Tidigare:

I samma stund som jag också bröt ut i ett hysteriskt skratt hörde jag hur mobilen plingade till i väskan. Jag grävde fram den och läste smset som Harry hade skickat.

|| I was rude, I know. Don't take it personal. Anyway, I'm gonna take u out tomorrow. Pick u up at 7. Be ready, and don't underdress. xx ||

→ Cassie ←

  För säkert femte gången den här timmen rotade jag igenom min garderob. Jag hade inte många klänningar och jag var inte säker på vad Harry hade menat med 'don't underdress'. Jag suckade frustrerat och gick in till mammas sovrum istället. Till min lättnad hittade jag en super söt, svart, kortärmad blus som jag tog med mig tillbaka till mitt rum. Jag matchade den med en svart, ganska kort kjol som jag hade fått av Kate för bara några veckor sedan. Håret hade jag redan plattat tidigare och sminket var också färdigt, så när jag hörde en bil köra upp framför huset var jag färdig och skyndade mig ner för trappan. "I'm leaving now", sa jag när jag passerade mamma i vardagsrummet.
  I samma stund som jag kom in i hallen knackade det på dörren. Genom det suddiga fönstret kunde jag se mörka konturer och jag kände ett sting av nervositet bildas inom mig. Jag drog ena handen genom håret för att få luggen från ansiktet och öppnade sedan dörren med ett leende på läpparna, redo att möta Harry's gröna blick.
När jag istället möttes utav Robert's rödkantade ögon försvann leendet från mina läppar och jag svalde hårt. "Rob...", andades jag förvånat. "What are you doing here?"
  "We need to talk", sa han och jag hörde genast på hans röst att han druckit alldeles för mycket. Han tog ett steg emot mig, över tröskeln och jag skakade på huvudet och knuffade honom lätt bakåt.
  "You're drunk", observerade jag och klev ut ur huset och stängde dörren efter mig. Om han nu kände att han behövde prata med mig så tänkte jag iallafall inte göra det där inne, var mamma kunde höra allt.
  "We made a mistake Cassie", sluddrade Rob och höjde ena handen emot mitt ansikte.
  "I don't think so..", svarade jag tyst och backade undan innan han hann röra mig.
  "Why? Why are you doing this?", frågade han och verkade uppriktigt oförstående. "It's because of him, isn't it?"
  Jag suckade och skakade på huvudet. "This has nothing to do with anyone but us."
  "You're wrong. He's getting to you, Cassie. He's manipulating you. He's making you turn on me", sa Robert och började låta irriterad.
  "This has nothing to do with Harry!", utbrast jag irriterat.
  Plötsligt kom Rob närmare mig och när jag backade undan blev jag ställd emot ytterdörren och han följde min rörelse tills våra kroppar nästan rörde varandra. "This has everything to do with him", sa han och hans blick borrade sig in i mina ögon.
  "We're over Rob. I don't want you knocking on my door anymore, you can't..-"
  Rob avbröt mig mitt i meningen genom att pressa sina läppar emot mina i en blöt kyss. Han smakade sprit och all kärlek och ömhet som ibland faktiskt funnit i våra kyssar var borta. Jag försökte genast vrida bort huvudet från honom, men innan jag lyckades med det hade han sina händer på varsin sida om mitt ansikte och höll mig hårt på plats emot dörren. Det spelade ingen roll hur hårt jag pressade handflatorna emot hans bröstkorg, Rob stod kvar och fortsatte kyssa mig hårt och utan att bry sig om att han gjorde det emot min vilja.
  Det kändes som några väldigt långa sekunder den där kyssen pågick, men sedan försvann Robert plötsligt ifrån min närhet i samband med att en bekant, arg röst fräste: "What the fuck are you doing?"
  Jag öppnade ögonen, som jag inte ens insett att jag stängt, och fick se Harry med båda händerna fastklamrade vid Robs krage.
  "Harry, don't make a scene", bad jag förskräckt och torkade mig över munnen med baksidan av handen.
  Harry stirrade ilsket på Robert innan han slängde en blick på mig, suckade tungt och knuffade Rob ifrån sig. "Get your face out of my sight before i redo it so that you won't even recognise yourself in the mirror", sa han sammanbitet och jag kunde se hur han knöt nävarna så hårt att knogarna vitnade.
  När jag sedan vände blicken emot Robert växlade han ilsket blicken mellan mig och Harry. Jag kom att tänka på orden han sagt i sin lägenhet. If I see you with him, one single time, I'll fucking kill that moron.
  Nästa sekund slängde sig Rob emot Harry och jag tyckte mig se hans näve träffa Harry någonstans läskigt nära ansiktet. De båda såg ut att tappa balansen en aning, men Harry var snabb med att återfå den och slängde genast iväg en knuten näve emot Rob, som blev träffad på käken och vacklade bakåt några steg.
  "You should have left when you had the chance", fräste Harry ilsket och tog några steg efter min vingliga ex-pojkvän innan hans näve träffade Robert i ansiktet igen.
  Jag stod som fast frusen i marken och iakttog förskräckt deras rörelser tills dörren bakom mig gick upp. "What is going on here?", frågade mamma i en sträng röst och såg först på mig, sedan förbi mig på killarna. "Oh my god.."
  Även om det var Rob som faktiskt var den som gjorde fel här så förstod jag att det absolut inte såg ut så för mamma. Harry var den som stod raklång med en vansinnig blick, medan Robert stod böjd framåt och kippade efter andan samtidigt som blod droppade från hans näsa. Dessutom hade Fred igår sagt att Harry var våldsam och jag såg i mammas ögon att hon absolut var på Roberts sida just nu.
  Harry växlade blicken mellan mig och min mamma, och verkade tänka ungefär samma sak som jag. "No more fighting!", uppmanade mamma väldigt bestämt. "I'll get some ice", sa hon sedan och försvann in i huset.
  "You. Get the hell out of my sight!", fräste Harry och spände blicken i Rob, som inte längre verkade ha energi att säga emot, för han slängde en hjälplös blick på mig innan han stapplade iväg mot vägen.
  När mamma kom tillbaka hade Robert tagit sig tillräckligt långt ner på vägen för att inte längre synas. "Where did he.."
  "He was in a hurry, and so are we. Harry, c'mon", sa jag snabbt och började gå emot bilen.
  "Cassie..-"
  "Not now. We can talk later, mom", sa jag innan jag flydde in i bilen. Jag orkade verkligen inte med något varnande snack om att hon inte tyckte jag skulle vara med Harry, eller vad än det var hon ville säga om det här.
Harry sa något åt min mamma, det såg ut som en ursäkt, innan han öppnade bildörren och satte sig bakom ratten. Han suckade tungt, vred igång bilen och backade ut från gården. Jag satte på bältet och sneglade på honom.
  Hans käkar var spända, händerna höll hårt om ratten och en besvärad rynka befann sig mellan hans ögonbryn. Jag ville säga något, bryta isen, men hittade inga lämpliga ord. Jag visste inte om han var arg eller bara bekymrad.

