Summer love - Del 18
Jag sneglade mot Natasha och följde sedan hennes exempel och vandrade med blicken över tjejerna nedanför trappan. Jag skymtade några fotografer också, vilket bekymrade mig lite. Inte för att jag var rädd för att fastna på bild, men jag anade att Nat inte riktigt skulle gilla den tanken. Dan och Stewart - livvakterna - hade redan gått ner för trappan och var i full gång med att stoppa dom närmaste flickorna från att rusa hit. Även om det kändes som om man aldrig riktigt vande sig vid allt folk som hela tiden flockades utanför husen så hade jag vant mig så pass mycket att det här inte kändes som någon big deal. Natasha däremot verkade inte vara så sugen på att ta sig igenom folket.
Jag gick ner för några trappsteg och vände mig om mot Natasha, som ängsligt såg på mig. Jag öppnade munnen för att be henne komma, men hindrade mig själv innan jag hann säga något. Mina ord skulle antagligen ändå bara drunkna i allt skrik. Istället nickade jag mot bilen och log lite svagt. Hon såg väldigt skeptisk ut, men hon kom ändå ner för trappan och vi började gå bredvid varandra, efter Dan och Stewart som banade en liten väg. Jag höjde blicken och såg ut bland folkmassan och återigen såg jag fotografer som stod med kamerorna framför sina ansikten.
”Keep your head down” sa jag högt och lutade mig mot Natasha för att hon skulle höra mig. Hon såg frågande på mig några sekunder, innan hon lydigt sänkte huvudet och såg ner mot marken så att håret föll ner som ett skynke för hennes ansikte.
~ Natashas perspektiv ~
Även om jag tvivlade på det vid vissa tillfällen så satt vi tillslut i bilen. Medan Harry koncentrerade sig på att ta sig ut från parkeringen utan att köra över någon försökte jag få mig själv att slappna av lite. Jag tog ett djupt andetag och lutade bak i sätet, och till min förvåning funkade det faktiskt ganska bra. Jag kände mig lugnare. Allt hade ju gått bra.
”Doesn’t it feel crazy? Having all these girls running after you all the time?” frågade jag när vi äntligen var ute på vägen.
”Who would complain about having all the girls in the world going crazy about you?” frågade Harry och flinade mot mig lite snabbt innan han blev tvungen att vända tillbaka blicken mot vägen. Jag skrattade lite tyst och skakade sedan på huvudet.
”No, but seriously. I wouldn’t be able to live with it” sa jag allvarligt och strök undan en hårslinga från ansiktet.
”Yeah, it really feels crazy. Not a long time ago nobody knew who I was, I was in school and lived my life like every teenager” började Harry med en nu seriös röst. Även om jag älskade att han kunde vara ironisk och inte tog allt seriöst var jag samtidigt riktigt glad att han faktiskt tog saker på allvar och var ärlig, inte bara skojade bort allting som många killar gjorde.
”Now I can’t even go shopping without getting attention, and I get to travel around a lot with four of the best mates in the world” fortsatte han med ett leende. Det märktes att han trivdes med sitt ‘nya’ liv, även om alla förändringar kanske inte var positiva.
”I guess there are both good and less good things about being famous” konstaterade jag och Harry nickade.
”Yeah, most good things though” sa han och log mot mig. Jag besvarade leendet och funderade lite på det. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att vara känd, att ha folk som känner igen mig vart jag än går och hamna överallt på internet och i tidningar för minsta lilla sak. Nej, jag var ganska säker på att jag gillade saker och ting bättre som det var nu.
”So, are you gonna tell me why I have an ugly make up spot on my shirt?” frågade Harry plötsligt och jag vaknade från mina tankar. Det tog några sekunder innan jag fattade vad han pratade om, då log jag förläget och nickade.
”If you wanna hear about it..” sa jag lite osäkert. Egentligen kände jag inte för att förstöra den lilla tid det tog att köra till hotellet genom att prata om mina problem och ännu mindre ville jag tänka på Tyler just nu, men jag var nog trots allt skyldig honom en liten förklaring.
”Something seemed to be upsetting you a lot, of course I wanna hear about it” påpekade Harry och log lite uppmuntrande. Jag nickade och kände hur fjärilarna flaxade runt i magen när jag såg på honom, därför vände jag fram blicken mot vägen för att kunna tänka klart. Jag funderade på vart jag skulle börja och tog sedan att djupt andetag.
En kvart senare satt vi i en avslagen bil utanför mitt hotell. Regnet öste ner utanför och slog som pisksnärtar mot taket och fönstren på bilen. Jag hade aldrig gillat regn, men nu här inne i bilen var det ganska mysigt att höra på det. När jag såg hur vattnet slog mot marken, studsade tillbaka upp i luften en liten bit innan det återigen träffade asfalten och sedan rann ner längs vägkanten bestämde jag mig för att jag skulle låta alla dessa Tyler tankar och tårar försvinna tillsammans med vattnet.. i alla fall för stunden.
Även om jag för tillfället satt och tittade ut genom sidofönstret på min sida av bilen så visste jag att Harry satt vänd mot mig och såg på mig. Det hade han gjort ända sedan han parkerat bilen, vilket hade gjort det en hel del svårare för mig att koncentrera mig på vad det var jag höll på att berätta för honom. Jag blev då och då tvungen att kolla ut genom fönstret för att inte drunkna totalt i dom där underbart gröna ögonen han hade.
Jag hade nu berättat allt om Tyler för Harry. Jag hade till och med berättat hur jag tidigare idag helt plötsligt hade känt att jag älskade Tyler, även om jag hade bestämt mig innan att jag skulle utesluta just den biten. När jag väl satt där och babblade på slank det bara ut ur mig innan jag hade hunnit hejda mig. Harry hade inte verkat tycka det var något konstigt alls, inte innan jag blev rejält generad i alla fall.
”What did you say?” frågade Harry och jag vände ansiktet och blicken mot honom igen. ”When you heard that girl, I mean?” förtydligade han.
”That slut, you mean” rättade jag och rynkade pannan. ”I just hang up on him” svarade jag sedan tyst. Till min förvåning hade faktiskt min röst burit igenom hela historien och jag hade inte ens känt något litet behov av att gråta.
Jag tycker det är bra att du har med olika perspektiv!
Jag hade tyckt det var roligt om du hade med några bilder, då får man en enklare uppfattning om saker!
Superbra skrivet!
håller med ovanstående talare, .... tycker novellen är skit bra då dem liksom inte som i alla andra noveller blir kära på en sekund och sen hamnar på sjukhus och dör typ hahah... nej men fortsätt som du gör, skit bra!
Jättebra skrivet, man liksom hänger med och det känns som man själv är med! Du skriver seriöst och man förstår, jättekul att du tar med bilder, då det blir mycket roligare! :)
Kram! <3
Hej!
Du hade kommenterat i min blogg att du ville göra ett länkbyte och det gör jag gärna :D
Om du länkar min blogg först och sedan kommenterar i min blogg att du har gjort det så länkar jag dig då :)
Kram <3
Jag tycker den här fanficen är jättebra! Skulle varit kul om det blev lite spännande, eller så lite dramatiskt? :D Kanske något med tyler, eller någon annan kille.. Jag vet inte, men det hade varit spännande! Annars är det superbra, allting! :)