Safe - Del 17

22 September 2013, 19:48

Tidigare: 

  "Are you always this easy to convince, or is it just me?", frågade Harry efter att vi hade stått tysta endast några sekunder. Jag himlade med ögonen och valde att ignorera hans fråga. Jag ville inte prata med honom och jag förstod att det var vad han försökte få mig att göra - prata med honom.
 

~~~~~~~

 

~ Cassie ~

 

  "Are you seriously not gonna talk to me?", frågade Harry när låten slutade och en annan - precis lika långsam - började spelas.
  "Nope", svarade jag kort och sekunden efter insåg jag att jag just misslyckats. "Damn", muttrade jag och Harry skrattade lågt åt mig.
  "Well, you almost kept quiet for three minutes", konstaterade han och fick det nästan att låta som en uppmuntran.
  "Why are you here?". När jag ändå hade misslyckats med att vara tyst kunde jag ju gå rakt på sak. Just nu uppskattade jag inget kallprat och helst ville jag bara ha bort Harry ur min åsyn för alltid. Jag ville inte att någonting skulle kunna kopplas till den där dagen på sjukhuset.
  "Fred called me. He was worried about you", svarade han ärligt och lät faktiskt som om han verkligen brydde sig om mig. "Plus, I couldn't miss a party. Could I?". Japp, där kom sarkasmen som jag nästan väntade på.
  "Of course you couldn't", muttrade jag och slutade dansa. Jag släppte Harry helt och tog mig ur hans grepp.
  "Where are you going?", frågade han innan jag hann gå iväg, och jag gav honom en lång blick. Varför var han tvungen att vara så snygg och charmig? Det hade varit mycket lättare att bara gå iväg om han inte hade sett bra ut.
  "Away from you", svarade jag kort och ärligt, innan jag trängde mig fram mellan de dansande paren.
  "I'll find you after I've had a drink", hörde jag Harry säga bakom mig och jag himlade med ögonen.
  "Please, don't", muttrade jag tyst för mig själv och fick samtidigt syn på Sara som stod uppe på ett bord och dansade i ett tempo som inte alls gick ihop med låten som spelades. Hon fick tydligen syn på mig också för hon slutade dansa, hoppade ner från bordet och kom snabbt fram till mig.
  "Oh god! I saw you dancing with that hottie! Did he kiss good?!", utbrast hon när hon kom fram till mig.
  "Ueeeh!", klagade jag högt och skakade bort hennes ord. Inte för att det riktigt stämde - att kyssa Harry skulle nog inte vara äckligt på något sätt alls - men det var vad jag ville känna i alla fall. Jag ville bara hata honom, men det gick inte riktigt.
  "What?! Don't tell me he was bad? With those lips he has to be amazing!".
  "Just.. No! I did not kiss Harry", klargjorde jag och hon höjde ögonbrynen.
  "No?"
  "No", bekräftade jag och nickade lite. Hon verkade chockad i några sekunder, men sedan fylldes hon av fniss och entusiasm igen.
  "Harry. What a great name. It's like it was made for him", pep hon och jag kunde inte låta bli att skratta. Om Sara blev så här påverkad av Harry bara på avstånd var det kanske förståeligt att jag ibland hade talsvårigheter i närheten av honom.
  "Well, he's a dick", konstaterade jag sedan och hon såg bara ännu mer drömmande ut nu. "Ohno, if you're picturing his dick, then please stop!", utbrast jag.

  "Whose dick?", frågade plötsligt en röst som tidigare inte varit med i samtalet. En lagom mörk och ganska hes röst, som endast kunde tillhöra en person.

  "Oh, ehm. Just..", stammade jag pinsamt fram och vred mig om för att se Harry stå och titta på oss med ett extremt roat ansiktsuttryck.
  "Just some guy that was hitting on Cassie earlier", slängde Sara lugnt ur sig i ett försök att rädda situationen, men jag var ganska säker på att Harry redan hade förstått att det handlade om honom. Något som förvånade mig var att Sara faktiskt lyckades behärska sig själv och inte alls betedde sig som hon alldeles nyss hade gjort.
  "Mhmm", mumlade Harry och lät inte övertygad överhuvudtaget. "You know, if you wanna see something all you have to do is ask", sa han sedan med ett flin och började fumla med sitt bälte.
  "Harry!", utbrast jag och smällde till hans händer för att få honom att sluta.
  "Fine", skrattade han och höjde oskyldigt händerna framför sig.
  "Just leave. I don't know what Fred told you, but there is no reason for you to be here", suckade jag uppgivet och hoppades verkligen att han skulle göra som jag sa och gå. Jag kunde se hur Saras ansiktsuttryck blev rätt förvånat när hon började förstå att jag och Harry inte träffades för första gången här ikväll.
  "I didn't come for Fred", konstaterar Harry som om det var en självklarhet, vilket det i och för sig kanske var.
  "Well, if you came here for me than there is just even more reason for you to leave. I don't want you here and I sure as hell don't need you here. I've got nothing good out of you and whenever you come around things go wrong. Just get the fuck out of here and don't you ever contact me again Harry, because I don't want to see you and I sure as hell don't want to talk to you. Ever."
  Jag blev själv förvånad över mina hårda ord och även om jag inte riktigt menade det jag sa, så fanns det en viss sanning i det. Jag ville inte se Harry. Det gjorde för ont, eftersom varje sekund i hans närhet påminde mig om Alexa och dagen då hon dött.
  Harry verkade dock varken förvånad eller sårad, utan han bara höjde ögonbrynen och nickade lite.
  "I almost thought you didn't have any feelings left. Now, this is the Cassie that I like. So cocky."
  "Oh, shut up!", fräste jag och orkade inte se på honom mer. Jag vände mig och började gå ifrån både Harry och Sara i hopp om slippa undan det jobbiga läget, men en arm slank fort runt min midja och jag fick sällskap utav Harry.
  "Don't walk away from me Cassie. Where is the fun in that?", frågade han och det kändes som om jag snart skulle explodera utav känslor som jag höll inom mig - och hade hållit inom mig för läge. För länge för att ge upp och släppa ut det nu.
  "You know that I hate you, right?", frågade jag med förvånansvärt kall ton. Jag hade aldrig varit bra på att ljuga, men den här lögnen gick jag nästan på själv.
  "Hm. At least I tried the nice way", konstaterade Harry och jag förstod verkligen inte var han menade, men något i hans blick sa mig att han tog åt sig av mina ord och inte gillade det jag sa.
