy again." Robert verkade verkligen tro att det var helt okej. Att han bara kunde säga så också skulle jag lyda.
  "You're crazy!", utbrast jag och vände mig mot dörren för att gå ut, men Rob hindrade mig genom att ta ett fast grepp om min överarm.
  "Okay, wait. I'm sorry!", sa han och ingen ilska fanns kvar i hans röst. "I've missed you", sa han och vände mig emot honom. Han lät nästan bedjande när han pratade och hans mörka blick talade om för mig vad det hela handlade om. Han hade varit utan mig för länge. Orörd för länge.
  "Let go of my arm", sa jag lugnt och försökte vrida mig ur hans grepp, som bara hårdnade.
  "You'll just walk away", klagade han.
  "Yes. I will. It was a mistake to come here today."
  "Cassie, I'm sorry. About everything I just said. I'm sorry about Alexa!", sa han och höjde sin lediga hand för att smeka mitt hår i en tröstande gest.
  Jag slog snabbt undan hans hand och stirrade ilsket på honom. "No. You're not. And don't you dear use this as a way to get my into your bed! I didn't come here to sleep with you. I came to apologize, actually. But you don't deserve that!"
  "Can't you see what he's doing?", frågade Rob högt och hans järngrepp nöp om min arm ännu hårdare. Jag bet ihop käkarna för att hindra ett plågat ljud att stiga ur min strupe.
  "Who? Harry?", frågad jag förvirrat.
  "He's trying to get between us. He's trying to tear us apart."
  Jag tittade upp i Rob's ögon och kände vid den stunden ingen som helst kärlek, eller ens vänskap, emot honom. "We don't need Harry for that. You've done a damn good job yourself!"
  Rob's ögon smalnade och jag såg att hans käkar spändes. "What do mean?"
  "I..", började jag med blev tvungen att tystna för att sedan svälja och ta ett skälvande andetag innan jag kunde göra ett nytt försök. "I can't be with you anymore. This isn't working", sa jag tyst. Min röst darrade minst lika mycket som mina händer.
  "No no no", sa Robert och spände blicken i mig. Han flyttade sin lediga hand till min lediga arm, och tog ett lila hårt grepp där, vilket fick mig att gny till lite tyst när hans fingrar borrade sig in i min hud. "You don't get to do this. You can't first ignore me for over two weeks, and then just break up with me!", fräste han.
  Plötsligt snurrades jag runt och min rygg och mitt bakhuvud slogs emot en vägg. Robert's starka händer höll mig på plats emot väggen medan han blängde ner på mig. "I'm sorry", andades jag lågt och förskräckt.
  Rob släppte mig och vände sig ifrån mig. Jag såg hur han skakade på huvudet, och jag höjde automatiskt bägge händerna till platserna på mina arnar där han nyss hållit mig hårt.
  "I can't believe someone would leave me for a douch like him!", fräste Robert efter en liten tystnad och vände sig hastigt emot mig igen, för att slänga sin ena näve rakt in i väggen, endast ett par decimeter över mitt huvud. Förskräckt hoppade jag till och höjde båda händerna till mitt ansikte där jag höll de för munnen.

