~ Natasha’s perspektiv ~

Efter vad som kändes som en riktigt lång stund, men ändå samtidigt en alldeles för kort stund, släppte Harry sakta taget om mig och såg ner på mitt ansikte.
”Are you okay?” frågade han tyst. Jag tog ett litet steg bakåt och nickade.
”I am now” sa jag och såg in i hans gröna ögon. Det var sant, nu kändes det faktiskt okej. ”Thank you, Harry” sa jag tyst och kände hur kinderna hettade lite. Typiskt mig att alltid rodna.
”Do you wanna talk about it?” frågade han och jag funderade lite och nickade sedan.
”Yeah, but later” sa jag snabbt och log lite. ”Is there a bathroom here somewhere?” frågade jag sedan. Förmodligen såg jag hemsk ut just nu, så ett toalettbesök stod högst upp på listan.
”In the end of the corridor” sa Harry och nickade åt ena hållet. ”I’ll go back to our room” lade han till och jag nickade.
”I’ll be there in a few minutes” log jag och sedan började vi båda gå åt var sitt håll.

Precis som Harry hade sagt fanns det en toalett i slutet av korridoren. Jag låste in mig där och vände mig mot spegeln. Mascaran hade kladdats ut lite kring ögonen och ner mot kinderna, men med tanke på att Harry hade sett mig näst intill nyvaken i morse så var inte det här särskilt farligt.
Jag slog på kranen och tog en pappersbit som jag blötte lite. Med den torkade jag mig under ögonen och sedan bättre jag på mascaran lite.

Medan jag gick tillbaka mot killarnas rum bestämde jag mig för att försöka att inte tänka på Tyler mer idag. Jag skulle prata med honom så småningom, när han var nykter, och kanske hade det inte ens varit honom den där tjejen hade ropat på. Okej, jo. Det var nog honom, men i vilket fall som helst så fick det vänta ett tag.

När jag öppnade dörren till killarnas rum vände sig alla fem om och såg på mig, Liam, Harry och Louis med en aning oro i blicken. Jag pressade fram ett leende för att försäkra dom om att det inte var någon fara, dock verkade det inte funka så bra.
”You’re seriously scaring me, Nat. What did he say?” frågade Louis och höjde ögonbrynen. Även om jag såg på Louis, lade jag märke till att Harry tittade oförstående på mig när han hörde var Louis. Han visste ju ingenting om den här Tyler grejen ännu. Jag fuktade läpparna lite med tungan och skakade på huvudet.
”No, enough drama for the moment. Forget it” sa jag, men dom verkade inte vela släppa det.
”Are you okay?” frågade Liam och jag suckade.
”Yes, I’m fine” konstaterade jag. Harry och Louis hade nu återgått till att titta på tv:n, men Liam fortsatte iaktta mig.
”Seriously Liam, I’m fine. Let it go” sa jag och log.
”For now” sa Liam med allvarlig blick och jag förstod att jag skulle måsta förklara för honom vad som hade hänt, men jag tänkte inte göra det nu.

Plötsligt öppnades dörren bakom mig och när jag vände mig om fick jag se Paul sticka in huvudet.
”Perfect, you’re all here” sa han och log lättat. Han kom in i rummet och stängde dörren efter sig.
”The reporters from the magazine are here any minute now, you guys gotta get ready” sa Paul och såg på killarna, en efter en. Dom alla fem reste sig upp och när Harry vände sig mot oss såg jag en svart fläck vid hans vänstra axel. En mascara fläck som syntes extremt tydligt på hans vita t-shirt.
”Oh god, I ruined your shirt!” sa jag och kände hur rodnaden sökte sig fram till kinderna. Harry såg ner på sin axel och drog med fingrarna över fläcken, som satt kvar.
”That’s not a problem. I have plenty of them” sa han och jag skakade på huvudet.
”I’m sorry” sa jag och rynkade pannan.
”Don’t worry about it. Actually, I know how to wash” sa han med sitt sneda leende, som plötsligt fick det att bubbla i magen på mig.
”Okay, just take another shirt. Natasha, come with me” sa Paul stressat och gick ut i korridoren. Jag gick också ut och sprang några steg för att komma ikapp honom.
”Where are we going?” frågade jag och såg nyfiket upp mot honom.
”I’m just gonna show you my office” förklarade han och stannade vid en dörr, öppnade den och gick in. Jag följde efter och såg mig omkring i rummet. Det var ganska litet, med ett stort skrivbord på ena sidan av dörren. Det var fullt med massa papper, en dator och andra vanliga kontorssaker. På andra sidan av dörren fanns en bokhylla med några böcker, massa skivor, diplom, pärmar och andra saker.
”This is where you usually find me” förklarade han och jag nickade. Sedan hördes en bekant röst bakom oss, Brenda.
”Paul, the Teen Now reporters are here now. They’re waiting on the top” sa hon och log vänligt mot Paul. Det var ju skrattretande hur falsk hon verkade vara, det där leendet var så fake det bara kan bli. Usch!
”Natasha, go and get the boys and come to the top floor. Okay?” sa Paul och gick mot dörren.
”Yeah, okay” sa jag och gick ut i korridoren jag också. Jag gick förbi Brenda, mot killarnas rum igen. Medan jag gick kände jag hur hon iakttog mig bakifrån. Jag vände mig inte om en enda gång, men det behövdes inte. Jag visste att hon stirrade, och jag njöt faktiskt lite av det. Här var det jag som hade det viktiga jobbet, inte hon.

Jag drog upp dörren och gick in till killarnas rum. Återigen vände dom sig alla mot mig, enda skillnaden nu var att Harry stod mitt i rummet utan tröja. Omedvetet granskade jag snabbt hans överkropp, och oj vilken mage. Den var inte lika vältränad som Tylers, men det behövdes inte. Den var perfekt ändå, vilket bara gjorde situationen ännu mer pinsam. Jag vände generat bort blicken och såg mot Zayn och Niall som satt vid bordet.
”I.. uhm. The reporters are here” stammade jag fram. Det fick dom alla fem att skratta lite och självklart spred sig rodnaden genast på mina kinder.

---