Safe - Del 24

13 November 2013, 23:16

Tidigare: 

"I don't know", sa jag som svar på Kate's fråga och kom på mig själv med att plötsligt känna mig rätt glad. Ett leende var placerat på mina läppar och när vi tog de sista stegen för dagen hade jag hela tiden blicken fäst på Harry, fortfarande lite osäker på vad han gjorde här.

 

 
→ Cassie ← 
 
  "Good work today girls", sa Frankie, som var ledaren i vår lilla trupp. Hon var en medellång tjej med fin oliv färgad hy och bruna stora ögon. Hennes hår hade en jättefin choklad brun färg och hela hennes utseende gjorde det klart att hon inte var från London. Frankie var från Italien och hade flyttat hit förra året, då hon mer eller mindre hade snott Kate's plats som ledare, därav gillade Kate verkligen inte henne, och det gjorde väl inte jag heller, även om hon aldrig riktigt gjort något mot mig.
  Kate och jag tog våra saker och började gå emot omklädningsrummet. "Is Styles here for you?", frågade hon och kastade en blick mot Harry, som fortfarande följde oss med blicken.
  "Harry", rättade jag henne och öppnade dörren till omklädningsrummet.

  Kate gick in i det tomma rummet och satte sig ner på en utav bänkarna. "Styles is what people call him", förklarade hon och jag höjde ögonbrynen.
  "Why haven't I heard about him before, when everyone else have?", frågade jag henne och vi båda två började klä av oss innan vi gick in i duschrummet.
  "I don't know. I don't get that. Everyone that went to our school knows who he is."
  Jag rynkade pannan och lutade mig ut från mitt lilla duschbås för att kika in i Kate's. "Why?"
  "Because he's hot, he's popular and he's.. I don't know. He seems to be kinda mysterious."
  Jag nickade och återvände in i min egen dusch. "He is kinda mysterious", bekräftade jag och nu var det Kate's tur att kika in i mitt bås.
  "Why do you say that as if you actually know. Don't tell me you've spent time with him?!", frågade hon och stirrade på mig medan schampo rann ner för hennes ena tinning och kind.

  "Ehm, well.. I wouldn't want to lie to you.."
  "Oh god, Cassie. What about Rob?", frågade hon och tittade anklagande på mig, och trots det kunde jag tyda en gnista av nyfikenhet och upphetsan i hennes ögon.

  "What about him?", frågade jag och försökte att inte alls verka så pass skamsen som jag faktiskt var just nu. Hon hade ju helt rätt. Jag var med Rob. Kate försvann återigen in i sitt eget duschbås. "Me and Harry are just friends."

  Vi var färdiga i duscharna nu och återvände ut till omklädningsrummet. "I know how that's gonna go. Attractive guy, supercute girl. Soon he'll have you wrapped around his finger and I'll hear about how he kissed you and you didn't do anything about it because you actually liked it. I've seen this in movies a several -"

  Plötsligt tystnade hon och stirrade bara på mig. Trots att det bara var Kate's ögon som nu borrade sig in i mina kände jag mig exrtemt obekväm. Jag drog badlakanet tätare omkring mig och vände undan blicken. "Did you kiss him?!", utbrast hon. Jag hade tydligen inte varit särskilt bra på att dlja hur jag kände just nu.

  "I was drunk", sa jag snabbt till mitt försvar, även om jag visste att det inte var någon ursäkt för att kyssa någon annan när man hade en pojkvän.

  Reaktionen jag fick från Kate nu var inte alls den jag väntat mig. "How was it?", frågade hon ivrigt, istället för att förklara hur fel det var eller något liknande.

  "It was.. I don't know. Wrong?", sa jag lite frågande och Kate korsade armarna över bröstet och såg på mig under höjda ögonbrynen. "No. It was amazing", gav jag med mig och suckade. "But it was also very wrong. And now he's here. Why is he here?", frågade jag frustrerat. Om jag inte träffade honom gick det bra att motstå honom, men om han skulle fortsätta dyka upp där jag var skulle det nog bli riktigt svårt.

  "Yes, it was wrong indeed", höll Kate med. "You're with Rob, and if I've got the right feeling about him he wouldn't be too happy to he found out you've been kissing someone else. Especially not Styles."

  "What do you mean?", frågade jag och lyckades böka på mina tighta jeans trots att benen fortfarande var lite fuktiga. Det var inte skönt för fem öre, men jag kände mig en aning stressat till att få komma ut härifrån och se efter varför Harry var här.

  "They don't exaktly like each other", informerade Kate, som om jag inte redan visste det.

  "They don't know each other", konstaterade jag och drog tröjan över huvudet, torkade mig hår lite och packade sedan ner mina saker i väskan.

  "Have you not had eyes ever before?", frågade Kate lite smått irriterat. "They both went here at the same time, and every time there was a fight, they were borh involved, and not at the same side."

  Eftersom vi hade slutat för dagen orkade ingen av oss sminka oss eller lägga någon större anstränging till våra hår, därför var vi nu påväg ut ur omklädningsrummet. När vi kom ut såg jag genast emot platsen där Harry stått, men han var inte där längre. Istället fick jag syn på honom borta vid sin bil.
  Han lutade sig emot motorhuven och framför honom stod Frankie, fortfarande i sina extremt korta shorts och sport bh. Det var ingenting fel med att träna i sådana kläder - det hände att jag också gjorde det när det var sommar och varmt - men idag var det knappast tillräckligt varmt för det, plus att det var solklart att Frankie endast ville visa upp sin perfekt solbrända och lagom vältränade kropp.
  Jag kunde se Harry nicka lite åt någonting som Frankie sa. Hon slängde bak huvudet en aning när hon skrattade åt sina egna ord, men Harry såg däremot väldigt ointresserad ut, vilket jag inte kunde hjälpa att vara lite glad över.
  "Where are you going?", frågade Kate när jag tog några steg emot parkeringen istället för busshållplatsen. "Don't", lade hon sedan till när jag nickade mot Harry och Frankie. "He already has company, Cassie."
  "But I..", jag pausade min mening och tittade återigen på Harry, som nu log lite medan hans läppar rörde sig när han pratade. "Okay", sa jag och ändrade motvilligt riktning emot busshållplatsen tillsammans med Kate.
  "I get it. Like I said, he's really attractive. But honey.. Boys like that..", sa Kate och tittade ängsligt på mig. "It's better to let go before you're stuck."
  "No." Jag drog upp väskans axelrem högre upp på axeln och tittade allvarligt på min vän. "It's not like that. Harry's not like that."
  "Cassie!", ropade Harry bakom oss och både jag och Kate stannade och vände oss om, för att hinna se Harry lägga en ursäktande hand på Frankie's bara axel när han gick förbi henne och kom emot oss.
  Kate vände sig emot mig. "Ofcourse he's not like that. He's being all sweet and charming, it's always like that. Can you just trust me, please?"
  Fast hon hade ju fel. Han var praktiskt taget oförskämd, ibland i alla fall. Han låtsades inte vara perfekt. Det störde mig riktigt mycket att hon var så säker på att hon visste hur Harry var, även fast hon inte verkade veta något alls. Trots det nickade jag emot henne innan jag vände mig mot Harry som nu var framme vid oss.

  "You didn't see me?", frågade han och stannade framför oss. Onödig fråga - med tanke på att vi haft ögonkontakt en hel del medan vi fortfarande hade tränat visste han ju mycket väl att jag hade sett honom.
  "I figured you came here to see Frankie", svarade jag, lite strävare än jag tänkt mig, och Harry höjde ögonbrynen samtidigt som jag skymtade ett litet, snett leende på hans läppar.
  "Would that have bothered you?"
  "Not at all."
  "Sure", sa Harry med ett kort skratt som sa att han inte var övertygad. "Just to make you feel better - which I know it does, so don't argue - I'll admit that she was very annoying", sa han sedan med en väldigt ärlig blick.
  "So, why did you come then?", frågade jag istället för att svara någonting på det han sa.
  "To see you, obviously."
  "How did you even know I was here?", ifrågasatte jag när jag insåg att jag inte nämnt för Harry att jag skulle till skolan idag.
  "I talked to Fred", svarade han till min förvåning.
  "Since when are you and Fred friends?", frågade Kate och snodde i princip orden från min mun.
  Harry flyttade för första gången blicken ifrån mina ögon och tittade på Kate. Jag såg i hans gröna ögon att han började bli irriterad på alla dessa frågor. "We're not friends", klargjorde han, innan han tittade på mig igen. "I thought you might be with him, so I called him."
  "You could've called me", konstaterade jag och korsade armarna över bröstkorgen.
  Harry följde mitt exempel, om det var för att håna mig eller någon annan anledning var jag inte säker på, och korsade också armarna över bröstet. "You would've said no", sa han och jag hade inte märkt att han kommit närmare, men nu var min kropp inte långt ifrån Harry's och jag var tvungen att kolla lite uppåt för att möta hans blick.
  "Exactly my point", informerade jag och flackade med blicken mellan båda hans ögon. Hade han ringt mig hade jag haft en chans att be honom att inte komma.
  Jag hörde Kate harkla sig lite bredvid mig. "Cassie. The bus", sa hon och jag slängde en blick över axeln, där bussen just saktade in vid busshållplatsen.
  "Where are you going?", frågade Harry samtidigt som jag tog ett backande steg ifrån honom.
  "Home."
  "The mall." Mitt och Kate's svar kom exakt samtidigt, och hon verkade bli förvånad över att jag var på väg in till stan.
  "Great. I'll drive you", sa Harry och såg rakt på mig. Jag vred mig lite mot Kate, som började se rätt irriterad ut.
  "Call me later, okay?", sa jag och spände blicken i Kate. Jag ville verkligen inte att hon skulle bli sur på mig nu, men när hon gick iväg mot bussen vände jag mig mot Harry igen.
  Han följde Kate med blicken en liten bit, innan han och jag gick emot hans bil. "I take it she doesn't like me very much", sa han med en road underton på rösten. Jag hade inte tyckt att hon var så pass tydlig med att hon inte tyckte om honom, men tydligen tydlig nog för att han skulle märka det.
  "She doesn't even know you", sa jag, och kände att det började bli en vanlig replik för mig.
  "She still doesn't like me", konstaterade Harry och öppnade sin bagagelucka. Jag tittade upp på honom i väntan på att han skulle antingen ta någonting från bagaget eller lägga dit något, men han stod bara där och tittade på mig, som om han också väntade.
  "I'm not crawling in here, if that's what you think!", gjorde jag klart för honom, och fick honom då att skratta, samtidigt som han sträckte sig emot mig, lyfte min väskan från axeln och lade in den i bagageutrymmet. "Oh..", mumlade jag generat och vände mig bort från Harry och gick fram till passagerardörren för att han inte skulle se mina upphettade kinder.
  När vi båda satt i bilen och Harry höll på att backa ut från parkeringen kom jag att tänka på vad Kate hade sagt inne i omklädningsrummet. "You lied to me", sa jag anklagande.
  "I don't lie", svarade Harry utan att se på mig. Han verkade en aning koncentrerad på sin körning, så jag var tyst.
  När vi sedan var ute från parkeringen och istället körde framåt vände Harry blicken mot mig några sekunder och jag såg på honom att han ville veta vad jag pratade om. "You said you didn't know Rob."
  "Because I don't", svarade Harry och antingen var han riktigt bra på att ljuga, eller så talade han sanning.
  "Kate told me about when you went to our school. About you and Rob, how you were always in the same fights." Vi båda satt nu med blickarna riktade mot vägen framför oss.
  "I never liked the guy. He's a brag", sa Harry enkelt och jag suckade. Det här ledde ingen vart. Jag fick inte veta någonting som jag inte redan visste.
  När vi kom fram till stan och jag insisterade på att gå ensam ignorerade Harry totalt min vilja och följde ändå efter ut ur bilen och in på köpcentret. Det visade sig dock vara till min fördel, för jag lyckades hitta rätt mycket kläder som var både snygga och rätt billiga, vilket ledde till att ett par starka armar som bar mina påsar var till stor hjälp.


  Ett par timmar senare satt vi återigen i bilen, den här gången på väg mot min gata. "Was today your first day in school?", frågade Harry efter att ha slagit på radion på låg volym.
  Jag nickade som svar, men insåg sedan att han tittade på vägen och därav förmodligen inte ens såg min rörelse. "Yeah."
  "How did it go?"
  "I don't even know exactly what I was expecting, but every single girl was staring and some even laughed..", sa jag och fingrade lite på kanten av av min jackärm. Jag hade lyckats hålla ihop hela dagen, till och med lett, men det betydde inte att det inte hade varit svåart.
  Harry stannade i en korsning och tittade på mig en stund. "Then every single girl at that school is a fool", sa han allvarligt och jag log svagt emot honom.
  "Or maybe I am. For thinking, even though I knew nothing would be the same, that maybe I could just keep on living like before", sa jag fundersamt.
  "Stop it. Dont blame yourself for anything. Just.. don't overthink things, because it'll only make you feel worse", sa Harry när han återigen började köra. Jag tänkte på vad han sa ett tag och sneglade  sedan upp på honom.
  "Everybody is telling me that it's gonna be okay somehow and that they understand how hard it must be. I don't think they do. I don't think anyone who hasn't been through this themselves actually know anything about how it feels", sa jag och kunde se hur Harry's käkar spändes och hans händer kramade hårdare om ratten. Det var precis den reaktionen jag hoppats att få, för nu visste jag säkert att någonting hade hänt honom. "Tell me about it", andades jag nästan ljudlöst nu.
  Det blev tyst i bilen, bortsett från kvinnan som pratade med låg volym på radion. Dock var jag säker på att Harry hade hört mig, för hans grepp om ratten var nu så hårt att hans knogar vitnade. Han verkade dock inte ha någon som helst avsikt att svara, förrän bilen plötsligt stannade utanför mitt hus - jag hade inte alls upptäckt att vi börjat närma oss ens. "You have enough to deal with already", sa han då tonlöst innan han klev ur bilen.
  Jag suckade tungt, lutade bak huvudet mot sätet och slöt ögonen. På något sätt kändes det här ändå som en framgång. Han hade inte ignorerat mig totalt i alla fall. Någon gång skulle han kanske släppa in mig.
  När dörren på min sida av bilen plötsligt öppnades flög mina ögon också genast upp. "Are you coming?", frågade Harry som stod utanför med min bag över ena axel. Jag hade inte ens märkt att han öppnat bagaget och tagit ut den.
  "Yeah", mumlade jag och knäppte lös bältet innan jag på något sätt lyckades baxa ut mina påsar och mig själv från bilen utan att ramla.
  Det första jag märkte när jag klev ur var att mammas bil inte var hemma, och lampan i köket var släckt. Det var inte ofta man fick vara ensam hemma i det här huset - någon var alltid hemma - men nu verkade det faktiskt vara tomt.
  Dörren var som vanligt olåst - mamma sa alltid att bland de andra stora, fina gårdarna med vackra trädgårdar som fanns på vår gata var det ingen som skulle vilja ta sig in hos oss - så vi gick bara raka vägen in i hallen. Jag trampade av mig skorna och fortsatte in till köket, där jag lade påsarna på bordet.
  "This really is a small kitchen for such a long table", observerade Harry när han kom in efter mig och lade ner min väska på golvet.
  Jag tittade på det långa träbordet som i princip tog upp hela köket. Det var inte mer än en meters utrymme mellan bordet och diskbänken. "That's what heppens when you're too many people for the money that you have", svarade jag och tog ut ett juicepaket från kylen och två glas från ett av träskåpen.
  "Hm", muttrade Harry och tittade på de olika tavlorna som hängde på väggen.
  Jag hällde upp juice i båda glasen och hävde mig upp på diskbänken innan jag lyfte upp ett av glasen för att dricka ifrån det. Harry tog det andra glaset och höjde det lite mot mig. "Cheers", sa han och vi klingade försiktigt glasen emot varandra.
  Precis när vi båda tänkte ta en klunk skar min höga ringsignal genom luften och jag hoppade till en aning, innan jag snabbt ställde ifrån mig glaset och fiskade upp mobilen. Det var Rob.
  Jag rynkade pannan och tvekade lite, men bestämde mig ändå för att svara. Jag hade inte pratat med honom på ett bra tag, så han skulle nog inte uppskatta att jag ignorerade hans samtal.
  Just innan jag hann dra den gröna luren över skärmen för att svara var Harry's hand framme och snodde mobilen ur mitt grepp. "What are you doing?", frågade jag både högt och förvånat.
  "You didn't wanna answer that anyway. I just helped you decide", sa han och jag sträckte mig efter mobilen, vilket resulterade i att Harry höll bak handen så att jag inte nådde den trots att jag mer eller mindre hängde över honom.
  "Give it to me!"
  "Why? Are you gonna answer?", frågade Harry roat och jag gav upp i att försöka få tag i telefonen och blängde istället argt på honom. "And when he asks you what you're up to, what are you gonna say then?"
  Mobilen slutade ringa och Harry höll fram mobilen mellan oss. "Great", muttrade jag. "Now he thinks I'm ignoring him."
  "So call him back then", sa Harry enkelt och såg på mig under höjda ögonbryn.
  "Yeah, and say what? I couldn't lie to him", sa jag irriterat och Harry korsade armarna över bröstet.
  "So don't. Tell him why you couldn't pick up."
  Den där utmanande tonen som han brukade använda var nu tillbaka i rösten och jag slöt ögonen för att slippa se på honom. "Don't do that!", utbrast jag frustrerat.
  "Do what?", frågade Harry med en väldigt nonchalant ton.
  "Every time you want me to do something that I'm not brave enough to do, you use this voice..", jag tystnade när jag hörde hur knäppt det lät och när jag insåg hur enkelt han kunde kontrollera mig. Mina ögon flög upp och jag möttes av Harry's gröna ögon som roat iakttog mig.
  "Go on", uppmuntrade han retsamt. "Tell me how my voice effects you", lade han till och flinade svagt. "I like it."
  "That's not what I meant", sa jag strävt och sedan vibrerade och ringde mobilen i Harry's hand igen.
  "Here's your chance. You wanna pick up?", frågade han och jag tog telefonen ifrån honom, men nekade samtalet.
  "I can't."
  "Why not?",
  Jag suckade och stängde av mobilen för att han inte skulle ringa igen. "Because I'd have to lie to him, and I'm not gonna do that."
  "Or you could just be honest", konstaterade Harry och jag hoppade nu ner från bänken och hällde ut juicen från mitt glas innan jag lade tillbaka juicepaketet i kylen.
  "I can't. I kissed you! I fucking kissed you", sa jag frustrerat och använde båda händerna för att dra bak allt hår från ansiktet.
  Harry var tyst där han stod och efter ett tag vände jag mig emot honom för att kanske få en skymt av hans tankar eller känslor genom hans ansiktsuttryck, men det funkade verkligen inte. Hans ansikte och ögon visade ingenting. "It was just a kiss", sa han och tittade på mig som om jag verkligen överdrev allt och i princip var dum i huvudet.
  Hur kunde hans ens säga så? Det hade inte bara varit en kyss. Det hade varit så mycket mer än så. Känslan som hade bildats i min mage och behovet av kontakt som jag hade känt - som jag alltid kände lite av när jag var med Harry. Just nu var inget undantag. Innerst inne ville jag bara röra vid honom. Känna hans stora händer på min kropp, hans läppar emot mina. "Just a kiss?", upprepade jag med mer smärta i rösten än jag insett. "It was just a kiss to you?"
  Jag kunde se hur Harry's händer drog ihop sig till knutna nävar och hans blick blev mörkare när han mötte min blick. Lustfyllda. Det hade inte varit bara en kyss. Inte för honom heller.
  "Why are you with him?", frågade han och kom emot mig. Jag svalde hårt och stirrade förvånat på Harry. Ju närmare han kom desto högre upp var jag tvungen att titta för att se honom i ögonen.
  "Don't answer a question with another question. That's rude."
  "Tell me", sa Harry, som om han inte alls hade hört vad jag sagt. "Why are you with him?"
  Jag kände hur mitt hjärta rusade iväg så fort Harry kom så pass nära att hans andedräkt svepte över mitt ansikte när han sa de sista orden. Jag slöt ögonen för att göra det lite lättare att motstå frestelsen att sträcka ut handen och röra vid honom. "Because I.. I love him", sa jag tyst.
  En varm hand hittade sin väg till min hals och gjorde hela den sidan av halsen och axeln fri från hår. "But do you really?", frågade Harry tyst och hans röst var plötsligt närmare mitt öra - hans andedräkt kittlade min blottade hals och jag kunde inte stoppa rysningen som for igenom min kropp.
  Jag hade inga planer att svara på Harry's fråga - medveten om att han förmodligen bara skulle säga emot om jag svarade ja.
  "I don't know about you", började Harry att säga, innan han försiktigt vickade mitt huvud lite åt sidan innan hans läppar började kyssa min hals. Precis som tidigare gånger hittade han snabbt den känsliga punkten som gjorde allting dubbelt så behagligt, och där tog han lite hud mellan sina läppar och sög och bet lite smått på det. "but I've always said that people who cheats, can't possibly live their partners enough", avslutade han sedan sin mening och jag kände hur värmen från hans ansikte och läppar försvann ifrån mig.
  När jag öppnade ögonen befann sig Harry's ansikte bara några centimeter ifrån mitt och hans blick mötte genast min. Jag skakade på huvudet i en liten, men ändå märkbar rörelse. "Harry, I.. Don't do this..", mumlade jag och återigen kom Harry's hand upp till mitt ansikte och han kupade den om min ena kind.
  "Does he make you feel like you feel right now?", frågade han och jag öppnade munnen för att tala om att det gjorde Robert minsann, men inga ljud kom fram.
  Harry släppte mitt ansikte, tog min hand och förde den upp till mitt egna, vänstra bröst, där han placerade den just ovanför hjärtat. Med sin egna stora hand på min tryckte han lite emot min kropp och jag kunde tydligt känna hur mitt hjärta bultade snabbare och snabbare. "Does he make your heart race like this?"
  Harry's ögon var fortfarande fästa vid mina, som om han väntade på ett svar. Försiktigt, förmodligen knappt märkbart, skakade jag på huvudet. "But I love him", viskade jag, i brist på någonting vettigt att säga.
  "It's not always just the love that counts, Cassie. Sometimes you have to look for the small signals your body gives you when you really, really need something", sa Harry i en allvarlig röst. "Or someone."
  "You make it sound like I'm addicted to you!", fnös jag likgiltigt. Sanningen var att jag mer eller mindre kände att jag verkligen behövde honom, men det betydde inte att han kunde använda det som något dåligt trick.
  "This isn't a single road", sa Harry och flyttade våra händer från min bröstkorg till hans, där han pressade min hand emot sitt vänstra bröst. Jag kunde känna hans bultande hjärta, i nästan en lika snabb takt som mitt eget.
  "You..", började jag att säga, men blev stående med halvt öppen mun och tittade ner på våra händer, sedan upp och in i Harry's gröna ögon igen.
  "I need you."
  I need you too. Säg det då!
  Men jag kunde inte. Hur mycket jag än behövde Harry just nu kunde jag inte vara värre är jag redan var mot Rob. Istället stod jag där som ett fån och bara tittade på honom. Jag kände tydligt hur hans bröstkorg höjdes och sänktes under min hand när han andades. Jag hade kunnat stå där hur länge som helst och bara känna på hans andetag, men just i den stunden öppnades dörren i hallen och vi båda drogs tillbaka till verkligheten.
  "Cassie! Are you home?", ropade en ivrig Margret.
  "In the kitchen", svarade jag och slängde en snabb blick mot halldörren innan tog ett litet steg ifrån Harry, men han följde efter i rörelsen, böjde sig sedan ner emot mig och innan jag ens fick chansen att göra någonting åt det var hans läppar emot mina i en kort, men underbar kyss. Sedan backade han ifrån mig med ett snett leende och lutade sig emot diskbänken precis i tid med att mina syskon kom in i köket, med mamma efter sig.

  "Cassie!", sa Max glatt med sina oklara S och sprang genast fram till mig. Jag skrattade lite och tog som vanligt upp honom i famnen.

  "Where have you been?", frågade jag och tittade på resten av barnaskaran som alla hade någonting i handen.

  "Shopping. We all got new toys", sa Celine och höll upp en mellanstor tygdocka.

  "Why?", frågade jag oförstående och höjde blicken till mamma, som log svagt och skakade på huvudet, innan hon tittade förbi mig, på Harry. "I've seen your face before..", sa hon lite fundersamt.

  Åhnej. Jag hade helt glömt bort att mamma och Harry hade träffats den där kvällen som vi alla nog helst inte ville tänka på. "Yeah, we met a couple of weeks ago", sa Harry lite avvaktande och mamma verkade nu komma ihåg när och var de hade träffats.

  "Right. I remember", sa hon kort och jag pressade samman läpparna till ett sträck. Jobbigt läge, minst sagt.

  "I'm sorry", sa Harry efter en liten tystnad och jag förstod på hans röst att han inte bad om ursäkt för att det hade blivit en pinsam situation på grund av att han var här, utan han sa förlåt för vad som hade hänt.

  "There was nothing you could've done... young man", sa mamma efter att ha funderat lite men uppenbarligen inte kommit på hans namn.

  "Harry", informerade han och jag kunde se att mammas ögonbryn sköts upp en liten bit. Nu när hon tittade på honom var det som om hon gjorde det genom ett par nya ögon.

  Efter att ha granskat honom lite vände hon en menande och väldigt pinsam blick till mot mig. "So this is Harry?"

  Jag bet mig i läppen och kände hur jag rodnade lite. Hon behövde ju kanske inte göra det så extremt uppenbart att vi hade pratat om honom tidigare. "Yeah. This is Harry", bekräftade jag medan en liten rodnad spred sig över mina kinder. När jag sneglade på Harry tittade han på mig under höjda ögonbryn och med en väldigt bekant, road min. "But he was just leaving", lade jag till med ett ansträngt leende.

  "Oh, but stay. I was just gonna make dinner", sa mamma och tittade leende på Harry.

  "Mom. Maybe some other time", försökte jag, men Harry's flin informerade mig om att det var lönlöst. Han hade redan bestämt sig. Han tänkte stanna här och äta med oss.

  "I'd love to stay", sa han i en överraskande artig ton. Jag hade nog aldrig ens hört Harry prata på det där sättet.

Kommenterat av Rebecka

Jag älskar denna novellen!!!!

Svar: Gud vad roligt! :')
One D Tales

2013-11-14, 10:44:34
Kommenterat av My (1D Novell)

hahaha oh my god.. Den här delen var helt underbar.. På alla sätt och vis, jag ville som vanligt inte att den någonsin skulle ta slut.. Jag älskar hur Harry verkligen kontrollerar Cassie å får henne ur balans å allting, de bevisar ju bara att de gillar varann. Åh, få ur Rob ur bilden snart.. Vill att de ska bli dom! ;)

Längtar till nästa del å hoppas den kommer snart för jag kan verkligen inte väääntaa ! så sjukt bra, DU är så sjukt bra. Tack för att du gjorde min ddaag!

Svar: Haha, men gud. Tack för att du gjorde min! Blir helt varm i magen av att läsa sådant här. Det betyder lika mycket varje gång!
One D Tales

2013-11-14, 18:46:22
URL/Bloggadress http://novellermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av Berättelser om One Direction

Åh, jag fortsätter bara älska Harry i denne novell och novellen är såå sjukt bra! jag kan inte beskriva med ord hur bra den är. Hela världen runt omkring försvinner när jag läser dina delar! LOVE IT!:D

Svar: Gud vad kul att höra. Underbart, verkligen. TACK! :')
One D Tales

2013-11-14, 23:37:46
URL/Bloggadress http://berattelsermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av louise

ASSÅ SÅ BRA, SKRIV MER. RÖSTAR för ny del imon :D

Svar: TACK! Jag ska se om jag lyckas få i ordning nästa del till i morgon. :D
One D Tales

2013-11-15, 13:42:05
Kommenterat av Onedirectionstorys.devote.se

Hej! Har en nystartad novellblogg och skulle gärna vilja göra ett länkbyte! :)

Svar: Hejhej. Jag är faktiskt inte riktigt intresserad av länkbyte just nu.. :$
One D Tales

2013-11-15, 18:13:17
URL/Bloggadress http://onedirectionstorys.devote.se
Kommenterat av Linnéa

Jag älskar verkligen din blogg. Världens bästa novell är det! :D

Svar: Men ojdå, tack så hemskt mycket! Nu kan jag somna med att brett leende på läpparna! :D
One D Tales

2013-11-16, 00:00:43
Kommenterat av bella

Man får bara en sån speciel känsla när man läser det här!!! Nu ligger Harry i "överläge" med sina flin, skulle inte Cassie också kunna få "övertagit" och kunna få retas lite? Bara ett förslag :)

Svar: Absolut. Ska tänka på det, fast du får nog vänta lite på det.. ;)
One D Tales

2013-11-16, 20:58:57
Kommenterat av Maja

Kan du lova att nästa del kommer upp på måndag kväll? Kan seriöst inte vänta mer :( så himla bra!!!!!

Svar: Med tanke på att jag nu - 36 minuter efter att du kommenterade - just publicerade en ny del så blir svaret på denna fråga nej. Hehe. :)
One D Tales

2013-11-17, 22:56:39
Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: