Tidigare:

I samma stund som jag också bröt ut i ett hysteriskt skratt hörde jag hur mobilen plingade till i väskan. Jag grävde fram den och läste smset som Harry hade skickat.

|| I was rude, I know. Don't take it personal. Anyway, I'm gonna take u out tomorrow. Pick u up at 7. Be ready, and don't underdress. xx ||

→ Cassie ←

  För säkert femte gången den här timmen rotade jag igenom min garderob. Jag hade inte många klänningar och jag var inte säker på vad Harry hade menat med 'don't underdress'. Jag suckade frustrerat och gick in till mammas sovrum istället. Till min lättnad hittade jag en super söt, svart, kortärmad blus som jag tog med mig tillbaka till mitt rum. Jag matchade den med en svart, ganska kort kjol som jag hade fått av Kate för bara några veckor sedan. Håret hade jag redan plattat tidigare och sminket var också färdigt, så när jag hörde en bil köra upp framför huset var jag färdig och skyndade mig ner för trappan. "I'm leaving now", sa jag när jag passerade mamma i vardagsrummet.
  I samma stund som jag kom in i hallen knackade det på dörren. Genom det suddiga fönstret kunde jag se mörka konturer och jag kände ett sting av nervositet bildas inom mig. Jag drog ena handen genom håret för att få luggen från ansiktet och öppnade sedan dörren med ett leende på läpparna, redo att möta Harry's gröna blick.
När jag istället möttes utav Robert's rödkantade ögon försvann leendet från mina läppar och jag svalde hårt. "Rob...", andades jag förvånat. "What are you doing here?"
  "We need to talk", sa han och jag hörde genast på hans röst att han druckit alldeles för mycket. Han tog ett steg emot mig, över tröskeln och jag skakade på huvudet och knuffade honom lätt bakåt.
  "You're drunk", observerade jag och klev ut ur huset och stängde dörren efter mig. Om han nu kände att han behövde prata med mig så tänkte jag iallafall inte göra det där inne, var mamma kunde höra allt.
  "We made a mistake Cassie", sluddrade Rob och höjde ena handen emot mitt ansikte.
  "I don't think so..", svarade jag tyst och backade undan innan han hann röra mig.
  "Why? Why are you doing this?", frågade han och verkade uppriktigt oförstående. "It's because of him, isn't it?"
  Jag suckade och skakade på huvudet. "This has nothing to do with anyone but us."
  "You're wrong. He's getting to you, Cassie. He's manipulating you. He's making you turn on me", sa Robert och började låta irriterad.
  "This has nothing to do with Harry!", utbrast jag irriterat.
  Plötsligt kom Rob närmare mig och när jag backade undan blev jag ställd emot ytterdörren och han följde min rörelse tills våra kroppar nästan rörde varandra. "This has everything to do with him", sa han och hans blick borrade sig in i mina ögon.
  "We're over Rob. I don't want you knocking on my door anymore, you can't..-"
  Rob avbröt mig mitt i meningen genom att pressa sina läppar emot mina i en blöt kyss. Han smakade sprit och all kärlek och ömhet som ibland faktiskt funnit i våra kyssar var borta. Jag försökte genast vrida bort huvudet från honom, men innan jag lyckades med det hade han sina händer på varsin sida om mitt ansikte och höll mig hårt på plats emot dörren. Det spelade ingen roll hur hårt jag pressade handflatorna emot hans bröstkorg, Rob stod kvar och fortsatte kyssa mig hårt och utan att bry sig om att han gjorde det emot min vilja.
