Summer love - Del 17

12 Mars 2013, 14:28
Tidigare:
”How about this; you get to give me a ride back to the hotel, but then you have to make me company until the next interview?” föreslog jag och log lite osäkert. Han kanske hade något annat att göra, eller så kanske han inte alls ville spendera tid med mig utanför jobbet utan bara ville köra mig för att vara snäll. Mer hann jag inte oroa mig, för Harrys glada röst avbröt mina tankar.
”Deal” sa han och vi båda klev in hissen med var sitt brett leende på läpparna.
~ Natasha's perspektiv ~

”I don’t think you two should leave the building alone” sa Brenda när vi gick genom vad jag valde att kalla för receptionen.
”Oh, are they many?” frågade Harry och såg mot Brenda med en besvärad blick. Brenda sa ingenting, utan nickade bara. Harry vände om och gick fram till bänken som Brenda stod bakom. Han lyfte upp telefonen och slog snabbt in ett kort nummer.

Jag lyssnade inte vad han sa i telefonen, jag var alldeles för upptagen med att granska hans ansikte. Jag såg det i profil och kunde enkelt stirra på honom utan att han märkte det. Oj, han verkade bli snyggare och snyggare för varje gång jag såg på honom. Skulle jag någonsin sluta förvånas?
Sedan var den perfekta stunden över. Jag märkte att jag inte var den enda som hade ett perfekt läge att se på honom utan att han lade märke till något. Brenda verkade granska varje millimeter av honom från sin vinkel, och jag gillade absolut inte det där leendet som befann sig på hennes läppar. Nej, usch. Jag gillade verkligen inte Brenda. Jag snarare avskydde henne.

Efter att Harry hade lagt på telefonen kom han tillbaka till mig. Jag vände blicken från Brenda till honom och höjde ögonbrynen.
”What’s going on?” frågade jag lite osäkert.
”There are too many people for us to get to the car by our selfs” förklarade Harry och först nu fattade jag var Brenda hade menat. Det var fans där ute, och jag var ganska säker på att dom var fler nu än igår utanför restaurangen.
”But don’t worry” sa Harry snabbt och log. ”I called for two bodyguards” lade han till och jag nickade.
”I guess this is a bigger crowd than yesterday?” sa jag och pressade fram ett skämtsamt leende, som dock inte verkade övertyga Harry särskilt bra. Nervositeten som gömde sig i min mage syntes nog rätt så tydligt. Det var inte det att jag inte gillade folksamlingar, det var bara det att jag verkligen hatade att få mycket uppmärksamhet. Jag klarade inte av folk som stirrade.
”A lot bigger” bekräftade Harry och rynkade pannan. ”Are you okay? You look a little.. pale” sa han och såg ängsligt på mig.
”Ehm. Yeah, I’m fine. It’s just.. I don’t really like getting much attention. Actually, I hate it” sa jag ärligt och försökte ta djupa andetag för att hålla mig lugn.

Sedan hörde jag att en dörr öppnades och två riktigt stora killar kom in i rummet. En av dom var flintskallig, den andra hade lite svart hår som stod hur som helst på huvudet. Båda var extremt biffiga och såg ut att höra hemma i en fängelse scen från en action film. Självklart förstod jag att det var livvakterna som Paul hade skickat för att hjälpa oss till bilen. Ganska sjukt, för två dagar sedan var jag i skolan i Miami med min bästa vän som skulle göra vad som helst för att se någon av killarna från One Direction, även om det bara var på typ extremt långt avstånd. Nu stod jag här med Harry Styles i London och behövde en livvakt för att ta mig ut till bilen.

Harry fångande min uppmärksamhet genom att ställa sig just framför mig. Plötsligt kände jag mig ovanligt kort, för när vi stod såhär nära varandra var han i princip tvungen att kolla rakt ner för att se på mig. Han drog upp min huva över mitt huvud och log snett.
”Don’t worry. Just keep this on and I’ll be right beside you” sa han och jag nickade. För stunden kunde jag knappt komma ihåg vad det fanns att oroa sig för, det enda min värld verkade sväva runt just nu var Harry med det där underbara leendet.

Båda dom grova männen gick mot dörren och så fort den öppnades hörde man ett högt tjut utifrån. Man kunde ju tro att dom borde sluta skrika när dom såg att det bara var två livvakter som kom ut, men nej. Inte förrän dörren gled igen blev det tyst inne i rummet.
”Ready?” frågade Harry och jag såg från dörren, till honom och tillbaka tillbaka till dörren igen.
”No” mumlade jag och bet mig i läppen. ”Let’s go” lade jag sedan till och Harry flinade lite.
”Let’s go” upprepade han och vi båda gick mot dörren. Harry sköt upp den så lite som möjligt för att vi skulle rymmas igenom och sedan slank vi ut. Nu förstod jag vad Louis hade menat när han sa att tjejerna utanför restaurangen igår bara var några stycken. Nu stod det minst 150 skrikande tjejer nedför den lilla trappan vi befann oss på, och på andra sidan tjejerna syntes Harrys bil. Jag kände hur paniken spred sig inom mig. Vad hade jag gett mig in på? Var det så här det skulle vara att jobba med One Direction?
Kommenterat av Kajsa :)

superbraaa! :)

2013-03-12, 18:14:30
URL/Bloggadress http://www.kajsaviolas.blogg.se
Kommenterat av ellinor

Vad duktig du är!

Svar: Tack så mycket :)
One D Tales

2013-03-12, 21:37:27
URL/Bloggadress http://onedshow.blogg.se
Kommenterat av I :). x

Du är jätteduktig! Fortsätt skriva! :D ♥

2013-03-13, 17:04:01
Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: