Jag vaknade ganska sent på fredags eftermiddagen och kände mig faktiskt riktigt utvilad. Jag kunde höra hur det smattrade mot fönstret, vilket oftast skulle ha gjort mig lite nedstämd - jag gillade inte regn - men idag var jag nästan glad att det regnade. Det betydde att man har en bra ursäkt till att sitta inne och göra ingenting hela dagen, och det var precis vad jag ville göra idag. Helst ville jag inte lämna hotellet över huvud taget, men eftersom hotellets frukost tid var över skulle jag vara tvungen att skaffa frukost på något sätt.

 

Jag låg kvar i sängen och blundade en stund. Försökte att bara slappna av och tänka på ingenting. Efter ett tag blev jag piggare och bestämde mig för att stiga upp. Egentligen behövde jag duscha, men jag orkade verkligen inte med det nu. Istället drog jag bara på mig min brors stora byxor, som genast fick mig att tänka på Harry. Det var dom byxorna han hade haft på sig efter att vi hade varit ute i regnet. Jag kom även att tänka på allt som Harry hade berättat under föregående kväll och blev tvungen att skriva ett sms till honom.

 

|| How did things go last night? ||

 

Några minuter senare klev jag ut ur hissen på min våning igen. Jag var alldeles genomblöt, trots att jag bra hade sprungit runt hörnet på hotellet där det fanns en ganska stor kiosk. Därifrån hade jag fått med mig en kycklingsallad, en loka och lite godis som jag bara inte hade kunnat låta bli att ta.

 

Väl tillbaka på rummet drog jag av mig byxorna och letade fram min laptop från väskan. Jag kröp återigen ner i sängen, nu med min kycklingsallad och min favoritserie - Gossip Girl.

 

Endast några minuter efter att jag hade satt mig till rätta och sjunkit in i Serena och Blairs drama-fyllda liv hördes det hur ett sms togs emot i min telefon. Jag suckade och stoppade serien innan jag kravlade ur sängen och letade fram mobilen från byxfickan. Jag log smått när jag såg att meddelandet var från Harry.

 

|| All went well. How are you doing? Are you OK? ||

 

Ännu en gång satte jag mig i sängen och drog upp täcket över mina bara ben. Det gladde mig verkligen att höra att det hade gått bra med Karen. Jag ville inte se mer av den arga och skuldmedvetna Harry som jag för första gången hade upplevt igår.

 

|| Glad to hear! I'll be okay. ||

 

Efter att ha skickat mitt svar lade jag mobilen bredvid mig på sängen och tog salladen i min famn. Jag var riktigt hungrig faktiskt, och med tanke på att det senaste jag hade fått i mig var teet hos Harry igår så kanske inte det var särskilt konstigt. I samma veva som jag fick i mig den första gaffeln med mat fick jag ett svar från Harry.

 

|| I didn't ask if you will be, I asked if you are? ||

 

Jag suckade och himlade med ögonen. Mitt lilla diskreta försök att slippa undan frågan hade visst inte funkat alls. Jag funderade över vad jag skulle svara, men lade sedan ner mobilen igen utan att ha skrivit något, och fortsatte äta.

 

Efter att ha ätit mig mätt och sett klart det påbörjade avsnittet återvände jag till telefonen och konversationen med Harry. Det var lika bra att vara ärlig mot honom nu, så mycket som han hade öppnat sig igår.

 

|| No, not today.. ||

 

Det var sanningen. Jag var inte okej. Inte idag. Jag kämpade med att hålla Tim borta från mina tankar, och med hjälp av Gossip Girl och sedan kanske en bra bok skulle det nog lyckas ganska bra. Men jag visste att tankarna skulle hitta sig tillbaka så småningom, och dom skulle inte bli roliga att möta.

 

Hela fredagen gick väldigt fort faktiskt. Jag satt försjunken framför datorn en riktigt stor del av dagen och hunnit ta mig igenom säkert 10 avsnitt av Gossip. Jag hade även lyckats slumra till en hel del här och där. En sådan lat dag hade verkligen behövts. Jag hade även halvt om halvt lyckats övertala mig själv att hela incidenten med Tim inte var så farlig. Ingenting allvarligt hade ju hänt, utom Harrys skador som enligt mig var ganska allvarligt eftersom dom endast existerade på grund av mig.

 

Trots denna sega dag bestämde jag mig för en tidig kväll, så efter att ha duschat vid nio tiden återvände jag till den plats där i princip hela min dag hade spenderats - sängen.

 

Allt sovande dagen innan gjorde att jag utan att ens vara lite trött vaknade vid halv nio morgonen därpå. Jag hade till en början bara tänkt ta det lika lugnt inomhus idag, precis som gårdagen, men när jag såg hur fint vädret var så ångrade jag mig. Jag tog mig ner till samma kiosk som dagen innan, men köpte den här gången en bok som verkade bra. Sedan, efter att ha ätit en riktigt god hotellfrukost, bytte jag om till badkläder och gick ut på den hyfsat stora balkongen som var utanför mitt rum. Jag sjönk ner i en av dom två solstolarna och satt sedan där flera timmar i rad och läste. Något jag verkligen saknade hemifrån Miami var solen och värmen så nu när det faktiskt var väldigt varmt njöt jag av den tiden det höll i sig.

---