  "I'm not leaving you for him. This is about us. It's not the same as it was when we met. You've changed..", mumlade jag in i mina händer. Rob höll kvar sin knutna näve emot väggen ovanför mitt huvud, och lutade sig emot den.
  "Oh, so I've changed?", upprepade han och spände blicken i mig.
  Jag nickade försiktigt och flyttade undan mina händer från ansiktet. "Yes. We have both changed, and this is not what I want anymore. I want more than this. More than us. What we have isn't even a real relationship, to be honest. We just..", jag tappade bort mig när Robert's läppar plötsligt var placerade över mina. Snabbt handlade jag genom att pressa händerna emot hans bröst och vrida undan huvudet för att avbryta kyssen. "Stop!"
  "We just what?", ifrågasatte Rob, som nu var tillräckligt nära mig för att jag skulle känna hans andedräkt emot mitt ansikte när han pratade.
  "We just have sex and party a lot!", väste jag nu högt och tog i med all min kraft när jag knuffade undan honom ifrån mig.
  "Oh, so suddenly that's not what you want? Since when?!"
  "No, Rob. That was never what I wanted. We've been doing this your way all along. I never complained, because I considered it enough. Not anymore. I'm not doing this any longer. Not with you. Not with anyone!"
  Robert blev stående en halvmeter ifrån mig och stirrade. Det gjorde ont att veta att jag förmodligen hade sårat honom. Han visade det inte, men jag var ganska säker på att han var sårad. Bara en sådan sak som att han inte ens kunde visa för mig när han fick ont, fysiskt, var ju ett tecken på att vi egentligen inte hade någonting värt att rädda. "I'm sorry", sa jag tyst och sträckte fram handen för att röra vid hans arm, men han smällde undan min hand hårt.
  "If I see you with him, one single time, I'll fucking kill that moron", fräste han innan han vände sig om och lämnade sin egen lägenhet med en hård smäll i dörren.
  Vad gjorde man efter något sådant här? När ett drygt 11 månaders långt förhållande tog slut i ett bråk? Grät man, även om det varit ens egen idé att göra slut? Jag hade ingen aning om hur folk reagerade, men jag grät i alla fall. Jag föll ihop med ryggen emot väggen, gömde ansiktet i händerna och grät.


  Jag vet inte hur lång tid det hade gått, men när jag senare tog stöd från väggen och föste mig själv upp på fötter igen hade tårarna slutat rinna och det kändes inte lika hemskt längre. Det kändes nästan som en lättnad att lämna lägenheten och hela byggnaden som jag så många gånger tidigare gått ut ifrån. Den här gången var jag ganska säker på att jag inte skulle komma tillbaka igen.
  Det var riktigt långt från Rob till mig, så istället började jag gå in mot centrum. Där fanns det alltid någonting att hitta på och om inte annat kunde jag ta bussen hem. Dock hann jag inte hela vägen in till centrum innan jag tyckte mig se den välbekanta, svarta bilen stående på en parkering på andra sidan vägen.
  Jag kände mig minst sagt fånig när jag vände om för att gå tillbaka till övergångsstället jag alldeles just hade passerat. Jag visste inte ens om det var Harry's bil, och vad spelade det för roll om det nu var det?
  Självklart kunde jag ändå inte låta bli att korsa vägen och gå in på parkeringen, och mycket riktigt - det var Harry's bil. När jag såg att parkeringen tillhörde ett gym kom jag ihåg vad han hade sagt tidigare i bilen, och jag hann inte hejda mig innan jag föreställde mig Harry där inne. Shorts, linne och svettig från alla lyft och övningar.
  Jag hade ju ändå ingenting att göra, så jag styrde stegen emot ingången, läste sedan på några skyltar och fick snabbt reda på att gymmet låg på källarvåningen. Med joggande steg tog jag den svarta, rundade stentrappan ner en våning och stannade sedan. Den ena dörren som befann sig framför mig stod det förråd på, och på den andra stod omklädningsrum. Vadå omklädningsrum? Hur skulle man veta om man fick gå in där, eller om det bara var för killar?
  Plötsligt for dörren till omklädningsrummet upp och jag hann precis sätta upp händerna framför mig för att slippa få den i ansiktet. Jag hade definitivt en dålig dag när det kom till dörrar. "Fuck, sorry."
  Jag vände upp blicken och såg en blond, lång och rätt muskulös kille framför mig. Han såg minst sagt förvånad ut och jag fick en känsla av att tjejer inte stod utanför den här dörren allt för ofta. "No worries", sa jag och pressade fram ett litet leende, innan jag mer eller mindre trängde mig förbi honom i dörröppningen. Där tänkte jag inte stå och skämmas.
  Rummet jag kom in i var väldigt mycket mindre än jag hade trott. Endast en bänk vid ena väggen och en rad med skåp bakom bänken. Det luktade instängt svett, och om det inte vore för den mörkhyade killen som stod vid ena skåpet skulle jag förmodligen ha rynkat näsan, men nu höll jag tillbaka den reaktionen.
  Killen framför mig hade endast en handduk virad runt höfterna och jag vred snabbt huvudet åt sidan för att inte råka se för mycket. "Have you never seen a boy in a towel before?", frågade han och jag blev lättad över att han reagerade så lugnt.
  "I just wasn't expecting it", sa jag och kunde trots den nu lättare stämningen inte vände tillbaka blicken till honom.
  "Then what were you expecting when you walked into the boys locker room?", frågade killen med ett lätt skratt.
  "The sign only said locker room", försvarade jag mig genast. "Anyway. I was hoping to find Harry here. Harry Styles?" Han kanske visste var Harry befann sig.
  "He's in there", informerade killen som jag fortfarande inte visste namnet på, och nickade emot en stängd dörr.
  Jag gick emot den, men stannade sedan och tittade skeptiskt bak på handduks-killen. "This isn't like, a shower room or something.. Is it?"
  Ett skratt steg ur killens strupe och han skakade på huvudet. "He's just working out", lovade han och jag log tacksamt innan jag öppnade dörren och gick in i nästa rum.
  Även där luktade det svett. Det var ett större rum, men ändå inte överdrivet stort. Olika träningsmaskiner stod uppradade längs ena väggen och på den motsatta satt en helväggs spegel, med en massa vikter och stångar framför. Medelhög musik strömmade ur stora högtalare och fyllde rummet med en väldigt hurtig stämning.
  Tre personer befann sig i gymmet. En flintskallig kille som låg på rygg på en bänk och pressade en stång med flera olika, tjocka vikter ovanför sig i luften. En annan kille satt vid en maskin och gjorde någon slags övning med benen. Han hade på sig en keps, vilket enligt mig var lite märkligt när man tränade, men jag lade ingen större uppmärksamhet på det, för min blick drogs genast mot ryggtavlan som stod i hörnet längst bort från mig.
  Harry såg faktiskt ut ungefär som jag hade tänkt mig, förutom att linnet jag hade föreställt mig att han hade på inte verkade existera och istället hade han helt bar överkropp. Han hade en stor vikt i vardera hand och jobbade upp och ner med varannan hand emot bröstet. Jag såg honom bara bakifrån, men det räckte för att ge mig fjärilar i magen. Musklerna i hans överarmar spändes hela tiden och jag började efter en liten stund undra hur länge han möjligtvis orkade göra samma rörelse.
  Eftersom ingen av de tre killarna hade sett mig kände jag inte för att gå rakt in i rummet, för jag visste ändå inte vad jag skulle säga. Istället stängde jag dörren efter mig och slank åt sidan lite. Jag lutade mig mot väggen och iakttog Harry när han nu lade ner vikterna på golvet, drack lite från en vattenflaska han hade bredvid sig och torkade pannan med ett grått tygstycke - förmodligen en t-shirt eller liknande.
  Sedan vände han sig emot alla de olika vikterna som fanns framför spegeln, och nu kunde jag se honom framifrån, via spegeln. Hans hår var totalt borta från ansiktet med hjälp av något slags hårband. Han var hade en lätt röd färg i ansiktet efter ansträngning och utan att jag hunnit notera att han ens flyttat blicken mötte han nu mina stirrande ögon. Han såg minst sagt förvånad ut, och jag höjde ena handen framför mig som en liten hälsning.

  Harry vände sig om och plockade upp både vattenflaskan och tröjan från golvet, innan han gick genom rummet och fram till mig. "Stalking much?", frågade han och höjde ena ögonbrynet samtidigt som han återigen drack några klunkar av vattnet.

  "Don't overstate your own importance", log jag och skakade sedan på huvudet. "I was on my way downtown when I saw your car and just.. Yeah. Here I am."