  "What do you mean?", frågade jag, men fick inget svar. Istället vände Harry på klacken - fortfarande med sin ena arm runt min midja, alltså vände jag automatiskt på mig också - och höjde handen mot Sara.
  "Hey, ehm - what's your name again?", frågade han högt och jag blev lite förvånad över att Sara ens hörde honom över den skrikande musiken.
  "Sara", svarade hon i alla fall, och kom fram till oss.
  "Okay, Sara. Did I remember to tell you that Cassie's sister died last week. It was really tragic actually. I was there."
  Jag kunde verkligen inte tro mina öron. Jag kunde inte tro att Harry just hade sagt det där. Han lät så extremt känslokall, som om det inte betydde någonting alls för honom. Sårat och hatfullt stirrade jag nu på Harry, som oberört såg på mig och ryckte på axlarna.
  "Oh my god. Tell me he's kidding?", utbrast Sara framför mig och jag svalde hårt och flyttade sakta blicken till henne.
  "Not at all", lovade Harry och nästa sekund var Saras armar runt om mig, och Harrys var borta från min midja.
  "I am so sorry Cassie! Why didn't you tell me? Oh god, is there anything I can do for you?", frågade Sara upprört och släppte mig i några sekunder för att se på mig, innan hon hårt kramade om mig igen.
  "I.. Uhm.." Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga. Varför hade jag inte berättat nått? För att det var exakt det här jag hade försökt slippa. Kramarna. Medlidandet. Klumpen som nu var tjock i min hals.
  "Can I talk to Cassie alone for a minute?", frågade Harry plötsligt och räddade mig från situationen som han själv hade skapat.
  "Of course", sa Sara och släppte mig ännu en gång. "I'll be.. Right here somewhere, if you need me", sa hon och gav mig en extremt medlidande blick innan hon vände sig om och gick iväg från oss.
  "Maybe that..", började Harry säga men jag vände mig snabbt mot honom och avbröt honom genom att hårt smälla min handflata mot hans ena kind. Slaget fick hans ansikte att vinklas lite ifrån mig och när han vred det tillbaka mot mig såg han inte alls glad ut. Kinden var röd där min hand träffat.
  "Are you enjoying this? Ruining my life?!", frågade jag, både ilsket och förtvivlat.
  "Look, I.."
  "You have no idea what I've been through. You have no idea what this means for me or for my family. You don't know a first thing about me and we're gonna keep it that way. I told you that I hated you, but that wasn't true. I don't just hate people that I don't know, without a reason. So thank you Harry, for giving me a reason. Now, I really do hate you."
  Medan jag pratade steg gråten högre och högre upp i halsen och jag kände hur mina ögon tårades, men jag tänkte inte ge efter. Jag tänkte inte låta känslorna ta över mig, för jag skulle inte klara av att hantera det.
  Istället blinkade jag envist bort tårarna, vände på klacken och gick ifrån Harry, mot bordet där flera killar fortfarande stod och inspekterade och smakade på Saras pappas sprit. Jag tog en utav de halvfulla vodka flaskorna, skruvade av korken och drog snabbt i mig några klunkar. Det riktigt sved i halsen, men det spelade ingen roll. Hellre den smärtan och äckliga smaken, än smärtan jag skulle måsta handskas med om jag inte dränkte den i alkohol.
  "Are you going all in tonight, sweetheart?", undrade en utav killarna och jag vände mig mot honom.
  "If not, than what's the point of drinking at all?", frågade jag innan jag tog en klunk till. En del utav killarna skrattade åt mig och jag måste verkligen ha missat det roliga, men det spelade ingen roll.
  "Do you have something stronger than this?", frågade jag och såg på de en efter en.
  "Stronger than clean vodka?", skrattade samma kille som pratat med mig tidigare och jag höjde ögonbrynen - återigen oförstående om vad det var som var roligt.
  "Are we talking drugs now?", frågade en utav de andra killarna. En som såg ut att vara lite äldre än de flesta andra på den här festen. Det var självklart inte droger jag hade tänkt mig, men när jag tänkte efter kanske det inte var en så dålig idé. Sist jag hade fått i mig droger hade jag inte ens kommit ihåg något dagen efter, och det var ungefär vad jag var ute efter. Att glömma - om så bara för en kväll.
  "Why? Do you have some?", frågade jag avvaktande och återigen besvarades jag utav en hel del skratt - vilket började gå mig på nerverna.
  "What's so funny?", ifrågasatte jag irriterat och de alla verkade bli förvånad över min plötsligt höga ton. Jag blev själv också lite förvånad. Det här var inte jag egentligen. Det här var hur jag blev utav alkohol. Lättretlig och lite för kaxig.
  "Nothing", lovade den äldre killen och grävde lite i en ficka. "You just found the right guy", konstaterade han sedan när han visade upp en riktigt liten plastpåse med ett vitt pulver i. Han gick runt bordet som han stod bakom och stannade framför mig.
  Han var inte så jätte lång, men ändå längre än mig, och rätt biffig. Inte tjock eller mullig, bara väldigt biffig. Hans hår var brunt och extremt kortklippt. Ögonen såg också bruna ut, dock var det för mörkt för att jag skulle kunna se de ordentligt.
  "You sure you want this?", frågade han och jag tänkte efter.

  Vid det här laget hade det börjat bränna nere i magen utav vodkan och huvudet var tungt. Jag försökte fokusera på killen framför mig, men trots att han stod still, så rörde hans ansikte på sig framför mig. Mer klunkar vodka skulle leda till att allting snurrade mer och mitt kaxiga humör skulle övergå till väldigt fnittrigt, men det skulle inte vara nog. Ville jag slippa tänka helt skulle jag behöva mer än så.
  "I'm sure", bekräftade jag och tänkte precis ta påsen ifrån honom när han höjde handen så att jag inte kunde nå den.
  "So.. What do I get out of it?", frågade han och höjde ögonbrynen.
  "What do you mean?", undrade jag oförstående och backade ett steg när han kom närmare mig.
  "I give you what you want, and you give me something in return, of course", klargjorde han och jag fortsatte backa när han fortsatte komma närmare. Snart kände jag en bordskant mot baksidan av mina lår och jag svalde hårt.

~~~~~~

Mobilskriven del, så förlåt om den blev lite halvtaskig.. :)

 

Edit; Kollade igenom delen nu lite snabbt, när jag fick dator, och insåg att det var väldigt mycket dialog i den.. Är det en bra eller dålig sak, tycker ni?

Kommenterat av Matilda

Jääääättebra!

Svar: Taaaack!
One D Tales

2013-09-22, 22:06:06
URL/Bloggadress http://matildasavelind.blogg.se
Kommenterat av Berättelser Med One Direction

Taskig del? Skämtar du eller? Den var hur bra som helst och jag tycker så synd om Harry, han försöker verkligen!

Svar: Härligt att du gillade den. :D
One D Tales

2013-09-22, 22:34:15
URL/Bloggadress http://berattelsermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av Fanny

Meeeraaaaa

Svar: Det kommer, det kommer. :)
One D Tales

2013-09-22, 23:32:15
Kommenterat av My (1D Novell)

jättebra mobilskriven del och det var inte alls myckket dialog, eller det var åtminstone helt perfekt! Gillade denna delen starkt och hur Cassie tydligt visar att hon egentligen vill vara med Harry, aah.. Det är så bra! Nu måste bara Harry komma och rädda henne ifrån den här läskiga killen ;o Gud, Selina. Du är så otrooligt duktig och jag vill bara läsa meeer! :D x

Svar: Gaaah, dina kommentarer är alltid lika glädjande att läsa! Jätteroligt att du gillar det jag skriver och tack för din positiva kritik! Jag blir så sugen att skriva mer när jag får sådana här kommentarer. :D
One D Tales

2013-09-23, 07:12:12
URL/Bloggadress http://novellermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av de du ;)

asså jag tycker så synd om Harry som verkligen försöker och ist får han en smäll på kinden och hon säger att hon hatar honom :( kan du inte ha med bilder också ? :)

Svar: Jadu, du verkar inte vara den enda.. Vi får se om hon börjar behandla honom bättre nu då. Jo, jag kan börja ha med bilder igen. Trodde inte att någon riktigt uppskattade det. Men självklart kan jag det. :)
One D Tales

2013-09-24, 18:34:39
Kommenterat av Jennifer

Jätte bra kapitel! Du är verkligen super duktig! :) och jag tycker att det är bra med mera dialog, roligare att läsa! :)

Svar: Tack så jättemycket! :) och okej, det är bra att veta, jag vill veta vad ni alla tycker om att läsa för sorts delar! :)
One D Tales

2013-09-25, 00:51:06
Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: