Summer love - Del 33

16 Maj 2013, 17:06
Tidigare:
Jag vände mig mot honom och rynkade pannan. Det hade redan börjat bli en aning blått och svullet vid sidan om hans ena öga och från näsan kom det fortfarande blod. Det här var mitt fel. Om jag ändå hade kunnat gå iväg direkt när Tim hade kommit så hade inte Harry behövts dras in detta.
 
~ Harrys perspektiv ~

Natasha stod en liten bit ifrån mig och såg på mig ett tag. Först granskade hon mitt ansikte och sedan vände hon er blicken mot min högra hand som var ganska blodig. Hon var helt tyst och hennes ansikte speglade ingen större känsla. Jag började nästan tro att hon var rädd för mig efter vad hon just hade sett, men då tog hon ett steg mot mig och höjde sin ena hand mot mitt ansikte. Hon strök lätt med två fingertoppar över en punkt just bredvid mitt ena öga och jag ryckte till en aning när jag kände hur ömt det var där.

”Oh, sorry!” sa Nat och drog snabbt åt sig handen igen. Jag skakade på huvudet och tog ett kliv mot henne som gjorde att våra fötter nästan rörde varandra.
”I am the one to apologise” sa jag ångerfullt och tog hennes ena hand i min. Jag höjde den upp till mitt ansikte och strök med hennes fingrar över samma punkt som dom befunnit sig på tidigare. Nu när jag var beredd på stinget av smärta som skulle komma så var det lätt att hantera det.
”B-but look at you” klagade Nat och hennes ögon blev blanka av tårar. Sedan sa hon ingenting mer, utan tog min hand och drog mig förbi glasskärvorna på golvet fram till tvättstället.

När jag såg min egen spegelbild fick jag en liten chock. Det var blått och svullet kring det ömma ögat och halv torkat blod befann sig nedanför näsan och hela vägen ner för hakan och det hade inte slutat rinna från näsan ännu. Även min svarta t-shirt hade blod på sig, men det syntes in så tydligt mot det mörka tyget. Det såg ut som om jag hade fått ordentligt med stryk, vilket fick mig att undra hur pass blodig och skadad den där blonda killen hade blivit. Jag hade fått in bättre träffar än honom, det visste jag, men jag hade inte hunnit registrera hans skador innan han försvann.

~ Natasha’s perspektiv ~

Jag tog försiktigt Harrys skadade hand och slog på kranen. Han höll den fortfarande ihop knuten och jag vecklade ut hans fingrar.
”I can do it myself” konstaterade han och drog åt sig handen innan jag hann stoppa in den under det rinnande vattnet.
”I know you can, just let me do it” sa jag och tog återigen handen. Harry stretade emot en aning när jag drog in handen under det svala vattnet, men efter en liten stund kände jag hur han slappnade av. När allt blod var borta från handen såg jag att det bara var små sår på alla fyra knogar. Det var inget allvarligt alls och jag suckade lättat. Mängden blod hade fått mig att tro att det var mycket värre.

När hans hand var ren tog jag en bit papper och blötte den under kranen. Jag vände mig mot honom och granskade kort hans ansikte. Det blödde i alla fall inte längre.
”Be still” beordrade jag innan jag ställde mig på tå för att se bättre och sedan började torka bort blodet.

Hela tiden var jag fullt medveten om att Harry iakttog mig. Jag var inte långt ifrån hans ansikte och jag var hela tiden noga med att inte möta hans blick, rädd för att jag skulle tappa kontrollen som jag hade lyckats hålla så bra hela kvällen. Jag visste att gråten inte var långt borta och jag visste även att Harrys gröna ögon lätt skulle kunna jaga fram tårarna till ytan. Tystnaden hängde i rummet och jag hade ingen aning om vad jag skulle säga för att bryta den. Det verkade inte heller som att Harry visste vad han skulle säga, därför stod vi båda tysta.

Tillslut var hans ansikte fritt från blod och jag slängde den sista, blodiga pappersbiten i soporna. Jag vände min blick mot golvet där glaset låg spritt.
”What do we do about this?” frågade jag och såg på Harry, som till min förvåning fortfarande tittade rakt på mig. Jag mötte hans blick för första gången på säkert 10 minuter och fick ont i magen av att se skulden och ångern som hans ögon speglade.
”Natasha. I don’t even now what to say. An apology isn’t enough” sa han och jag svalde hårt när tårarna började fylla mina ögon. Nej, han fick inte tro att det var hans fel.
”You don’t need to say anything, Harry” sa jag och ansträngde mig för att låta säker, men misslyckades. Någon enstaka tår trängde sig över kanten och rann ner för min kind. ”This isn’t your fault” lade jag till, vilket var ett misstag, för rösten skar sig och det blev till en viskning.

Jag stängde ögonen för att slippa se på hans ångerfulla blick, slippa allt det här. Plötsligt kände jag två starka armar som lindades runt min midja och drog mig in mot Harrys bröstkorg. Jag suckade och lutade huvudet mot hans bröst, andades in lukten av honom. För första gången den här kvällen kunde jag slappna av. Först nu kände jag mig säker - trygg. Harry drog mig ännu tätare intill sig och höll ett hårt, skyddande grepp runt min kropp. Nästan som om han var rädd att jag skulle försvinna. Jag kände hur min mage fylldes med alla dessa känslor som alltid bubblade upp inom mig när jag var nära Harry, fast allting kändes dubbelt så starkt. Det var som om den här händelsen hade väckt ännu mera fjärilar till liv. Nu visste jag det, jag var totalt förälskad i honom - Harry Styles.
Kommenterat av Berättelser om One Direction

Åh, vad bra! Så gulliga dom är!:D

2013-05-16, 17:46:46
URL/Bloggadress http://berattelsermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av Sofia

Jag tycker så synd om Harry!<//3

2013-05-16, 20:50:18
Kommenterat av My (1D Novell)

Åh underbara Harry! Meera!

Du är så grymt duktig på å skriva å allt, såå bra! :)

2013-05-16, 21:07:37
URL/Bloggadress http://novellermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av Ida

SUPERBRA!

2013-05-18, 00:57:06
Kommenterat av Ellinor

Så himla bra!!

2013-05-18, 07:02:55
URL/Bloggadress http://www.onedshow.blogg.se
Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: