~ Natasha’s perspektiv ~

Nu hade jag äntligen tagit en lång dusch och satt i sängen redo att sova efter vad som kändes som en riktigt lång dag. En riktigt bra dag också faktiskt. Mycket bättre än jag hade förväntat mig att första dagen på jobbet skulle bli. Dock hade det ju hänt lite mindre roliga saker också, riktigt tråkiga saker faktiskt, men dom bra sakerna täckte över det hela.

Plötsligt kom jag att tänka på Sophie och jag kom snabbt på att hon inte hade svarat på mitt sms. Det var ju konstigt, hon svarade alltid så fort hon såg ett sms. Tänk om det hade hänt något? Jag tog snabbt upp min mobil och letade fram Sophies nummer. Hon svarade ganska snabbt och det visade sig att det inte alls hade hänt något, hon hade bara glömt bort att svara.

Jag pratade med Sophie ett tag. Först bad jag henne berätta om första dagen som glassförsäljare - som tydligen inte hade varit särskilt rolig alls. Hon berättade hur hon hade misslyckats med dom 10 först glassarna och hur en liten kille hade sprungit till sin mamma gråtandes för att hans glass var fel smak.
Sedan styrde Sophie över samtalet till London, till One Direction, till mig. Jag berättade om min dag och var noga med att få med varje viktig detalj. När jag kom fram till min och Harrys kyss i regnet bestämde jag mig för att inte berätta det. Jag sa att vi hade varit ute i renget, snurrat och skrattat, men jag sa ingenting om kyssen. På något sätt kändes det som om jag svek henne. Hon hade ju varit tokig i One Direction i snart ett år. Gnällt om att hon måste få se en konsert åtminstone och massa sådant. Men det var inte det som hindrade mig från att berätta. Det var sättet som hon alltid sa ”min Harry” och pratade om hur snygga smilgropar, hur underbart lockigt hår och hur sexiga, stora händer ”hennes Harry” hade. Även om hon aldrig erkände att hon hade en favorit av pojkarna så var det uppenbart att hon hade en lite crush på Harry. Eller nej, en stor crush. Det var därför jag inte klarade av att berätta för henne om kyssen.

Tillslut hade jag kommit igenom hela dagen, men jag sparade Tyler-grejen till sist. När vi pratade om det kände jag att en klump växte sig fram i halsen. Plötsligt kändes ingenting som det hade gjort tidigare. Nu när inte Harry var här, nu när jag satt ensam i ett mörkt rum ville jag plötsligt veta exakt vad som hade hänt. Jag ville prata med Tyler nu och jag ville att han skulle säga att allt bara var ett missförstånd och att han älskade mig.. även om jag visste att jag inte älskade honom var det exakt vad jag ville göra just nu. Jag ville älska honom. Jag ville att allt skulle bli som det varit för 24 timmar sedan.

När jag hade förklarat hela situationen och frågade Sophie vad hon tyckte att jag skulle göra trodde jag att hon skulle komma med ett av sina simpla men bra råd, men det gjorde hon inte den här gången.
”Jag har ingen aning, Tyler är ju ingen bra kille trots allt..” mumlade hon fram och verkade ha sin fokus någon helt annan stans. ”Vet du vad? Jag måste sluta nu, vi får höras. Saknar dig!” sa hon innan det pep i luren och jag satt förvirrat kvar med mobilen mot örat.

~ Harry’s perspektiv ~

Morgontrafiken var igång och jag hade suttit fast i en trafikkö säkert 20 minuter. Tillslut kom jag i alla fall fram till inspelningsstudion där vi skulle tillbringa dagen.

”Okay man, why didn’t you tell us that you kissed her?” frågade Niall ivrigt när jag kom innanför dörren till våran loge eller vad man skulle kalla det.
”What?” frågade förvånat och Louis kom fram till mig. Han lade ena armen om mina axlar och log lite finurligt.
”You know.. Yesterday. You and Natasha. Kissing in the rain” sa han och gjorde tomma pussar ut i luften. Dom andra killarna skrattade och jag slog till Louis lite lätt.
”How do you guys even know about that?” frågade jag förvånat.
”There are a picture of you two all over the internet.. hard to miss actually” sa Liam och såg menande på mig. Jag tittade chockat på honom och rynkade pannan. Nej, det här var inte bra. Natasha skulle inte gilla uppmärksamheten som det här skulle orsaka och jag hoppades innerligt att hon inte brukade vara på twitter. Att vi umgicks med tjejer brukade inte riktigt gillas av fansen och att vi kysste tjejer skulle nog gillas ännu mindre.

”This is not good” suckade jag och kliade mig i nacken.
”I know right. I found out that my best friend kissed the princess from his dreams by seeing it in a picture on twitter. I can’t believe you didn’t tell us, man!” sa Louis be en besvärad rynka mellan ögonbrynen.
”You’re sick, dude!” sa jag och kunde inte låta bli att skrattat lite åt honom.
”Where is the princess, by the way?” frågade Liam och såg undrande på mig. Jag sneglade mot klockan och ryckte på axlarna.
”I don’t know.. she should’ve been here already” konstaterade jag och tog upp mobilen, letade fram Natasha’s nummer som jag hade fått dagen innan och ringde henne.

~ Natasha’s perspektiv ~

Jag såg mig förskräckt omkring i den mörka skogen där jag stod. Vars var jag? Vad hände? Plötsligt hörde jag en välbekant röst ropa mitt namn. Det var Tyler. Jag vände mig om och fick se honom en bit längre in i skogen. Jag gick mot honom, men så plötsligt hörde jag en till bekant röst ropa på mig från andra hållet - Harry.
”Come on, Natasha. I’ve missed you so much!” sa Tyler och höll ut armarna mot mig. Jag tog några steg mot honom men Harrys röst fick mig att stanna.
”Nat, don’t choose him. Remember what he did to you?” sa han lugnt och såg på mig med sina vackra ögon. Sedan hördes plötsligt en tredje röst - Sophies röst.
”Who are you gonna choose Natasha? MY sweet Harry? No, because you would never do that to me” sa hon och log brett mot mig.

Plötsligt ringde min telefon och jag satte mig hastigt upp i sängen. Typiskt mig att drömma konstiga saker. Jag sträckte mig efter mobilen och kunde inte ens kolla på den för den lyste så starkt. Utan att titta drog jag vant den gröna luren åt sidan över skärmen och lade telefonen mot örat.
”Hello?” svarade jag och kvävde en gäspning.
”Hi, ehm. It’s Harry” hörde jag Harrys röst och jag blev genast varm ända nere i tårna.
”Oh, hi” sa jag och funderade över varför han ringde mig så här tidigt. Mitt alarm hade inte ens ringt ännu ju.. och just då slog det mig. Jag hade glömt att ställa något alarm igår kväll.
”Were you sleeping?” frågade Harry förvånat.
”No.. no, not at all” sa jag snabbt och hörde hur Harry skrattade lite. ”Okay, yeah. I was. I totally forgot to turn my alarm on yesterday.. what time is it?”.
”It’s almost half past 9 and you should’ve been here already” konstaterade Harry och jag var genast uppe från sängen.
”Oh my god. This can’t be happening” muttrade jag medan jag klämde fast mobilen mellan örat och axeln samtidigt som jag försökte bökade av mig shortsen jag sovit med. ”I’ll take the first buss and I’ll be there as soon as I can” försäkrade jag och gick snabbt in till badrummet.
”With the buss it’ll take almost 45 minutes. I can come and pick you up in 10” sa han och jag log för mig själv.
”Are you sure? You don’t have to” konstaterade jag men hoppades verkligen inte att han skulle ändra sig bara för det.
”I’ll be there soon. Bye!” sa han bara och lade sedan på.

---