Safe - Del 22

02 November 2013, 13:32

Tidigare:

  Jag hade tänkt fråga om det var fler med på den listan av undantag, men nu var vi framme vid Harrys hyreshus och Zayn gick in i farstun, upp för trappan och öppnade Harrys dörr. Även om det hade varit väldigt blött och kallt ute så hade jag inte velat komma fram ännu. För det första så ville jag inte se på Harry och påminnas om vilken värdelös flickvän jag var. För det andra så hade det varit trevligt att prata med Zayn, och jag hade fått veta mer om Harry på de här 15 minuterna än vad han själv hade berättat om sig under den tiden jag 'känt' honom.

 

 

→ Cassie ←

 

  När Zayn hade trampat av sig skorna och stängt dörren bakom oss vände han på sig och jag gled ner från hans rygg. Sekunden som mina fötter slog emot golvet gick en smärtsam stöt igenom de frusna fötterna och upp i mina ben.
   "Ugh, fuck", kved jag och föll rakt in i armarna på Harry som kom ut från köket. Egentligen ville jag verkligen inte vara i närheten av hans kropp, men att få bort vikten från mina fötter var viktigare just i den stunden.
   "You should've taken shoes", konstaterade Harry samtidigt som han höll mig upprätt, fortfarande med fötterna mot golvet, men inte mycket vikt alls på de. "You're cold as ice."
   "The weather isn't exactly warm", informerade jag bittert och en rysning sökte sig upp längs min ryggrad.
   "Come on. Let's get you warm", sa Harry och ignorerade totalt den skarpa tonen i min röst som i princip skrek att jag inte ville prata eller vara i närheten av honom. Dock kunde jag inte annat än njuta av den lilla värme jag fick från Harrys kropp när han, med ena armen om min midja, hjälpte mig in i badrummet.
   När han släppte taget om mig satte jag mig ner på den stängda toastolen och krängde av mig Zayns regnjacka.
   "I do think you look great in my clothes, but maybe you should pick something warmer the next time you run out in the rain", sa Harry och såg på mig med en menande blick. Jag kunde inte stoppa blodet som rusade upp till mitt ansikte och antagligen satte en pinsam, rosa färg på mina kinder. Jag hade aldrig varit bra på att ta komplimanger, inte ens små som denna.
   Harry vände sig om till badkaret som var bakom honom. Han tog duschen från sin hållare och slog på vattnet. "Take that shirt off", sa han och jag trodde nästan jag hade hört fel.
   "Excuse me?"
   "It's wet. Cold. Take it off."
   "Uhm.. No! I'm not gonna take my shirt off infront of you", konstaterade jag förvånat och irriterat. Vem trodde han att han var egentligen?
   "Of course not, I would never ask you to do that", sa Harry och jag förstod ingenting.
   "But you just said -"
   "That's not your shirt. And you won't do it infront of me, but behind me", konstaterade han helt allvarligt och vände sig sedan emot mig igen, med armarna korsade över bröstet. "Cassie, I've seen topless girls before. And you're not even gonna be naked. Take it off and you might get away without a cold", sa han otåligt och det var någonting i hans röst som både lät nedlåtande och utmanande. Han var säker på att jag inte skulle våga, och just därför drog jag av mig t-shirten och slängde den på golvet framför dörren.
   Harry höjde förvånat ögonbrynen och jag kunde se hur hans blick vandrade över min kropp, som nu endast var täckt av min leopard färgade favorit bh och ett par svarta spetstrosor. Jag kände mig extremt obekväm och naken.
   "You don't have to stare", sa jag frustrerat och täckte över min överkropp med armarna. Harry återvände med blicken till mina ögon och skrattade roat.
   "Get in the tub", beordrade han och nickade mot badkaret.
Jag reste mig upp på ömma fötter och tumlade över till badkaret. "Don't talk to me like I'm some child", sa jag varnande samtidigt som jag såg att Harrys blick återigen letade sig neråt från mitt ansikte. Snabbt kröp jag ner i badkaret och drog upp knäna till hakan för att gömma så mycket som möjligt från hans ögon.
   "You are stubborn like one", sa Harry med ett flin och jag hade redan tappat bort mig i samtalet.
   "Not following", informerade jag såg upp på honom.
   "Like a child", förtydligade han samtidig som han förde duschen mot mig. När vattnet strömmade över mina fötter ryckte jag snabbt undan de.
   "Are you trying to kill me?", utbrast jag högt och Harry tittade förskräckt på mig.
   "What are you talking about?", frågade han i minst lika hög ton, och hela situationen fick mig nästan att skratta, men jag höll det inne.
   "That's boiling!"
   "What? It's barely lukewarm", sa Harry emot, nu i en lite mer normal samtalston.

  "Well, my feet are freezing. Show them some respect!"
   Nu var det Harry som skrattade, men han gjorde i alla fall som jag ville och skruvade vattnet till kallare. När han sedan återigen höjde duschen ovanför mina fötter sved det rejält, men jag visste att det skulle bli bättre så fort jag vant mig vid vattnets temperatur.
   "You're wrong, you know", sa jag plötsligt och tittade ner på mina röda fötter.
   "I doubt that", sa Harry även fast han omöjligt kunde veta vad jag pratade om. "About what?", frågade han sedan nyfiket.
  "Yesterday you said.. you said you knew that I.." Jag kunde inte avsluta meningen. Det kändes så fel att ens säga det.
  "That you wanted to sleep with me", avslutade han meningen åt mig och jag nickade, fortfarande med blicken fäst på mina fötter som verkade bli fulare och fulare för varje sekund jag stirrade på de. I ögonvrån kunde jag se hur Harry satte sig på badkarskanten och vattenstrålen flyttade sig sakta från mina fötter upp över mina ben, till ena axeln, ner över halsen också andra axeln.
  Återigen fick jag en känsla av att jag måste se ut som ett litet barn. Jag kunde ju duscha mig själv, så egentligen fattade jag inte varför jag lät Harry göra det. Kanske för att jag då kunde sitta med armarna om mina ben och dölja min kropp från honom, eller kanske för att jag innerst inne gillade att han tog hand om mig på det här sättet.
  "You're wrong", upprepade jag nu när han också visste vad jag pratade om. Hela det här samtalsämnet kändes väldigt pinsamt och jag ångrade att jag ens tagit upp det.
  "Like I said. I doubt that", sa Harry igen och jag sneglade upp på honom, men fick ångra det direkt för Harry såg rakt på mig med en intensiv blick, som av någon anledning fick mig att rodna.

  "Are you always like this?", frågade jag och tog munstycket till duschen ur hans hand.
  "Like what?"
  "Like.. This charming and selfconfident. Is this really you or are you just putting up some play?"

  Harry såg på mig under tystnad i säkert en minut innan han reste sig upp och torkade av sina fuktiga händer mot jeansen han hade på sig.
  "Clean yourself up", sa han i en neutral röst och drog för draperiet. Tydligen planerade han inte att svara på min fråga.

  Jag satt kvar i badkaret, alldeles stilla, tills Harry hade lämnat rummet. När jag blev ensam i badrummet reste jag mig upp i badkaret och tog av mig underkläderna innan jag spolade av håret ordentligt, för att sedan schamponera det med Harry's schampo.
  Plötsligt öppnades dörren och jag vände mig hastigt om mot dörren. Genom det tunna draperiet kunde jag se konturerna av en människa - att döma av håret var det Harry.
  "Harry!", utbrast jag och hörde samtidigt en låg duns när han släppte ner någonting på golvet.
  "Don't worry. I can only see your shapes from her", sa han med en lite retsam ton i rösten och jag kände mig ändå extremt obekväm. Tanken på att han hur enkelt som helat kunde dra undan draperiet gjorde mig väldigt illa till mods. "Fred came by here this morning before school and left your bag."
  "God bless that boy", mumlade jag tyst. Jag hade faktiskt funderat över vad jag skulle ta på mig efter duschen. "Now leave!", beordrade jag sedan och Harry lämnade lydigt rummet igen.
  Efter att ha sköljt ut allt schampo ur håret tvättade jag ordentligt resten av min kropp och slog sedan
av duschen och kramade ur håret. Eftersom Harry inte hade balsam hemma skulle det förmodligen bli omöjligt att borsta håret efter det här, men det fanns ingenting jag kunde göra åt det just nu.
  Jag drog undan draperiet en liten bit, dock inte tillräckligt mycket för att jag skulle kunna ses ifall någon öppnade dörren. Till min lättnad hade Harry lämnat en vit handduk ovanpå min väska, så jag kunde snabbt vira den runt kroppen och inte behöva oroa mig för att någon skulle komma. Dessutom slapp ja också blöta ner hela badrummet i jakt på en handduk.
  När jag klev ur badkaret låste jag dörren, torkade av håret lite och letade sedan fram rena underkläder från väskan. Det började bli dags att fara antingen hem, eller till Fred, för att tvätta. Det mesta i väskan låg för tillfället i tvättpåsen. Jag hittade i alla fall ett par svarta leggings och ett linne att ta på mig.
  Efter att ha torkat håret lite ytterligare med handduken, borstat tänderna och torkat bort sminkrester under ögonen tog jag med mig väskan ut ur badrummet.
  När jag kom ut i hallen möttes jag genast av lukten utav mat. Thai-mat. Min mage gav ifrån sig ett gurglande läte och jag hade inte tänkt på det tidigare, men jag var verkligen hungrig.
  Jag dumpade snabbt väskan på hallgolvet och fortsatte in till köket, där Harry och Zayn satt vid varsin sida av bordet med små pappersförpackningar med mat i, som jag så väl kände igen efter alla kvällar då jag, Fred och Kate tagit med Thai-mat till Fred's lägenhet.
  "Hungry?", frågade Harry då han upptäckte mig i dörröppningen.
  "Starving!"
  Ett litet, snett leende blev synligt på Harry's läppar, men det försvann nästan lika snabbt när han reste sig upp och gick fram till diskbänken.
  "We have rise, chicken, noodles and spring rolls", sa han och såg på mig för att höra vad jag ville ha.
  "I.. uhm." Jag hade aldrig varit bra på att bestämma mig vad jag ville ha. Med Fred och Kate brukade vi alltid beställa allt och sedan dela på det.
  "A little of everything?", föreslog Harry när han såg att jag inte visste vad jag vill ha.
  "Yeah", höll jag nickande med.
  "We just need to heat it up", sa han och fyllde - bokstavligen - en tallrik med mat innan han stoppade in den i mikron. Jag tog några steg in i köket och hävde mig upp på diskbänken, så att jag satt med fötterna dinglande över kanten.
  Även fast duschen hade gjort ett bra jobb med att värma upp min kropp hade nog händerna inte fått tillräckligt mycket blod ännu, för de kändes kalla mot sidan av mina lår, till och med igenom tyget på mina byxor. För att värma de lade jag de båda händerna emellan mina egna lår och korsade sedan ena benet över det andra.
  "Still cold?", frågade Zayn, som tydligen såg mitt försök att få värme i händerna. Jag nickade bara till svar, och Harry vände sig också emot mig där han stod vid mikron.
  "Here", sa han och kom fram till mig, med händerna utsträckta emot mig.
  "You don't have -"
  "I know. But still", avbröt Harry mig snabbt. Självklart gav jag med mig och lät Harry ta mina händer i sina. Försiktigt gnuggade han sina händer mot min kalla hud, och antingen så var han väldigt varm eller så kändes det bara som det.
  "So, Robert is your boyfriend?", frågade Zayn från bordet, med en menande underton.
  "Do you know him?", frågade jag lite förvånat och tittade förbi Harry, på Zayn.
  "The food's ready", avbröt Harry oss i samma stund som mikron gav ifrån sig ett pling. Han höjde våra händer mot sitt ansikte och blåste varm luft över de innan han släppte mig. Jag vet inte riktigt om jag inbillade mig eller inte, men jag tyckte att jag såg Harry ge Zayn en väldigt irriterad och varnande blick innan han tog ut min mat och ställde tallriken på bordet. Vad den där blicken betydde hade jag en känsla av att jag aldrig skulle få veta, och för tillfället släppte jag det faktiskt direkt. Nu ville jag ha i mig mat.
  Jag hoppade ner från bänken och satte mig på pallen som stod vid bordets gavel, så att jag satt med de båda killarna på varsin sida. Även Harry slog sig ner igen och både han och jag började äta.

 

  "No, guys. I gotta go back before Perrie starts worrying", bröt Zayn tystnaden genom att säga. Han reste sig upp och ställde undan sin disk på bänken. "Nice to meet you again, Cassie", log han vänligt och jag nickade instämmande.
  "Yeah. And thank you for earlier", sa jag med ärlig tacksamhet i rösten. Mina fötter hade förmodligen inte varit vid liv just nu om inte Zayn burit mig tillbaka hit.
  "Talk to you later, man", sa Harry högt för att Zayn, som var på väg ut i hallen, skulle höra honom.
  "Yeah, bye!"
  Jag hade ätit lite mer än hälften utav maten på min tallrik vid det här laget, men var redan proppmätt.
  "Again?", frågade Harry och jag tittade oförstående upp på honom. "He said: "nice to meet you again.""
  "Oh, that. Yeah. I met and talked to him and Niall a few minutes the night I first met you", förklarade jag enkelt. Ett litet leende dök upp på Harry's läppar när han tittade på mig. Hans skrattgropar visades upp ordentligt och de gröna ögon nästan tindrade.
  "What's with the cheeky smile?", frågade jag och fick bita mig i innersidan av kinden för att själv inte lysa upp i ett leende. Han såg plötsligt så otroligt gullig och charmig ut.
  "You were kinda angry that night", konstaterade Harry, fortfarande med samma roade leende.
  "That's what you get when you're being a dick", svarade jag menande.

  "Me?", utbrast Harry förvånat. "What did I do?"
  "You totally provoked Rob by hitting on me", konstaterade jag en aning irriterat. Det hade ju dock inte hänt någonting mellan Harry och Rob den kvällen, men det hade lika gärna kunnat bli värsta slagsmålet. Jag visste att Rob lätt gick igång på små retliga kommentarer och liknande.
  "Who said that's why I hit on you?" Harry's fråga förvånade mig faktiskt rejält och jag såg ner på min tallrik lite innan jag lutade mig bak i stolen och mötte Harry's intensiva blick.
  "Well, if that wasn't the reason, than you're an even bigger idiot than I thought", sa jag och även om jag försökte vara allvarlig kunde jag inte hindra ett litet leende från att smyga sig fram.
  "Why? Because I think I can get his girl?", ifrågasatte han och jag svalde hårt. Varför var han tvungen att vara så o genant och rak på sak.
  "Harry.. I.."
  "Don't worry", sa Harry lättsamt och log avslappnat. "Are you done with this?", frågade han sedan och nickade mot min tallrik som inte ens nästan var tom ännu. Jag hade verkligen känt mig extremt hungrig och trott att jag skulle orka äta hur mycket som helst, men trots det var jag väldigt mätt nu.
  "Yeah, I guess."

  Ungefär en halvtimme senare hade vi tillsammans hunnit få all disk ren. Harry diskade och jag torkade och stoppade undan i skåpen - vilket var svårare än jag trodde. Harry hade fått påminna mig säkert 5 gånger att besticken var i andra lådan och inte i första, som jag var van vid.
  "Take this", sa Harry när han nu kom ut från sovrummet och slängde en grå hoodie åt mig. "It's probably cold outside and in the car."
  Jag nickade och drog tröjan - som inte luktade nytvättad som jag hade trott, utan en blandning av Harrys hud och parfym - över huvudet. Han hade försökt övertala mig om att vi skulle vänta till morgonen, men jag ville att han skulle köra hem mig nu.
  Vi båda tog på oss skorna och gick sedan ut i trappan. När Harry hade låst dörren och vände sig mot mig blev jag tvungen att påminna mig själv om att jag faktiskt var med Rob och inte kunde drunkna i de där gröna ögonen allt för mycket.
  "Harry?", sa jag tyst när vi, sida vid sida, gick ner för stentrappan.
  "Mmh?"
  "What you said earlier.. About getting Rob's girl. Was that a joke or do you really think that?", frågade jag, fortfarande i låg ton. Det kändes ytterst pinsamt att ta upp det ämnet, men jag var tvungen att fråga, för ibland kunde jag inte urskilja om han skojade eller inte.
  Vi kom ner för trappan och Harry stannade med handen på handtaget till ytterdörren. "I don't think, Cassie. I know that I could get you if I wanted to."
  "Oh, so you don't want to?" Frågan slank ur mig innan jag hann hejda mig och tyvärr lyste min generade och en aning missnöjda ton igenom rösten allt för väl. Harry log snett emot mig och jag kände hur en rodnad klädde mina kinder.
  "Not the point", konstaterade han och jag nickade.
  "You're right", höll jag med. "But you're wrong", lade jag sedan till.
  "Once again, I don't really think so." Den säkra tonen i Harry's röst sände en rysningen genom min ryggrad och jag svalde hårt. Han hade antagligen rätt. Jag började tro att jag inte vid något tillfälle kunde stå emot honom. Det var som om min kropp behövde honom på ett sätt som jag aldrig behövt någon förut.
  "You're forgetting that I have a boyfriend. I love Robert, Harry. And I'm gonna keep loving him." Jag kunde inte förmå mig själv att se på Harry när jag pratade, så istället hade jag ögonen riktade ut genom fönstret. Ut i mörkret där några gatlyktor sken svagt.
  "Maybe love isn't always enough", kommenterade Harry och han lät plötsligt så allvarlig och känslosam, nästan sårbar, så att jag förvånat såg upp på honom. Dock hade han redan riktat blicken ifrån mig och tryckte nu upp porten.
  Jag blev tvungen att halv jogga för att hänga med Harry's stora kliv när vi tog oss genom regnet, till bilen. Harry öppnade artigt passagerardörren åt mig, väntade tålmodigt på att jag tagit mig in i bilen, stängde dörren efter mig och gick sedan runt och satte sig bakom ratten.
  Hela vägen till mitt hus satt vi båda tysta. Jag letade fram min mobil ur fickan efter halva vägen, bara för att få reda på att batteriet hade tagit slut.
  Varje gång jag sneglade på Harry, vilket blev alldeles för många gånger under den 15 minuter långa bilresan, blev jag häpen över hur tankspridd och bekymrad han såg ut. Flera gånger var jag extremt nära på att fråga honom vad han tänkte på, men jag vågade inte. Det kändes som att han skulle bli irriterad om jag lade mig i och då frågade jag hellre inte alls än att behöva bli utestängd för att jag tvingat mig på honom. Han verkade inte riktigt vara den som ville prata om känsliga eller personliga saker. I alla fall inte med mig.
  Inte ens när vi stannade utanför mitt hus bröt Harry tystnaden. Jag undrade för mig själv om det var något jag hade gjort. Kunde han ha blivit arg för att jag sa att jag älskade Rob? Nej, det trodde jag absolut inte. Det visste han väl redan att jag gjorde.
  "Good night", mumlade jag tyst när jag inte kom på något annat bra att säga.
  "Yeah, uhm. Good night", svarade Harry hackigt, som om jag dragit honom ur ett drömmande läge tillbaka till verkligheten. Han vände sig mot mig och mötte min blick. Hans gröna ögon såg ganska trötta ut, men samtidigt var de fortfarande de finaste ögonen jag någonsin kollat in i.
  Det tog ett tiotal sekunder, men tillslut vände jag undan blicken och öppnade bildörren. Innan jag klev ur vände jag mig dock mot Harry igen och sa, "I'm sorry, Harry."
  "About what?", frågade han oförstående och jag rynkade pannan och fuktade mina egna läppar med tungan.
  "I don't know. Whatever it is that makes you look unhappy", sa jag allvarligt och han tittade bara på mig utan att svara en lång stund.
  "Good night, Cassie", sa han sedan igen när jag inte hade rört på mig på ett bra tag. Jag nickade lite och klev sedan ur bilen, drog väskan över ena axeln och smällde igen bildörren.
  Bilen stod kvar framför gården ända tills jag tagit mig fram till dörren och stannade med handen på dörrhandtaget för att se bak på Harry. Då rullade den iväg genom vattenpölarna som fläckade vägen.
  Jag stod kvar i regnet ett tag och tittade ur på den mörka vägen. Tillslut blev det för kallt och jag öppnade dörren och smög in i den tysta, men välbekanta hallen. Efter att ha tagit av mig skorna smög jag in i vardagsrummet där en lampa var på. Jag såg att mamma låg i soffan med en filt slarvigt dragen över benen och lite av överkroppen. Bara synen av henne fick en stor klump att bilda sig i halsen på mig. Stackars mamma.

  Jag blinkade undan tårarna som brände under ögonlocken och fortsatte förbi soffan mot trappan, men självklart knarrade golvet till och mamma vred sig i soffan.
  "What time is it?", mumlade hon sömnigt och jag tänkte snabbt efter.
  "I don't know. Maybe 3 am", chansade jag viskande och mamma satte sig plötsligt upp i soffan och tittade förvånat på mig. Hennes ögon var trötta och alldeles rödkantade.
  "Cassie?!"
  "It's me", bekräftade jag, förvånat över mammas reaktion.
  "Oh god, Cassie", sa mamma och var snabbt uppe på fötter och hade dragit in mig i hennes famn. Det var flera år sedan jag ens hade kramat henne sist och det fanns inte en chans att jag skulle kunna hålla tillbaka tårarna nu. En efter en rullade de ner över mina kinder.
  "Where have you been, honey? I've been calling you", snyftade mamma och smekte mitt hår. Var denna plötsliga kärlek och oro som hon hade i sin röst kom ifrån förstod jag inte, men jag brydde mig inte heller. Det var oerhört skönt att veta att min egen mamma faktiskt brydde sig för en gångs skull.
  "My phone went dead", snörvlade jag, och det var ju faktiskt sant, fast jag förstod att mamma inte bara pratade om ikväll utan alla andra dagar sedan jag sett henne senast på sjukhuset.
  "Oh, baby."
  I minst två timmar låg jag i soffan, med huvudet i mammas knä, och bara njöt av hennes händer som pysslade med mitt hår. Vi sa inte mycket, men det behövdes inte. Jag grät nästan hela tiden och det gjorde nog hon också. Tyst och stilla befann vi oss bara där tillsammans och sörjde Alexa.
  Efter att ha slumrat till på soffan riktigt många gånger gick jag tillslut upp till mitt rum. Jag drog bara av mig hoodien och kröp ner i sängen med de andra kläderna på.
  Innan jag somnade kopplade jag i mobilen i laddaren och kollade igenom en massa sms som jag inte hade sett. Några från Fred, Kate och ett par andra kompisar, men de flesta var från Rob som undrade var jag var och i vissa meddelanden verkade han till och med orolig, vilket var ovanligt. Jag knappade in ett sms till honom.

|| I'm fine. Just need to sleep and think about everything. I miss you. And I love you. ||

Jag ville verkligen sakna Robert. Ville känna en längtan efter honom, men det gjorde jag inte. Inte ens lite. Jag läste igenom smset en gång innan jag skickade det, och plötsligt dök Harry's ord upp i mitt huvud. Maybe love isn't always enough.

Kommenterat av Bella

Åhh, det är så bra!!!! Jag länktar verkligen till när Rob är ute ur bilden och Cassie och Harry har en relation-relation. Och vad döljer Harry? Haha!

Svar: Tack sötis! Och ja, vad är det han döljer? Vi måste nog vänta och se..... ._.
One D Tales

2013-11-02, 19:08:04
Kommenterat av Matilda

Åhhh vad bra, mera nu fina du?! :)

Svar: Tackar. Jag har börjat skriva lite, vi får se när den bli klar. ^^
One D Tales

2013-11-02, 22:34:53
URL/Bloggadress http://matildasavelind.blogg.se
Kommenterat av Berättelser Med One Direction

Älskar hur Harry är mot henne och hon måste fattade att Harry är rätt för henne. Åh, jag är helt mållös. Så jävla bra du är. Shiit, äskar novellen och ja, vad ska jag säga? Lovelovelove!!!

Svar: Alltså herregud. Jag börjar bli bortskämd med era fina kommentarer. Tack ska du ha!!
One D Tales

2013-11-03, 00:55:13
URL/Bloggadress http://Http://berattelsermedonedirection.blogg.se/
Kommenterat av My (1D Novell)

Haha jag gråter typ? helt sjukt hur bra du skriver och jag ÄLSKAR Harrys mystiska personlighet, alltså åh. Vill bara att det blir dom NU och jag älskar att Cassie börjar inse att hon faktiskt inte är kär i Rob, jag log faktiskt när jag läste sista meningen om att hon inte alls saknade honom. Åh, Hon & Harry ska det vara, gråter ju! du är ås himla duktig å vill bar aha meeer nuu :( <3

Svar: Haha, åh. Tack! Ja, jag känner att lite mystik måste det ju vara, så man får undra lite över saker innan man får reda på de. ^^
One D Tales

2013-11-03, 21:50:29
URL/Bloggadress http://novellermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av Anonym

Guud, så sjukt duktig e du!

Svar: Tack så jätte mycket!
One D Tales

2013-11-05, 21:27:12
Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: