~ Natasha’s perspektiv ~

”Don’t be boring, sweetheart” hördes Tims röst lågt. Jag hade slutit mina ögon för att slippa möta hans berusade blick. Mina käkar var inte längre klämda mellan hans starka fingrar och han rörde mig inte alls. En stund blev så tyst att jag nästan trodde att han hade gått, men sedan hördes ett lågt skratt.
”You don’t need to be shy sweetie.”
”Stop calling me that!” sa jag frustrerat och när jag öppnade ögonen igen flinade Tim mot mig. Nästa sekund befann sig en kall hand på insidan av mitt lår, strax ovanför knäet. Jag försökte desperat få undan hans hand men han hindrade mig genom att med sin lediga hand ta tag i en av mina handleder och lyfta upp den i luften. När jag endast hade en av mina händer mot en av hans var jag chanslös. En våg av obehag gick genom mig när hans hand sakta klättrade uppför mitt lår. Hur långt tänkte han ta det här? Åter igen pressade jag ihop ögonen och önskade innerligt att Harry skulle ha plockat upp mig istället så hade jag sluppit allt det här. Och vart höll han egentligen hus nu?

~ Harry’s perspektiv ~

Jag tittade gång på gång på klockan som bara passerade åtta mer och mer hela tiden. Jag var nästan 20 minuter sen nu. Tillslut började bilarna framför mig att röra på sig och jag suckade lättat när jag kunde börja köra igen.

Några minuter senare klev jag ur bilen utanför biosalongen och såg mig omkring efter Natasha. Jag såg henne ingenstans och började nästan tro att hon hade åkt hem. Ändå började jag gå mot entrén för att se om hon kanske var där inne. Plötsligt ringde telefonen i min bakficka och jag drog fram den. Det var hon.

”Hello?”
”Harry? Harry you gotta come here. Quick!” skyndade sig Natasha att slänga ur sig. Hennes röst lät panikslagen samtidigt som hon pratade tyst, som om hon inte ville att någon skulle höra henne.
”I just got here” sa jag lite förvirrat. Nästa sekund hördes en dörr slås upp och jag kunde höra hur Nat drog efter andan.
”I know you’re in here, darling!” kunde jag höra hur en lite sluddrig mansröst sa. Det här kunde inte vara bra.
”Where are you?” frågade jag snabbt och drog upp dörren till den stora byggnaden.
”Didn’t you think I would come in here just because it’s a ladies room, huh? I like women, you know.” Det var samma manliga röst som talade och sedan hördes ett avlägset skratt. Det var allt jag behövde höra och Natasha verkade ha förstått det för hon sa ingenting, vilket antagligen var bäst om hon nu gömde sig.


Jag sänkte telefonen från örat och såg mig hastigt omkring i den stora lokalen jag befann mig i. Det var ganska mycket folk och jag fick inte syn på några toaletter. Men det måste det ju finnas. Jag började ta mig fram mellan människorna i sicksack och snart skymtade jag en WC skylt som jag genast styrde mina steg mot. Vad som än höll på att hända var tvungen att stoppas, så pass mycket hade jag förstått. Det var inte särskilt svårt att gissa vad den där mansrösten ville med Natasha. Jag kände hur ilskan spred sig inom mig bara jag tänkte på det, någon äcklig, påträngande killes händer på hennes oskyldiga kropp. Nej!

Jag kom fram till den dörren där det var en människa med en klänning på och slet snabbt upp den.
”Who the hell did you call?” halv skrek samma mansröst som jag hade hört i telefonen. När jag gick lite längre in såg jag en ryggtavla inne i ett av båsen. Killen som ryggtavlan tillhörde hade trängt upp Natasha mot väggen och nu stod han obehagligt nära henne med händerna mot väggen på varsin sida av hennes huvud. Ilskan som tidigare hade krupit sig fram exploderade nu inom mig.

~ Natasha’s perspektiv ~

Lättnaden jag kände när Tim försvann framför mig och jag sedan fick syn på Harry var obeskrivlig. Harrys ögon var mörka av ilska när jag mötte hans blick, men ögonkontakten varade inte länge förrän han vände sig om och riktade ett hårt slag mot Tims ansikte. Tim hade ingen chans att hinna väja undan så hans ena kind fick ta emot smällen. Det tog inte länge förrän nästa slag träffade hans mage och han kippade efter luft samtidigt som han böjde sig fram en aning.

”Harry..” sa jag och klev ut ur det lilla båset jag befann mig i, men jag visste varken vad jag skulle säga eller göra. Istället fortsatte jag att andlöst iaktta dom två killarna som ursinnigt såg på varandra en lång stund.
”You stay the hell away from her, do you hear that?” sa Harry mellan sammanpressade käkar och ilskan var samtidigt väldigt tydlig.

När Harry än en gång drog iväg en knuten näve mot Tims ansikte hann Tim i sista sekunden flytta på sig och det resulterade i att Harrys kraftfulla slag träffade spegeln bakom Tim. Det smällde gällt till och glas ramlade ner över tvättstället och golvet. Harry höjde sin hand framför sig och såg på den. Det blödde ganska rejält från hans knogar och jag tog ett djupt skälvande andetag. Vad höll jag på med egentligen? Varför lät jag detta ske mitt framför ögonen på mig?

Just som jag tog ett steg mot dom och tänkte försöka få dom att sluta träffade en näve Harry i ansiktet. Tim hade tagit tillfället i akt och slagit till när Harry hade sin fokus på den skadade handen. Nästa kraftfulla slag träffade Harry kring näsan och jag drog efter andan när blodet började rinna.
”Stop it!” utbrast jag förskräckt och sprang fram till dom. Båda två kollade på mig, men min blick var fäst på Tim.
”Go away. You won. Now leave!” sa jag allvarligt och svalde hårt. Jag ville bara att det här skulle ta slut. Tim skrattade kort och skakade på huvudet, men sedan gick han faktiskt mot dörren. Han stannade i dörröppningen och såg rakt på mig.
”No one can win until the game is over, honey” sa han seriöst och sedan försvann han ut och dörren stängdes. Det var bara jag och Harry nu.

Jag vände mig mot honom och rynkade pannan. Det hade redan börjat bli en aning blått och svullet vid sidan om hans ena öga och från näsan kom det fortfarande blod. Det här var mitt fel. Om jag ändå hade kunnat gå iväg direkt när Tim hade kommit så hade inte Harry behövts dras in detta.

---