När skolan var slut för dagen gick jag mellan Tyler och Sophie längs korridoren. Det var ganska tomt i skolan, dom äldre eleverna hade studiedag och dom yngre hade redan slutat.
”So, I’ll see you tomorrow” sa Tyler när vi kom utanför skolan och han skulle gå åt det motsatta hållet.
”Yeah, see you” svarade jag och kunde se i ögonvrån hur Sophie vinkade åt honom. Vi började gå längs vägkanten mot villaområdet där vi båda bodde.

”So, what about that job?” frågade Sophie och jag kom och tänka på Pauls sms igen, vilket jag nästan glömt under dom två sista lektionerna.
”I don’t really know much about it yet” sa jag och ryckte på axlarna. ”My dad’s friend only told me that he needed an assistant this summer” förklarade jag och blev genast väldigt ivrig att få komma hem och prata med pappa.
”And what does he work with?” frågade Sophie nyfiket och jag tog upp mobilen och läste upp Pauls sms högt.
”That’s all I know” avslutade jag med att säga och lade sedan ner telefonen igen.
”Sounds much more interesting than selling ice cream.." sa Sophie och flinade lite. Hon hade fått jobb på en glasskiosk vid stranden.
"Call me when you’ve talked to that Paul guy?” sa Sophie när hon svängde av och började gå mot sitt hus. Vi hade kommit fram till avfarten ovanligt fort, antagligen för att jag stressade med att komma hem idag.
”Yes, I’ll call you” sa jag högt och såg att Sophie log innan hon vände sig om helt.

Jag trampade snabbt av mig skorna och lade väskan på en stol i köket när jag passerade. Pappa satt som vanligt på sitt kontor med massa papper framför sig.
”Åh, hej gumman” sa han och vände sig mot mig när jag knackade på den halvt öppna dörren.
”Har du tid?” frågade jag och rynkade pannan när jag tittade förbi pappa på två stora buntar med papper.
”Åh, jadå. Det där kan vänta” log han och tog av sig glasögonen - vilket fick honom att se mer ledig ut. Man fick lite professor känsla när man såg honom med glasögonen.

Några få hår strån längst fram i luggen hade började skifta från ljusbrunt till grått, men själv sa pappa alltid att dom var sol blekta så fort man nämnde det. Han skulle aldrig någonsin erkänna för någon att det var på grund av åldern. Dock var han inte så jätte gammal ännu, bara 40.. snart 41.

”Jag fick ett sms från Paul idag i skolan” började jag när pappa reste sig upp från sin kontorsstol och gick förbi mig in till köket.
”Åh, juste. Jag hade nästan glömt det där” svarade han när han öppnade ena köksskåpet. Jag öppnade munnen för att fortsätta konversationen men pappa hann före.
”Vill du ha te?” frågade han snabbt och jag nickade. Det betydde att han tänkte sätta sig ner och diskutera ämnet med mig. Vi satte oss nästan alltid i soffan med en kopp te när vi skulle prata om något viktigt.

***

”Nej, nu måste jag ta tag i dom där papperna” sa pappa plötsligt och tog sin tomma kopp från bordet. Det var nästan en halv timme sedan vi hade tagit teet med oss till vardagsrummet, och nu hade vi hunnit prata en hel del om jobberbjudandet. Vi hade kommit fram till att jag skulle ringa Paul och höra vad mer han hade att säga, sedan kunde jag själv avgöra om jag ville ha jobbet.

Jag följde pappas exempel och tog min kopp från bordet, sedan följde jag efter honom ut till köket. Så fort kopparna stod i diskmaskinen och pappa hade försvunnit in på kontoret igen tog jag upp telefonen och gick upp för trappan - in på mitt rum. Jag sökte upp Pauls nummer och det hann inte gå många signaler innan han svarade.

”Hi Natasha!” sa han glatt och även om det var minst tio år sedan jag hade träffat honom sist så lät hans röst väldigt bekant. Jag log för mig själv när jag hörde hans brittiska dialekt.
”Hello Paul” sa jag glatt och satte mig på sängen med benen uppdragna framför mig.

---

Fortfarande inte så mycket om killarna men det kommer.