"What are you writing?" frågade Natasha nyfiket när Louis knappade på sin telefon.

"I would love to see her face when she reads that" konstaterade hon och log lite.

Vi hade inte särskilt mycket på schemat den här dagen, så förutom att killarna släppte en video där dom berättade om den nya singeln och ett möte med några män där dom bestämde vilka låtar dom skulle uppträda med på något event om några veckor så tog vi det mest lugnt hela förmiddagen. Alla fem spenderade ganska mycket tid med mobilerna i händerna. Dom var förmodligen nyfikna på att veta vad fansen skrev nu efter att dom hade lagt upp videon.

"I'm gonna go out to post some letters and do some errands. We don't have anything else to do today so you can all go home if you want to" sa Paul och reste sig upp från bordet där han satt. "Do you want a ride to the hotel?" frågade han sedan och vände sig mot mig. Jag tänkte snabbt efter och nickade sedan.

"Yeah, that would be nice" svarade jag och reste mig upp.

"I'll just go to the bathroom. I'll be down in a couple of minutes" sa Paul innan han försvann ut i korridoren.

 

Jag tog min väska och vände mig mot killarna innan jag öppnade dörren.

"I'll see you tomorrow" log jag innan jag öppnade dörren.

"Wait" sa Harry och reste sig upp. Han kom fram till mig och vi gick ut i korridoren tillsammans. "Would you like to go out tonight?" frågade han när vi började gå mot hissen. Jag såg upp på hans ansikte och log brett.

"I would love to" svarade jag och försökte att inte låta som ett litet barn på julafton.

"I was thinking dinner. I know a very nice but restuarant were we could go" log han och vi klev in i hissen.

"That sounds great" sa jag ärligt och tryckte på bottenvåningen. Hissen började röra sig neråt och jag vinglade till lite.

"So.. I'll pick you up at seven?" sa han frågande och jag nickade.

"Seven it is" bekräftade jag och när hissen stannade klev vi båda ur. Harry vände sig mot mig och log snett innan han böjde sig ner och gav mina läppar en snabb kyss som skickade rysningar genom min kropp.

"See you tonight" sa han tyst innan han vände sig om och gick mot utgången.

 

"You guys are so cute together" sa Brenda plötsligt och jag vände mig mot henne där hon som vanligt stod bakom bänken. Jag fick lite dåligt samvete när jag tänkte på att hon tydligen hade haft känslor för Harry och nu kysste jag honom mitt framför henne.

"Oh, sorry. I didn't know you were here" sa jag som en dålig ursäkt, men Brenda log bara.

"I don't mind" sa hon och det lät faktiskt ärligt. "Natasha, I'm the one to be sorry. I acted like a jealous bitch when you came here." Nu lät hon ännu ärligare och hennes ansiktsuttryck såg ganska skyldigt ut.

"It's okay. I've seen worse." Det var det bästa jag kunde komma på att säga och det fick Brenda att skratta en aning.

"But seriously. I'm sorry. And I'm happy for you. Harry is a great guy and you seem to be great you too. You two are like made for each other" log hon och jag kände att jag log som ett fån. Om det var något som var roligt att höra så var det att jag passade ihop med Harry, killen som jag utan tvekan var helt förälskad i.

"Thank you, Brenda."

 

"Thank's for the ride" tackade jag samtidigt som jag klev ur bilen.

"Any time" svarade Paul leende. "See you again tomorrow."

"Yeah, bye." Jag stängde dörren och gick in i lobbyn, sedan vidare mot hissen som tog mig upp till rätt våning. När jag klev ur hissen och gick mot mitt rum blev jag förvånad över vem som stod lutad mot min dörr och väntade på mig.

 

"Karen, hi. What are you doing here?" frågade jag glatt och gick fram till henne.

"I needed to talk to you" sa hon och såg ovanligt allvarlig ut. Plötsligt var hon samma kalla Karen som hade stått framför mig när jag öppnade dörren för henne och träffade henne första gången.

"Yeah, sure.. What is it?" frågade jag och Karen rätade på sig så att hon stod utan stöd från dörren.

"It's Harry."

"What about him..?" Jag såg oförstående på henne och blev lite nervös. Tänk om det hade hänt något? "Is he okay?"

"You can't be with him" svarade hon kort och väldigt seriöst.

"What are you talking about?"

"Harry is in a very important part of his carreer. This album needs to sell well. It needs to be perfect, but it won't be if he can't be 100% focused. You, my little friend, are distracting him." Karens ord kom som en chock för mig och hennes tonfall gjorde det riktigt uppenbart att hon inte alls gillade mig och hon hade antagligen aldrig gjort det heller. Mitt första intryck hade kanske inte varit så fel trots allt.

"I think Harry can do his job even if he's with me, and this is actually none of your buisness" sa jag, fortfarande med en vänlig ton. Jag hade en känsla av att Karen inte var någon man ville bråka med. "If Harry can't be with me, that's his decision to make" lade jag till och började gå förbi henne till dörren, men hon ställde sig ivägen.

"I know, I can't make him not be with you. But you can" sa hon och log tillgjort. "Harry can't see that you effect his singing and his work, but you and I can see that. And if your precens is distracting him, imagine what it will be like when he's still in love with you, but you're leaving him alone. Even if he won't show it to you, it will tear him apart. Trust me, after all I know Harry much better than you do." Med dom orden gick Karen sin väg och jag stod kvar och såg förvirrat efter henne.

 

"Okay guys, I'm leaving" sa jag och gick ut ur mitt rum för att se alla fyra killarna sitta i vardagsrummet och se på mig.

"Good luck tonight" sa Liam och dom andra nickade instämmande.

"I hope you have really fun, 'cause you're missing a perfect FIFA night" sa Niall och flinade.

"Bye" skrattade jag och gick ut i hallen.

 

När jag ett tag senare slog av bilen utanför Natasha's hotell var klockan nästan sju och jag gick in till lobbyn där jag väntade på henne. Det tog inte länge förrän jag såg henne kliva ur hissen och komma mot mig. Hon hade på sig en riktigt söt, kort klänning som verkligen passade henne. Klackarna som hon hade gjorde att hennes bruna ben såg betydligt mycket längre ut än vad dom var. Håret var stoppat över ena axeln där det hängde ner i lockar och hon var finare än jag någonsin sett henne förut.

 

När hon kom fram till mig gav jag henne en kram och kände genast doften av hennes parfym. Det luktade som någon blomma, blandat med jordgubbar eller något sådant. Väldigt somrigt i alla fall.

"You look beautiful tonight" sa jag tyst i hennes öra innan jag rätade på mig.

"Thanks" sa Natasha och log svagt mot mig. Jag märkte genast att hon var nervös, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på hur fel det hade blivit förra gången vi tänkte gå ut.

"Come on!" jag sträckte fram min hand mot henne och när hon tog den gick jag ut från hotellet, mot bilen.

 

Några minuter senare klev vi ur bilen igen, utanför en av mina favorit restauranger. Vi gick in sida vid sida och en man som stod bakom en liten bänk log välkomnande mot oss.

"Do you have a reservation?" frågade mannen, fortfarande med ett vänligt leende.

"Yes, Styles." Mannen såg ner i ett block och letade lite efter mitt namn.

"Harry Styles?" sa han med en frågande ton och såg på mig. Jag nickade och han log.

"I'll show you to your table" sa han och gick fram mellan borden till ett litet tvåmanna fönsterbord.

"A waitress will be here soon to take your orders" informerade han innan han lämnade oss ensamma.

 

Hela middagen gick bra. Maten var god och vi pratade om lite allt och möjligt, men nervositeten verkade inte släppa för Natasha. Efter ett tag förstod jag att det något som inte var helt rätt. Det var något hon ville säga, det märkte jag, men hon sa det inte.

"What is it?" frågade jag tillslut när vi drygt en timme senare kom ut på gatan igen.

"What?" frågade Natasha och såg frågande på mig.

"What is it that you've been wanting to tell me during the whole dinner?" förtydligade jag och ställde mig framför henne. Hon stannade och såg ner på våra fötter en liten stund innan hon pratade.

"I don't know how to tell you this, Harry.." sa hon tyst och jag såg att hon blev en aning tårögd. Jag svalde hårt och skakade lite på huvudet. Om hon tänkte säga det jag började ana ville jag inte höra det.

"You're starting to scare me" sa jag tyst och lade ena handen på hennes kind och vände upp hennes ansikte mot mig.

"I'm sorry" viskade hon och några få tårar rann ner över hennes kinder. Jag kände hur det blev fuktigt där min hand mötte hennes hud.

"For what?" frågade jag tyst och var inte säker på att jag ville höra svaret.

"We can't keep doing this. We can't be together. I'm really sorry Harry, but all this is too much. I'll have to leave soon and if I keep letting myself fall for you more and more every second I don't know how this will end." Medan hon pratade började hon gråta lite mer och jag fick själv anstränga mig för att inte släppa fram tårar.

"What happened to doing the best of the days we have left?" frågade jag tyst och krökte ögonbrynen. Jag visste att det skulle bli jobbigt när Natasha skulle åka hem, men jag ville vara med henne tills dess.

"I'm sorry Harry, but I think we should just be friends" sa hon igen och nu ställde hon sig på tå kysste mig på ena kinden. "I can't do this anymore" viskade hon sedan och jag hann se att tårarna som tog sig nerför hennes kinder blev fler och fler innan hon vände sig om och skyndade sig ner för gatan, bort från mig.

---