"Hi!" sa dom båda glatt i mun på varandra när dom såg upp mot oss. Några sekunder senare verkade dom bli förundrade över vad dom just hade sett. Jag satt på bänken med benen uppdragna framför mig och på en stol nedanför satt Brenda, vänd mot mig. Vi hade faktiskt haft ett helt vanligt samtal.

 

"Hey guys" sa jag glatt och blev uppriktigt glad av att se dom två igen. Det hade bara gått 3 dagar sen sist, men det kändes som längre och medan jag legat ensam på rummet hade jag saknat båda deras glädjespridande röster.

"You look extra glad today" konstaterade Liam och höjde ögonbrynen. Jag hade inte tänkt på det, men jag satt nu på mina händer och dinglade energiskt på benen ut över bänkens kant.

"This is what happens to me after a weekend with no one to talk to" förklarade jag och skrattade lite. Liam hade tagit sig fram genom rummet och gav mig nu en vänskaplig kram där jag satt.

"I nee to talk to Paul, is he in his office?" frågade Louis och jag kom på att jag helt hade glömt att berätta om dagens lilla problem.

"No, he isn't. The thing is, Pauls is sick.." förklarade jag och Niall och Zayn som kom in genom dörren hann visst också höra det.

"What? But.. Didn't we have a whole lot to do today?" frågade Niall och stängde dörren efter sig. Jag nickade och hoppade ner från bänken.

"Yep. And Brenda and I are gonna make sure everything goes right today" försäkrade jag och tog upp schemat.

"But we better get to the studio as soon as possible 'cause you guys only have a little studio time today, and then an interview, an important radio performence and individual meetings with your vocal-coach" fyllde Brenda i och jag nickade.

"That's right. We're is Harry?" frågade jag och såg på dom andra, som alla såg ovetande ut.

"Okay, doesn't matter. We can go start in the studio while waiting. The extra producer is already there" informerade jag och jag, Niall, Louis, Zayn och Liam försvann iväg till hissen medan Brenda blev kvar på sin vanliga plats bakom disken.

 

Det tog inte länge förrän Zayn stod inne i det lilla glas-omringade rummet och spelade in ett av sina solon till den nya skivan. Jag hade aldrig riktigt hört honom sjunga förut, eller jo - men inte så att jag visste vilken av rösterna som tillhörde honom, och nu när jag fick höra honom sjunga kom jag snabbt på mig själv med att gapa. Rösten som kom ur honom var inte alls vad jag hade tänkt mig - och det var positivt, för den var mycket bättre. Jag kunde inte slita blicken från honom under hela tiden han var där inne och av någon anledning ändrades nu helt och hållet min uppfattning om honom. Förut hade jag bara tänkt på honom som en tuff, orädd och okänslig kille. Jag vet inte varför, kanske för att jag inte hade pratat mycket alls med honom och därför tänkt att han inte riktigt var någon som pratade mycket med vanliga, tråkiga tjejer som mig. Nu däremot, när han stod där och sjöng var det solklart att det var så mycket mer av honom än den personen jag först sett och jag blev väldigt sugen att lära känna den dolda delen av honom bättre.

"You like it?" frågade plötsligt en röst bredvid mig - Niall.

"Yeah. He's incredible" sa jag häpet och slängde en sista blick på Zayn innan jag vände mig mot Niall.

"Oh, absolutely. But I ment the song, not Zayn" förtydligade Niall med ett leende.

"Oh, right.. Yeah. It's great, too" sa jag och skrattade lite. Helt ärligt hade jag varit så fängslad av Zayn att jag inte hade uppfattat särskilt mycket av själva låten, alltså texten och det. Men den var väldigt lugn och när jag tänkte på det hade den lite udda takt.. Jag gillade det helt klart.

"It's our next single" berättade Niall och såg på Zayn som nu kom ut till det större rummet där vi andra befann oss.

"I bet everyone will love it" sa jag ärligt och log.

 

Nästa att gå in i den lilla hytten och sjunga var Louis. Jag ville gärna stanna och lyssna på honom också, men kom att tänka på Harry. Varför var inte han här ännu? Jag bestämde mig för att ringa honom, och gick ut i korridoren för att det skulle bli tystare.

 

"Hello?" svarade Harry efter väldigt många signaler.

"Harry, where are you? You should've been here ages ago!" sa jag otåligt och kanske lite väl irriterat.

"Wow, easy. I'm a little late" sa han oskyldigt.

"Yeah. I can tell" muttrade jag. Egentligen hade jag säkert reagerat mycket mildare på att någon var lite sen, men idag ville jag verkligen lyckas med det här. Det var min hittills viktigaste uppgift sen jag började jobba med Paul.

"Are Paul mad?"

"Paul is sick, Harry. Just get here, you have things to record and we don't have much time" förklarade jag stressat.

"So why are we just standing here?" frågade han, men rösten kom inte från mobilen längre, utan bakifrån. Jag vände mig om och såg på Harry som stod några meter bort och flinade svagt mot mig.

"Hi." 

 

Hans lockiga hår var bakåtdraget från pannan med hjälp av en mössa, vilket jag inte förstod varför han hade, med tanke på hur varmt det var ute idag. Han hade ett par chino-liknande byxor som slutade vid knäna och en ljus t-shirt till det.

 

"Hey" svarade jag efter att ha granskat honom snabbt.

"I didn't know if you wanted milk in it, so it's black." Det var Karens gälla röst som hördes och nästa sekund kom hon fram runt hörnet med två starbucks muggar i handen.

"That'll have to do, then" sa Harry och log när han tog emot den ena muggen av henne.

"Natalie, was it?" frågade hon och höjde ögonbrynen mot mig.

"Natasha" rättade jag och log svagt.

"Oh, right. Harry talked about you the whole weekend" sa Karen och blinkade med ena ögat mot mig innan hon gick förbi mig in till inspelningsstudion. Jag kände att jag rodnade en aning och när jag sneglade på Harry såg jag till min förvåning att han också gjorde det.

"Well, ehm.. She's.. Shall we go record?" frågade han tillsist och ett brett leende spred sig på mina läppar. Harry var verkligen söt. Det var det som var så bra med honom. Han kunde vara riktigt söt ibland, han kunde vara rolig, lite dryg ibland, seriös, ironisk.. Ja, allt möjligt.

"You go. I'll be there in a minute" sa jag och vände mig om för att gå till närmaste toalett.