  Hela bilresan försökte jag desperat att komma på någonting vettigt att säga, men det slutade med att ingen av oss sagt ett ord när han slog av bilen på en stor parkering. Jag knäppte lös bältet och öppnade bildörren. "Where are we going?", frågade jag nyfiket och såg mig omkring på de olika byggnaderna medan jag klev ur bilen.

  Harry gjorde detsamma och låste sedan bilen. "To a restaurant", svarade han och kom runt bilen till mig. Han stannade framför mig och såg ner över min kropp, men landade tillslut med blicken vid mina ögon. "You look great", sa han, fortfarande rätt kyligt.

  "Thanks", log jag.

  Harry lade ena handen runt min midja, på min höft, och började sedan gå emot en av de ganska stora byggnaderna. Han knuffade upp dörren och vi kom in i en lokal som doftade gott av mat. Låg, lugn musik fyllde rummet och även lågmält prat. Golvet kläddes av en röd heltäckningsmatta och gardinerna i fönstren var av samma röda färg. Framför oss stod en lång, stilig man med mörkt, välkammat hår och kostym. Han hade en röd slips som gjorde att han matchade hela restaurangen.

  "Good evening", hälsade han med ett vänligt leende.

  "Hi", svarade Harry och vi gick fram till mannen. "We've got reservations for two", lade han till.

  "What's the name?"

  "Styles."

  Mannen ögnade igenom ett block som han hade och stannade till med blicken vid ett namn. "Harry?", frågade han och lyfte blicken från pappret till Harry, som nickade bekräftande. "I'll get someone to show you to a table", sa kostymnissen innan han vinkade åt sig en ung, söt, blond tjej som hade på sig en svart kjol och en vit skjorta invikt i kjolen.

  Tjejen tog med oss till ett litet bord för två, där vi fick varsin meny. Hon lämnade oss ensamma och sa att hon skulle vara tillbaka om ett tag för att ta våra beställningar. Jag avfyrade ett leende emot henne, även om hennes överdrivet vänliga ton irriterade mig, och kollade sedan igenom menyn lite. När min blick fastnade på priserna tittade jag förvånat upp på Harry. "Jesus, Harry. This place is expensive!"

  Han såg upp från sin meny och jag kunde skymta ett svagt, roat flin på hans läppar. "Yeah, I bet it is. I don't feel like buying it though, so it's fine."

  Det tog några sekunder innan jag förstod hans dåliga skämt, men när det väl sjönk in himlade jag med ögonen. "Very funny", på pekade jag. "I meant the dishes, of course."

  "Don't worry about it. I'm buying", sa han bara oberört och återgick till att läsa menyn.

  Jag suckade och lutade mig bak i stolen. "Are you angry?", frågade jag och korsade armarna över bröstet. Det skulle inte bli en särskilt rolig dejt om han skulle sura hela tiden.

  "Yes."

  "Oh..", mumlade jag taget. Jag hade inte varit redo för ett så ärligt svar och hade varit redo med ett litet 'om-du-är-arg-så-säg-det-bara-så-vi-kan-reda-ut-det-och-ha-trevligt-istället' -tal, men eftersom han erkände det så lätt hade jag inte längre någonting att säga.

  "Not with you, of course", lade han till samtidigt som han vek ihop sin meny och lade ifrån sig den.