~ Natasha’s perspektiv ~

Vi pratade inte mer om kyssen och bilden och allt det där. Eftersom ingen av oss brydde sig särskilt mycket om det lämnat vi det samtalsämnet åt alla där ute som var törstiga efter lite skvaller.

”So.. I was thinking that now when people have seen us kissing and all, maybe I could take you out on a real first date?” frågade Harry och växlade blick mellan mig och vägen. Jag tittade först lite förvånat på honom och när jag insåg att han väntade på ett svar sprack jag upp i ett leende och nickade.
”Yeah, absolutely” sa jag och bet mig i läppen för att undvika att leendet skulle bli överdrivet brett.
”Great. Maybe friday night?” frågade han leende.
”Friday night is perfect” konstaterade jag och kände mig alldeles otroligt ivrig. Det var onsdag idag.. om jag inte var helt borta.

Jag kunde inte fatta att jag skulle gå på en dejt med Harry. Harry som i självaste världsstjärnan Harry Styles. Det kändes ju faktiskt helt sjukt att han ens ville gå ut med en helt vanlig, tråkig tjej som mig. Borde inte han ha hur många kändisbrudar som helst att välja mellan. Kunde inte han få typ vem han ville i hela världen? Så kändes det i alla fall, kanske hade det lite och göra med att det första vi mötte när vi kom fram till inspelningsstudion var ett ton med tjejer som skrek efter honom. Fast idag var det inte bara honom dom skrek efter. Dom skrek efter mig också. Frågade om jag var tjejen som kysste Harry på bilden. Frågade om jag var hans flickvän. Drog i min klänning vid tre olika tillfällen. Jag tog mig snabbt igenom klungan och kunde sedan andas ut. Hur kunde folk någonsin vänja sig vid att bli förföljda så här?
Det blev bara bättre och bättre. Den första vi mötte efter att vi kommit innanför dörrarna var självklart Brenda, som glatt log ett ”godmorgon” till Harry och sedan gav mig en sur blick. Nej, en hatblick var det nog snarare. Vad var det folk brukade säga.....? Juste; om blickar kunde döda. Ja, om dom kunde det så hade det här definitivt varit en halshuggar-blick.

~ Liams perspektiv ~

Jag satt i soffan med blicken vänd mot tv:en när dörren öppnades bakom mig. Sakta vände jag på huvudet och såg på Harry och Natasha som kom in.
”Morning Liam” log Natasha och jag log svagt tillbaka.
”Not really” konstaterade jag och hon höjde ögonbrynen.
”Headache?” gissade hon när hon såg handduken som jag hade i handen. Förmodligen var mig lugg blöt och det syntes nog att handduken hade legat på pannan.
”Yeaaah” bekräftade jag och rynkade pannan. ”But I’m sure I’ll be fine soon” lade jag till och vände mig mot tv:en igen.
”Is Paul here yet?” frågade Harry.
”Yep. He came right after you left” svarade jag och placerade handduken mot pannan igen.
”Is he angry?”. Det här gången var det Natasha som frågade.
”Don’t worry. He wasn’t in a good mood, so we decided not to tell him that you overslept. We covered for you both, told him you were stuck in traffic” förklarade jag och det lät som att någon av dom andades ut lättat. Natasha antagligen.
”Thank you” sa hon och jag nickade kort.
”Of course”.

~ Natasha’s perspektiv ~

Liam sa till oss att dom andra redan var nere vid studion med Paul och spelade in. Jag lovade honom att jag skulle hämta värktabletter också gick jag och Harry ner till inspelningsstudion där dom redan höll på att spela in när vi kom. Det var Louis som stod och sjöng några rader som jag aldrig hade hört förut. Han sjöng samma meningar om och om igen, fast i olika tonhöjder. Tillslut verkade producenten nöjd och Louis kom ut ur det lilla rummet med glasväggar.
”Hey Harry!” utbrast Louis glatt och kom fram till oss. ”Nat” lade han sedan till och log lite finurligt mot mig. Jag förstod genast på hans nyfikna och utforskande blick att han hade sett bilden.
”Good morning Louis. You sounded great in there” slängde jag ur mig i ett försök att komma undan den där blicken.
”Naaah, I always screw that part up” suckade Louis och jag rynkade pannan. Jag skakade på huvudet och log.
”Enough with the bullshit Lou!” beordrade Harry och boxade Louis lite lätt på axeln.

Jag lämnade Harry och Louis och gick fram till Paul som satt och pratade med producenten. Han var tydligen glad att jag och Harry hade tagit oss ur trafikkön så fort. Producenten och Paul började prata om en bilkö som dom två hade fastnat i förra året. Dom hade tydligen suttit fast nästan 2 timmar.
”Well, yeah.. I’m here now, and I promised to get Liam some painkillers” förklarade jag och Paul nickade.
”Oh, yeah. That’s a good idea. And you don’t need to rush back down here, we’re just gonna record some more solos for this song and then we’ll come up” sa Paul och vände sig sedan mot Harry. ”Your turn Harry. Take it from ’I know you’ve never loved..’ and go through your four lines of that verse”.

---