  "You just couldn't resist the thought of a halfnaked me, could you?", flinade han och jag lät blicken glida över hans bröst.

  "I actually imagined you would have a tank top on..", erkände jag och trots att läget blev rätt pinsamt, var det inte samma känsla som förut. Inte samma skuld. Jag fick göra vad jag ville. Jag fick flirta med Harry om jag ville. Jag fick kyssa honom igen, när jag ville, vars jag ville. Det var inte fel längre.

  "You imagined me, working out?", ifrågasatte Harry med ett väldigt retsamt flin. Jag suckade och bestämde mig för att inte svara.

  "Anyway", började jag sedan och såg mig omkring lite i rummet. De två andra tränade fortfarande för fullt, men jag märkte att de både var lite halvt nyfikna på oss, eftersom de hela tiden slängde korta blickar åt vårt håll. "I was thinking.. No, I don't even know.. I had nowhere to go, honestly."

  "So you want me to drive you home?", frågade Harry och jag tittade upp på honom igen, för att se om han tyckte det var fel av mig att komma hit av den anledningen. När jag såg att han inte alls verkade irriterad eller liknande, nickade jag lite.

  "I guess so.."

Kommenterat av Mrs Nellie Directioner

Jättebra!!:)

Svar: Tack! :)
One D Tales

2013-11-28, 21:15:09
URL/Bloggadress http://heynoveller.blogg.se
Kommenterat av My (1D Novell)

Okej, för det första.. Älskade denna del och är SÅ glad att det äntligen är över mellan Rob och Cassie nu. Ååh, hon å Harry är så fiinaa!!

Å sedan, jag såg din kommentar på min blogg och jag tar inte alls illa upp, tvärtom. Älskar att få lite hjälp med saker och tar gärna emot kritik, absolut! Tusen tack för din åsikt och ditt stöd, ska absolut börja tänka på det mer. Går ju i 8an och har nydligen börjat med hela do/does do/did grejen, (eh, haha) men har faktiskt ej pratat så mkt om det du just kommenterat, men nu vet jag ju det och tack för det! <3

Svar: Ja, jag känner också att det är skönt att hon inte har någon Rob längre. Det behövdes. :)

Vad härligt att du kan ta kritik. Det är ju klart att det kan vara lite svårt med sådant, speciellt om du bara går i 8an ännu. Men det kommer så småningom, och tro mig - att skriva en novell på engelska (även om det bara är dialogerna) är väldigt bra träning, även om det inte känns som att det kanske gör någon skillnad. :D
One D Tales

2013-11-29, 23:07:27
URL/Bloggadress http://novellermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av Berättelser om One Direction

Alltid lika bra!!!:D

Svar: Tack! :D
One D Tales

2013-11-29, 23:58:20
URL/Bloggadress http://berattelsermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av Matilda

Alltid lika bra! Så jvla skönt att Rob inte finns i bilden längre :D
Lalalalala

Svar: Hahaha, aah! Tack. :D
One D Tales

2013-12-01, 09:51:21
URL/Bloggadress http://matildasavelind.blogg.se
Kommenterat av bella

"Härligt" kapitel... Nej, ärligt vet jag inte vad jag ska säga, kapitlet ägde iallafall. Nu till en sak som jag iallafall... Vet du vem Clara Henry är? Om inte, så SKA du söka upp henne på youtube. Hon gör v-bloggar och man bara älskar hennes humor! Ta inte detta som ett hot nu, hehe :) men du missar något om du inte vet vem hon är

Svar: Tack! :)
Haha, jo jag vet vem hon är. Ta inte den här frågan på fel sätt, men varför tog du upp henne helt plötsligt? :D Det kändes bara så random liksom. Haha.
One D Tales

2013-12-02, 19:07:31
Kommenterat av Maja

Älskar din novell!!!:D när kommer nästa? Längtar!!

Svar: Tack så hemskt mycket! Jag vet inte riktigt, snart hoppas jag..
One D Tales

2013-12-11, 16:44:34
Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: