Summer love - del 46

21 Juni 2013, 18:23
Tidigare:
Jag lutade mig mot väggen och studerade dom alla fem när dom stoppade på sig hörlurarna. Man såg på dom att dom stortrivdes med det dom gjorde. Alla satt med leenden på sina läppar och gungade fram och tillbaka med musiken. Dom mimade då och då små korta ord till varandra, som sedan fick dom andra att skratta. Det var roligt att se hur den som sjöng just för stunden var den enda som satt riktigt koncentrerad.
 
 
 
~ Harrys perspektiv ~
 
När vi var färdiga på radiostationen var alla hungriga och vi for förbi en kiosk där alla köpte med sig varsin stor macka, som vi sedan åt i bilen. Nästa sak på schemat var våra individuella möten med en sångpedagog. Det brukade inte ta så jätte lång tid, max en halvtimme var, men idag tog det mycket längre. Jag var den första att gå in till pedagogen och det tog minst en timme, kanske till och med en och en halv.
 
"Wow, that took some time. Was it fun?" frågade Niall som mötte mig i dörren när jag gick ut. Han var tydligen nästa person att gå in.
"Yeah, it was great" svarade jag och gav honom en klapp på axeln innan han försvann in. Alla dom andra satt fortfarande i det stora rummet utanför, precis där jag lämnade dom.

Louis och Liam satt i soffan framför tv:n, men ingen av dom verkade kolla på nyheterna som spelades framför dom utan dom satt istället och pratade med varandra. Zayn låg i den andra, mindre soffan och sov - vilket jag inte var förvånad över. Det var oftast jag, Zayn eller Niall som somnade vid sådana här sega tillfällen. Brenda satt med en bok bakom sin arbetsbänk och Natasha satt på golvet och lutade mot väggen med hörlurar i öron. Karen var den enda som inte syntes till, men jag struntade i det för tillfället. Jag och Natasha hade knappt hunnit prata på hela dagen, både hon och Brenda hade varit stressade över allting som skulle hinnas med och jag hade också haft ganska fullt upp. Nu gick jag genom rummet och när jag kom närmare tittade hon upp på mig.
"Hi" sa jag och sjönk ner med ryggen mot väggen, bredvid henne på golvet.
"Hey" svarade hon med ett svagt leende och tog bort hörlurarna ur öronen. "How did it go?"
"Good, I actually got out more of it than I usually do" svarade jag och hon nickade. Sedan blev det tyst igen. Det var som om all den enkla stämningen som tidigare hade legat mellan oss var som bortblåst och det kändes mycket svårare att bara säga vad man egentligen ville. Hon verkade tycka och känna det också, eftersom hon inte heller sa någonting.
 
"So.. we haven't really had time to talk" sa jag efter en liten stund och sneglade på Natasha, som såg ner på mobilen hon höll i händerna.
"I know" svarade hon snabbt och såg upp på mig. "I've been kind of nervous about everything, I want this to work. I wanna show Paul that I'm not totally useless. You know, I haven't really had that much to do since I started" förklarade hon. Det lät som om hon förstökte ursäkta sig för att vi inte hade haft tid att prata.
"I get it" sa jag och skrattade lite. Hon verkade fortfarande rätt stressad, även om vi hade massa död tid nu medan alla andra killarna skulle vara klara. "So.. how are you holding up?".
"What do you mean?" frågade hon och såg frågande på mig. Antagligen förstod hon vad jag menade, men kanske ville få det bekräftat.
"I mean, after what happened.. Are you okay?"
"Yeah, I'm okay" sa hon och log svagt. Jag var inte helt säker på om det var ett äkta leende eller om hon bara försökte få mig att släppa ämnet. Tydligen såg hon på mig att jag inte var övertygad för nästa sekund öppnade hon munnen en gång till. "Really, Harry. I'm okay" konstaterade hon och nickade lite.
"Good. But if you're not, I hope you'll tell me. I wanna be here for you" sa jag allvarligt. Det var sant, jag ville väldigt gärna finnas där för henne. Speciellt när handlade om vad som hade hänt sist vi träffats eftersom jag kände mig väldigt skyldig för den händelsen.
 
Natasha nickade och leendet hon nu hade på sina läppar var helt klart äkta. Att se henne le lättade verkligen på stämningen. Jag log automatiskt tillbaka mot henne.
"Thank you" sa hon och lutade huvudet mot min axel. "For everything" lade hon tyst till samtidigt som hon tog min ena hand i båda hennes. Hon vände på den strök försiktigt med fingertopparna över mina knogar.
"Oh, they healed quick. Almost like they're new" sa jag när jag förstod vad hon letade efter. Det var fortfarande små spår efter sår på två av knogarna, men resten hade redan läkt helt.
"And your eye.." sa hon och vred upp ansiktet mot mitt. "I can't see any blue" konstaterade hon med ett litet leende.
"Actually it's still a little blue, or maybe green, but I let Karen cover it up this morning with some kind of make up cream" förklarade jag och ett litet fniss slank ur Natasha. Gud så jag hade längtat efter hennes skratt. Jag hade inte tänkt på det alls i helg, men nu förstod jag att jag verkligen hade saknat det.
"So, everything is good between the two of you?" frågade hon sedan, och nu var hon allvarlig igen. Jag hade varit så uppslukad av hennes skratt att det tog några sekunder innan jag förstod att hon pratade om mig och Karen.
"Yeah, absolutely. We're great" bekräftade jag och fick på så sätt ännu ett brett leende från Natasha.
 
~ Natasha's perspektiv ~

"What were you listening to?" frågade Harry efter lite tystnad. Jag tänkte efter lite men kunde inte alls komma på vilken låt det hade varit jag lystnat på.
"A little of everything, kinda" svarade jag då jag snabbt hade kommit fram till att min spellista verkligen bestod av blandad musik.
"Turn it on again" log Harry och tog den ena lilla snäckan som var ihop kopplad med min mobil och satte den i örat. Jag stoppade in den andra i mitt öra och slog på musiken. Amazing Eyes av Good Old War började spelas och jag blev av någon anledning lite nervös. På något sätt kändes det som om min spellista var lite personlig, eftersom varje låt som fanns där betydde något speciellt för mig. Antingen var texten väldigt rörande eller så var det en text som jag verkligen kunde realtera till, eller så förde låten med sig något minne.
 
***
 
"Hey, Natasha.. we're done now." Det var Harrys röst som pratade tyst och lugnt åt mig samtidigt som en hand - antagligen även det Harrys -  var placerad på mitt lår, just ovanför knäet och nöp lite där. I mitt ena öra kunde jag höra Maroon 5's She Will Be Loved. Plötsligt blev jag medveten om doften som fyllde min näsa och snabbt kände jag igen den. Det var Harry det också. Jag öppnade ögonen och fick kisa mot det starka ljuset från alla olika lampor. Det var inte konstigt att jag hade känt lukten av Harry med tanke på att jag använde hans axel som kudde och hade hans ena arm runt mina axlar.
 
"Morning sleepyhead" sa Harry och när jag rätade på mig och såg på honom hade han ett retsamt litet flin på läpparna.
"For how long did I sleep?" frågade jag efter att ha kvävt en gäspning. Jag såg mig omkring och fick klart för mig att rummet var tomt på folk. "Harry, where is everyone?" frågade jag stressat innan han hade hunnit svara på min förra fråga.
"The boys went to our room to get raincoats and I guess Brenda is telling the secuarity guards that it's time to go" svarade han och jag stängde av musiken och stoppade undan både mobilen och hörlurarna.
"It's raining?" frågade jag och när jag hörde hur trött och gnällig min röst lät kände jag mig som ett litet barn. Harry svarade inte utan skrattade bara åt mig samtidigt som han reste sig upp och höll fram händerna mot mig.
"Get up!" Jag suckade men tog tag i hans händer och lät honom dra mig upp på fötter.
"Aouch" pep jag tyst när jag kände hur öm jag var i rumpan efter att ha suttit på ett hårt golv så länge.
"What's wrong now?" frågade Harry och såg på mig under höjda ögonbryn. Jag kom fram till att jag klagade för mycket, men jag kunde inte hjälpa det. Jag blev alltid på dåligt humör när någon väckte mig. Att vakna av en klocka var oftast inga problem, så länge ingen människa väckte mig medvetet.
"My whole body is sore and stiff after sitting on the floor for this long" förklarade jag och utelämnade faktan om att det faktiskt bara var rumpan som var båda bortdomnad och stel.
"See who finally woke up!" Det var Louis som kom in från korridoren och strax efter honom kom dom tre andra också.
"I took Pauls coat for you Harry, yours wasn't there" sa Niall och slängde en svart jacka till Harry.
"Did it go well with the vocal coach?" frågade jag och såg på dom alla.
"Yeah!"
"Absolutely."
"Guys, no time for chitchat! You gotta go now" sa Brenda som kom in i rummet med tre stora män efter sig.
 
"I'm totally gonna get a cold" muttrade jag när vi gick mot dörren och det var mest till mig själv jag sa det, men Harry dök upp bredvid mig.
"I thought you liked rain" flinade han och jag kunde inte låta bli att le när jag tänkte på sist vi hade varit ute i renget tillsammans.
"Unknown fact; I hate rain" informerade jag och Harry skrattade tyst samtidigt som han öppnade dörren och drog mig intill sig.
"Let's try not to get wet today" sa han och höll upp regnjackan över oss båda, som ett litet tak. Jag skrattade och lade ena armen om Harrys midja för att hålla mig intill honom - under taket - när vi båda började halvjogga mot bilen, genom renget som öste ner.
Kommenterat av My (1D Novell)

men neej, vilket sött kapitel.. Gaah :') Harry är ju så himla perfekt!

- Åh vad kul att du känner så, blir så glad :D xx

2013-06-21, 18:51:21
URL/Bloggadress http://novellermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av Berättelser om One Direction

Jättebra del. Harry är så gullig!!:)

2013-06-22, 21:20:46
URL/Bloggadress http://berattelsermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av Sofia

Vet ärligt talat inte vad jag ska skriva nu..
Men mer i alla fall!! :)

2013-06-22, 23:04:32
Kommenterat av Ellinor

Så. Himia. Sjukt. Bra. Dör!

2013-06-23, 22:55:56
URL/Bloggadress http://www.onedshow.blogg.se
Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: