Jag var färdig på hotellet tidigare än nödvändigt och hann med den tidigare bussen till musikbolagets byggnad. När jag kom in genom huvudentrén var Brenda redan på sin plats bakom disken. I vanligt fall hade jag kanske inte ens hälsat på henne, men nu kunde jag inte låta bli. Att vara ensam en hel helg resulterade i att jag kände ett starkt behov av att prata.

"Good morning Brenda" log jag, medan jag tog av mig jackan som jag bar ovanpå en tunn blus. Jag hade tänkt ta jeans i morse men eftersom det även idag var väldigt varmt hade det fått bli shorts till blusen. Jag hade dessutom bestämt mig för att ta på den enda av mina hattar som jag hade tagit med mig hit.

"Oh, morning" hälsade Brenda lite förvånat och såg upp från sina papper. Hon såg riktigt stressad ut.

"Something wrong?" frågade jag och gick fram mot bänken där hon stod.

"Yeah, actually.." svarade hon och suckade. "Paul is sick and the producer is in New York, so we have a second hand producer just today. The boys have alot to do today but no one to make sure that the time is right and all that stuff. I'm trying to reach this man, Frederick" hon tog en paus och sköt fram ett papper mot mig, med en bild på en man, hans namn och lite annan info. "He'll might be able to come in, but I can't get through to him" avslutade hon och strök bak allt hår över huvudet. Hon var helt klart riktigt bekymrad över hur det skulle gå idag.

"Okay, you know what? Keep trying his phone. I'll go get Pauls schedule and until you reach that Frederick we'll have to do Pauls work" sa jag och Brenda såg väldigt skeptisk ut.

"You think we can do that?" frågade hon och jag ryckte på axlarna.

"I guess we'll have to try" konstaterade jag och Brenda nickade kort. Hon började slå in ett nummer på telefonen och jag började gå mot hissen för att hämta schemat.

"Natasha!" sa Brenda när jag var vid dörröppningen och jag vände mig om mot henne.

"Forgot the key" sa hon och slängde en nyckelknippa åt mig. Jag tog emot den och tyckte mig skymta ett leende på Brendas läppar.

 

När jag sedan gick bort till hissen kände jag mig på något sätt ännu gladare än när dagen hade börjat. Jag hade en känsla av att jag just hade fått en ny vän. Även om Brenda verkligen hade varit jobbig och riktigt spydig i början så var hon kanske inte så himla dålig ändå. Alla var värda en andra chans ju och den här gången skulle det kanske bli lite bättre. Jag visste ju nu hur lätt det var att falla för Harry och hur avundsjuk man kunde bli, så jag kunde inte riktigt klandra Brenda.

 

 

Medan jag ännu en gång ringde Fredericks mobil kom Natasha tillbaka med ett papper i handen.

"Is that him?" frågade hon tyst och nickade mot luren som jag höll mot örat. Jag nickade och suckade innan jag lade på.

"Yep. But still no answer" upplyste jag ängsligt.

 

Det skulle verkligen på kalabalik om vi inte fick hit Frederick. Han visste hur Pauls uppgifter funkade. Dom enda andra som fanns här i byggnaden just nu var massa livvakter, producentens ersättare och några andra män som jag aldrig hade haft något att göra med. Även själva chefen var bortrest den här veckan så det var i princip bara jag och Natasha som fanns kvar för att sköta allt. Jag förstod verkligen inte hur hon kunde vara så lugn. Jag hade full panik inom mig.

 

"When are the boys coming in?" frågade Natasha och skingrade mina tankar. Hon stod och lutade mot arbetsdisken med blicken fast i pappret hon höll på - antagligen Pauls schema. Hennes bruna hår, som skiftade färg lite där ljuset träffade det, hängde ner runt hennes ansikte i lockar som såg riktigt naturliga ut. Jag var ganska säker på att dom inte var gjorda med någon locktång. Det gjorde ont att ens tänka det, men jag förstod att jag inte hade någon chans. Inte mot Natasha. Hon var söt, snäll och verkade väldigt samlad. Hennes kläder var också alltid riktigt fina och satt bra. Inte  som mina kläder som antingen var lite stora eller lite små. det verkade inte finnas någon storlek som riktigt passade. Antingen var jag för kort för ett plagg eller så var jag för kraftig. Det kunde aldrig vara helt perfekt. Men det jag avundade mest av Natasha var nog hennes enkla sätt att vara. Hon var liksom hela tiden sig själv, på alla sätt och vis. Inte gick hon omkring och gömde sig bakom en fasad med smink och koncentrerade sig för att säga rätt saker, som jag. Jag var faktiskt inte ens säker på om hon hade sminkat sig överhuvudtaget, men hon var ändå riktigt fin. Om jag var Harry hade jag också valt Natasha.

 

"Do you know when they're coming?" upprepade hon och jag återvända från mina tankar igen.

"They should be here in.." började jag och tittade fundersamt på klockan. "Half an hour" avslutade jag sedan.

 

_____________________