~ Natasha’s perspektiv ~

När jag var klar med att borsta håret och tänderna skyndade jag mig ut ur badrummet. Jag började gräva i väskan efter något lämpligt att ha på sig. Solen sken för fullt in genom fönstret så jag tänkte absolut passa på att använda lite enklare kläder än jeans. Jag hittade en gul-vit kort, ganska söt klänning som jag inte ens kom ihåg att jag hade packat ner. Jag mindes att min farfar hade gett mig den förra året och det var nog det enda plagget han någonsin köpt som jag faktiskt gillade.

Efter ytterligare några minuter hade jag fått på mig klänningen, hittat några matchande smycken och även letat fram mina vita, låga tygskor ur väskan. Det hade säkert redan gått en kvart sen jag pratade med Harry och jag skyndade mig ut ur rummet och vidare ner mot entrén. Jag fick syn på Harry satt i en fåtölj och väntade på mig. Mitt hjärta tog ett extra skutt och jag svalde hårt. Var han tvungen att se så perfekt ut?

”Wow, you look..” började Harry samtidigt som han ställde sig upp och granskade mig från topp till tå.
”Tired? New awake? Slovenly? Yeah, tell me about it” suckade jag stressat och försökte fixa lite volym i håret med fingrarna samtidigt som vi började gå ut mot bilen.
”I was gonna say amazing” konstaterade Harry och jag såg upp mot hans leende ansikte.
”Thank you” sa jag och log brett.

När vi satte oss i bilen tog Harry upp en liten plasthållare med två starbucks kaffe och en liten påse. Han gav mig påsen och den ena kaffe-muggen.
”I figured you might want some breakfast” sa han och log. Jag öppnade påsen och kikade ner i den. En kycklingmacka var det där i.
”You, Harry Styles, are an angel” sa jag glatt och tog upp mackan.
”Hold that thought for a moment” mumlade Harry och när jag nu tittade på honom såg han besvärad ut.
”Is something wrong?” frågade jag lite osäkert och Harry startade bilen och började köra.
”I shouldn’t have let you kiss me yesterday” sa han och såg fram på vägen. Jag tittade oförstående på honom och försökte frustrerat att inte visa några känslor via mitt ansiktsuttryck. Varför sa han så? Jag var inte alls säker på om jag ville veta mer. Tänk om han hade funderat och kommit fram till att han inte alls vill vara med mig. Inte som vän och inte som något annat heller. Jag kände att fjärilarna i min mage dog och bildade en stor klump.
”Why?” frågade jag tyst, nästan i en viskning och svalde hårt. Harry såg på mig och även om jag försökte att hålla känslorna inom mig så läste han tydligen lätt av mig.
”Oh, don’t take this the wrong way. I like you Natasha, I really do” började han och klumpen i magen växte, men nu var det plötsligt en bra klump. Han gillade mig! Samtidigt kände jag mig riktigt förvirrad, vad var det då som var felet?
”There is just a tiny little problem” fortsatte Harry och jag såg på honom under höjda ögonbryn i väntan på att han skulle fortsätta. ”Someone took a photo of us.. kissing. And that picture is now all over the internet” förklarade han och granskade mig, antagligen för att se min reaktion. Den här gången var jag ganska säker på att han inte kunde läsa mig lite lätt, för han fick snabbt en otålig blick och en bekymrad rynka mellan ögonbrynen.

Han verkade vänta sig någon sorts stor reaktion.. och för att ärlig hade jag nog själv också förväntat mig lite större reaktion av mig själv. Men nej, ingen panikattack och jag blev inte ens generad. Visst, jag var inte särskilt glad över att folk över hela världen hade sett mig med ut kletat smink och blött trassligt hår. Men hade jag tur så kanske det inte ens syntes på bilden, den kanske var på långt håll eller något sådant.

”Say something” sa Harry otåligt efter en stund och jag återvände till verkligheten i bilen.
”I don’t know what to say” erkände jag och drack lite av mitt kaffe. ”Usually I would probably freak out, but for some reason this isn’t such a big deal to me..” förklarade jag och började sedan äta av mackan.
”So, you don’t care?” frågade Harry och man hörde att han var lättat.
”Actually, no I don’t” bekräftade jag och log svagt. ”Is it getting you into trouble?” frågade jag sedan när jag kom och tänka på att det kanske inte var så bra för honom.
”Yeah, it could.. we’ll just have to wait and see” sa han ärligt och jag suckade.
”I’m sorry. I didn’t think, like I said..” mumlade jag och såg ut genom fönstret. ”Maybe I shouldn’t have kissed you” sa jag sedan tyst och Harry skakade på huvudet.
”No, I don’t care if this means a little trouble to me. It was worth ever second of it” sa han och log svagt.

---