  Det kändes som några väldigt långa sekunder den där kyssen pågick, men sedan försvann Robert plötsligt ifrån min närhet i samband med att en bekant, arg röst fräste: "What the fuck are you doing?"
  Jag öppnade ögonen, som jag inte ens insett att jag stängt, och fick se Harry med båda händerna fastklamrade vid Robs krage.
  "Harry, don't make a scene", bad jag förskräckt och torkade mig över munnen med baksidan av handen.
  Harry stirrade ilsket på Robert innan han slängde en blick på mig, suckade tungt och knuffade Rob ifrån sig. "Get your face out of my sight before i redo it so that you won't even recognise yourself in the mirror", sa han sammanbitet och jag kunde se hur han knöt nävarna så hårt att knogarna vitnade.
  När jag sedan vände blicken emot Robert växlade han ilsket blicken mellan mig och Harry. Jag kom att tänka på orden han sagt i sin lägenhet. If I see you with him, one single time, I'll fucking kill that moron.
  Nästa sekund slängde sig Rob emot Harry och jag tyckte mig se hans näve träffa Harry någonstans läskigt nära ansiktet. De båda såg ut att tappa balansen en aning, men Harry var snabb med att återfå den och slängde genast iväg en knuten näve emot Rob, som blev träffad på käken och vacklade bakåt några steg.
  "You should have left when you had the chance", fräste Harry ilsket och tog några steg efter min vingliga ex-pojkvän innan hans näve träffade Robert i ansiktet igen.
  Jag stod som fast frusen i marken och iakttog förskräckt deras rörelser tills dörren bakom mig gick upp. "What is going on here?", frågade mamma i en sträng röst och såg först på mig, sedan förbi mig på killarna. "Oh my god.."
  Även om det var Rob som faktiskt var den som gjorde fel här så förstod jag att det absolut inte såg ut så för mamma. Harry var den som stod raklång med en vansinnig blick, medan Robert stod böjd framåt och kippade efter andan samtidigt som blod droppade från hans näsa. Dessutom hade Fred igår sagt att Harry var våldsam och jag såg i mammas ögon att hon absolut var på Roberts sida just nu.
  Harry växlade blicken mellan mig och min mamma, och verkade tänka ungefär samma sak som jag. "No more fighting!", uppmanade mamma väldigt bestämt. "I'll get some ice", sa hon sedan och försvann in i huset.
  "You. Get the hell out of my sight!", fräste Harry och spände blicken i Rob, som inte längre verkade ha energi att säga emot, för han slängde en hjälplös blick på mig innan han stapplade iväg mot vägen.
  När mamma kom tillbaka hade Robert tagit sig tillräckligt långt ner på vägen för att inte längre synas. "Where did he.."
  "He was in a hurry, and so are we. Harry, c'mon", sa jag snabbt och började gå emot bilen.
  "Cassie..-"
  "Not now. We can talk later, mom", sa jag innan jag flydde in i bilen. Jag orkade verkligen inte med något varnande snack om att hon inte tyckte jag skulle vara med Harry, eller vad än det var hon ville säga om det här.
Harry sa något åt min mamma, det såg ut som en ursäkt, innan han öppnade bildörren och satte sig bakom ratten. Han suckade tungt, vred igång bilen och backade ut från gården. Jag satte på bältet och sneglade på honom.
  Hans käkar var spända, händerna höll hårt om ratten och en besvärad rynka befann sig mellan hans ögonbryn. Jag ville säga något, bryta isen, men hittade inga lämpliga ord. Jag visste inte om han var arg eller bara bekymrad.

  Hela bilresan försökte jag desperat att komma på någonting vettigt att säga, men det slutade med att ingen av oss sagt ett ord när han slog av bilen på en stor parkering. Jag knäppte lös bältet och öppnade bildörren. "Where are we going?", frågade jag nyfiket och såg mig omkring på de olika byggnaderna medan jag klev ur bilen.

  Harry gjorde detsamma och låste sedan bilen. "To a restaurant", svarade han och kom runt bilen till mig. Han stannade framför mig och såg ner över min kropp, men landade tillslut med blicken vid mina ögon. "You look great", sa han, fortfarande rätt kyligt.

  "Thanks", log jag.

  Harry lade ena handen runt min midja, på min höft, och började sedan gå emot en av de ganska stora byggnaderna. Han knuffade upp dörren och vi kom in i en lokal som doftade gott av mat. Låg, lugn musik fyllde rummet och även lågmält prat. Golvet kläddes av en röd heltäckningsmatta och gardinerna i fönstren var av samma röda färg. Framför oss stod en lång, stilig man med mörkt, välkammat hår och kostym. Han hade en röd slips som gjorde att han matchade hela restaurangen.

  "Good evening", hälsade han med ett vänligt leende.

  "Hi", svarade Harry och vi gick fram till mannen. "We've got reservations for two", lade han till.

  "What's the name?"

  "Styles."

  Mannen ögnade igenom ett block som han hade och stannade till med blicken vid ett namn. "Harry?", frågade han och lyfte blicken från pappret till Harry, som nickade bekräftande. "I'll get someone to show you to a table", sa kostymnissen innan han vinkade åt sig en ung, söt, blond tjej som hade på sig en svart kjol och en vit skjorta invikt i kjolen.

  Tjejen tog med oss till ett litet bord för två, där vi fick varsin meny. Hon lämnade oss ensamma och sa att hon skulle vara tillbaka om ett tag för att ta våra beställningar. Jag avfyrade ett leende emot henne, även om hennes överdrivet vänliga ton irriterade mig, och kollade sedan igenom menyn lite. När min blick fastnade på priserna tittade jag förvånat upp på Harry. "Jesus, Harry. This place is expensive!"

  Han såg upp från sin meny och jag kunde skymta ett svagt, roat flin på hans läppar. "Yeah, I bet it is. I don't feel like buying it though, so it's fine."

  Det tog några sekunder innan jag förstod hans dåliga skämt, men när det väl sjönk in himlade jag med ögonen. "Very funny", på pekade jag. "I meant the dishes, of course."

  "Don't worry about it. I'm buying", sa han bara oberört och återgick till att läsa menyn.

  Jag suckade och lutade mig bak i stolen. "Are you angry?", frågade jag och korsade armarna över bröstet. Det skulle inte bli en särskilt rolig dejt om han skulle sura hela tiden.

  "Yes."

  "Oh..", mumlade jag taget. Jag hade inte varit redo för ett så ärligt svar och hade varit redo med ett litet 'om-du-är-arg-så-säg-det-bara-så-vi-kan-reda-ut-det-och-ha-trevligt-istället' -tal, men eftersom han erkände det så lätt hade jag inte längre någonting att säga.

  "Not with you, of course", lade han till samtidigt som han vek ihop sin meny och lade ifrån sig den.

Tidigare:

  Jag svalde hårt och spände nävarna så hårt att naglarna pressades smärtsamt emot mina handflator. Varken mamma eller Fred kände Harry, och att de var så extremt dömande gjorde mig arg. "I know Harry well enough to know that he would never hurt me!"

~ Fred ~

  "Fred?", frågade Cassie's mamma just när jag tänkte lämna köket och gå upp till Cassie som var på sitt rum.
  "Yes?",
  "Do you think she's okay?", frågade Annika och stoppade undan lådan med massa bandage och andra saker innan hon vände sig emot mig. "With Alexa, the break up and all that's going on?"
  Jag höjde ögonbrynen och tittade oförstående på henne. "The break up?", upprepade jag frågande.
  "Oh", andades Annika och fick en bekymrad rynka mellan ögonbrynen. "She haven't told you yet.."
  "Wait, she's not with Rob anymore?", frågade jag för att få det helt bekräftat, även om jag redan var rätt säker på att det var så hon menade.
  "I shouldn't have said anything", sa hon och suckade. "You're taking good care of her, right?"
  Jag nickade lite avvaktande, inte riktigt säker på vart hon ville komma med det hela. "I will always look after her", lovade jag efter ett tag när hon inte sa någonting mer. Sedan vände jag mig om och jag gick upp för trappan.
  Om Cassie och Rob hade gjort slut ångrade jag genast att jag varit så hård och negativ. Jag visste mycket väl att hon verkligen hade gillat Robert, även om de inte haft det så himla bra och lätt på sista tiden. Om hon dessutom var singel nu hade jag ju ingenting och göra med om hon sov, eller till och med låg, med Harry. Hon hade all rätt till att göra vad hon ville om hon var singel.
  Jag knackade på den vita trädörren till Cassies rum. "Can I come in?"
  "No", svarade hon lågt, med en sarkastisk ton i rösten som talade om för mig att jag mycket väl fick komma in, men att hon bara inte ville ge med sig redan.
  Jag öppnade dörren och såg Cassie sitta på den breda fönsterbänken med fötterna uppdragna framför sig och ryggen emot väggen. Hon hade haft blicken riktad ut genom fönstret, men vred nu på sig och mötte min blick.
  "I'm sorry", sa jag genast och stängde dörren efter mig innan jag satte mig på hennes bäddade säng. "Your mom told me", lade jag sedan till.
  Cassie bet sig i läppen och nickade lite. "I was going to tell you", informerade hon och lät nästan skamsen. Hon vände ner blicken mot sina knän.
  "Get your ass over here", suckade jag och höll fram armarna emot henne. Hon sneglade på mig och ett sorgset leende smög sig fram på hennes läppar.
  "What would I do without you, Freddie?", frågade hon lågt samtidigt som hon reste sig upp och sedan kurade ihop sig tätt intill mig på sängen.
  Jag lade armarna om henne och kysste lätt hennes hår. "You would probably still be downstairs trying to get that piece of glass out of your mom's foot."
  "Are you doubting my medical skills?", frågade hon och sneglade upp på mig med ett snett flin.
  Vi stannade inne på Cassie's rum i flera timmar och pratade. Först lite om henne och Rob, men hon bytte snabbt samtalsämne till muntrare och mer vardagligt kallprat.
  När vi båda började bli hungriga bestämde vi oss för att gå ut och äta tillsammans, eftersom det var riktigt längesedan vi gjorde det. Cassie placerade sig själv på golvet framför spegeln och lade först upp håret i en svans innan hon började fixa sig med onödigt smink. Hon behövde verkligen inte smink, men jag hade insett att det inte spelade någon roll hur många gånger jag sa det till henne, hon skulle ändå fortsätta sminka sig.
  "So, how is your love life going then?", frågade hon plötsligt och såg på mig via spegeln.
  "Oh, that's something you don't even wanna talk about", skrattade jag och skakade på huvudet.
  "Come on, it can't be worse than mine", konstaterade hon och himlade med ögonen.
  "What are you talking about? You're totally into Harry, and there is no doubt about his feelings for you", konstaterade jag och såg på henne under höjda ögonbryn.
  Cassie suckade och ryckte på axlarna. "I don't know.. I mean, I do like Harry, but I don't wanna get myself into something already. I think I need some time alone first."
  Jag nickade förstående och lade mig ner på sängen med händerna knäppta under huvudet och blicken fäst vid taket. "I hope alone involves me", konstaterade jag lugnt.
  "Of course it does, stupid", skrattade hon, och bara ljudet av hennes underbara skratt fick mig att le brett. Hon lät fortfarande som hon hade gjort när vi var barn.

~ Cassie ~

  Det var inte alls svårt att välja matställe, utan som alltid hamnade vi vid det vanliga lilla fönsterbordet på vår gemensamma favoritrestaurang. Vi beställde vår mat och småpratade tills den serverades. När maten kom lade sig en tystnad över oss, vilket bara bevisade att vi båda hade varit väldigt hungriga.
  "I'm just gonna go to the ladies room. I'll be right back", sa jag efter att ha tömt min tallrik. Jag reste mig upp och gjorde min väg mellan borden till badrummen.
  Som vanligt gick jag in på handikapptoaletten istället för damernas toalett. Jag ville slippa de trånga båsen och alla andra som möjligtvis kunde befinna sig där inne, därför använde jag i princip alltid handikapptoaletten om det fanns någon.
  Jag såg till att dörren var låst innan jag rotade igenom min väska efter mobilen. Jag letade fram Harry's nummer och ringde honom utan att tveka. Även om det var väldigt härligt att bara ta det lugnt med Fred så kunde jag inte få Harry ur mitt huvud och jag var tvungen att få prata med honom. Han hade varit så kall i morse och jag hatade det.
  "Hello?", svarade Harry's röst och han lät både hesare och mörkare än vanligt.
  "Hi..", sa jag och hoppade upp på bänken nedanför spegeln, sittande med benen över kanten och ryggen mot spegeln.
  "Cassie?", frågade han och jag insåg nu att han var väldigt andfådd.
  "Yep, it's me", bekräftade jag nickande. "What are you doing?"
  "Working out", svarade han kort och jag kunde höra att han sakta men säkert återhämtade sig och andningen sjönk i tempo. Jag kunde se Harry framför mig, i precis samma kläder som när jag hittat honom på gymmet. "What did you want?", frågade Harry och drog mig ur min lilla fantasi.
  "Ehm, I... I just.. Are you okay?"
  "Why wouldn't I be okay?"
  Jag suckade och började dra i en tråd som jag upptäckte hängde ifrån ärmen på min tröja. "You seemed upset this morning", mumlade jag.
  Jag kunde höra Harry sucka på andra sidan. "I don't really have time for this right now. You don't have to worry about me", sa han en aning otåligt.
  "Okay... I guess I'll see you around", sa jag lite avvaktande.
  "Sure", sa Harry distraherat och det kändes verkligen som att gårdagen inte alls hade hänt. Han hade varit så öppen och känslosam då, och nu var han bara kall och halvt dryg igen. "Bye", lade han sedan till och jag hann inte ens säga hejdå innan han hade lagt på.
  Jag satt kvar ett tag och försökte att inte ta åt mig av hans kalla attityd. Harry var så, det hade jag börjat inse, men ändå var det svårt för mig att inte ta det personligt. Jag hoppades verkligen att han inte tyckte jag var för klängig som ringde, för även om jag helst ville hålla mig undan från kärlek ett tag så var det ingen tvekan om att jag började få känslor för honom, på riktigt. Jag gillade verkligen Harry och jag var fullt medveten om att jag nog inte skulle orka med det hela om han inte alls tänkte så om mig.
  När jag sedan återvände till Fred stod det en liten tallrik med en bit chokladtårta framför min plats och han hade en orörd cheesecake bit framför sig. "Half of each?", frågade han med ett leende.
  "Do you even have to ask?", skrattade jag och satte mig ner. Eftersom vi båda var alldeles för kära i godsaker för att kunna välja delade vi alltid på efterrätterna, vad vi än beställde.
  Vi åt upp efterrätten, först åt jag halva min chokladtårta och han halva sin bit, sedan bytte och åt resten. Efter det lämnade vi restaurangen och satte oss i bilen. Jag skruvade upp radion på hög nivå och sedan körde vi runt i centrala London och sjöng med till låt efter låt på radion. Ju senare det blev desto fler vingliga människor syntes på trottoarerna och varenda gång någon ramlade eller nästan ramlade bröt både jag och Fred ut i skratt. Det var en typisk kväll med Fred och inte ens Harry fanns i mitt huvud och förstörde det hela.
  "I've really missed you, Cassie", sa Fred när Gavin DeGraws låt Chariot nådde sitt slut.
  Jag vände upp blicken mot honom och log svagt. "It's not like I've been out of town or anything", konstaterade jag.
  Fred skrattade lätt och ryckte på axlarna. "I know. I just.. we haven't done this in awhile."
  "No we haven't. I've missed this too", försäkrade jag honom ärligt och nästa sekund bröt han plötsligt ut i gapskratt och jag trodde nästan han skulle köra av vägen.
  "What?", frågade jag förvånat och började själv också fnittra lite på grund av hans skratt.
  "He-he walked right into the streetlight", skrattade Fred och pekade ut genom fönstret. Jag följde hans blick och fick se en snubbe kring 30års åldern som satt på marken just framför en lyktstolpe och hans vänner stod en liten bit ifrån och såg ut att vara på väg att kikna i skratt.
  I samma stund som jag också bröt ut i ett hysteriskt skratt hörde jag hur mobilen plingade till i väskan. Jag grävde fram den och läste smset som Harry hade skickat.

|| I was rude, I know. Don't take it personal. Anyway, I'm gonna take u out tomorrow. Pick u up at 7. Be ready, and don't underdress. xx ||

~~~~

Jag har en fråga till alla er läsare. Hur hittade just du in på min blogg? :)