|| Hi Natasha, this is Paul.. Paul Higgins. You might not remember me but I’m a friend of your fathers. Anyway, I talked to him earlier and he told me that you’re looking for a job during the summer. Is that correct? In that case, I might have something that sounds interesting. I’m working with a band and I would really need an assistant a few weeks this summer. You can talk to your dad and then call me later?

Paul ||

Jag läste igenom smset en gång till och log för mig själv. Klart jag kom ihåg Paul, det var den där killen som alltid fiskade med mig och pappa när jag var yngre. Då brukade jag alltid skratta åt hans brittiska accent, nu däremot hade jag gärna pratat brittiska.

”Natasha, pay a little less attention to your phone and a little more to those equations” sa Miss Cole - som vikarierade för vår ordinarie matte lärare - irriterat och jag tittade upp från mobilskärmen och nickade. När hon sedan vände sig om mot tavlan igen knappade jag snabbt in mitt svar.

|| Yeah, that’s right. I’m looking for some kind of job. I’ll take it with him after school. Talk to you later, than.

Natasha ||

***

När skolklockan ringde, efter något som kändes som en evighet, stängde jag ihop böckerna och tog med mig dom ut mot korridoren. Redan i dörröppningen hörde jag den välbekanta rösten bakom mig.
”Who were you texting to earlier?” frågade Tyler när han gick upp bredvid mig.
”Why? Are you jealous?” frågade jag och flinade lite. Jag visste inte om det någonsin skulle bli något mellan mig och Tyler. Vi hade hållit på såhär i flera veckor nu utan att det hände något mer. En kram då och då, men inte mer än så.
”Maybe.. I saw your smile” sa han och log retsamt, dock hörde jag att han var ganska seriös, men han täckte över det lite med leendet.
”I might got a job this summer, that’s the reason for the smile” förklarade jag när vi stannade utanför mitt skåp.
”Oh, that’s great news” utbrast Tyler och sken upp i ett leende. Jag nickade och log automatiskt när jag såg honom glad. Min mage fylldes med fjärilar och jag visste plötsligt inte alls vad jag skulle säga. Det skulle nog inte ha spelat någon roll vad jag sa i det tillfället, allt hade låtit lika dumt. Så därför höll jag tyst och stirrade in i hans mörka bruna ögon.
”Gotta go now, I guess I’ll see you around” mumlade Tyler och jag nickade.
”I guess so” sa jag tyst när han redan hade vändi sig om och börjat gå mot ett gäng med killar som stod längre bort. Jag följde honom med blicken och granskade honom bakifrån.

Hans mörkblonda hår stack ut lite under den svarta kepsen som han ofta hade på sig. När han kom fram till dom andra killarna såg han nästan kort ut. Jag flinade lite för mig själv, tanken på att jag kände mig kort bredvid Tyler var lite skrattretande nu när man såg honom med sina kompisar, där nästan alla var längre än Tylers 175 cm.

”Seriously, when are any of you gonna take the first step?” frågade plötsligt Sophies bekanta röst och jag ryckte till. Jag hade varit inne i mina egna tankar och därför inte alls märkt att Sophie kommit fram till mig.
”I mean, you’ve been doing this for like.. forever” suckade hon och jag öppnade mitt skåp och lade in mina böcker.

Sophie var nog den personen som kände mig bäst. Sedan hon hade kommit som ny till skolan för två år sedan hade vi varit oskiljaktiga. Från början var det nog det att vi båda var från Sverige, som gjorde att vi hittade varandra så fort. Sedan har vi med tiden märkt att vi har så mycket mer gemensamt än bara det.

”I don’t know.. it’s like we’re stuck” mumlade jag och Sophie suckade än en gång.
”Bara kyss honom, så är bromsklossen som bort blåst” sa hon och fick det att låta som om det var uppenbart.

Det var faktiskt inte ofta jag och Sophie pratade svenska med varandra, även om båda kunde det. Det blev naturligare att prata engelska, eftersom alla andra gjorde det här i Miami. Men när vi blev allt för ivriga, irriterade, arga eller något annat så brukade det automatiskt bli att vi bytte till svenska.

”Jag vet inte...” suckade jag och stängde skåpet igen.
”På tal om något helt annat - gissa vem som just skaffat ett sommarjobb?” sa jag sedan glatt, för att byta ämne.

---