Safe - Del 15

03 September 2013, 22:25
Tidigare:
När Harry nu svepte ena armen bakom min rygg och kupade den andra handen om mitt bakhuvud för att smeka mitt hår var det första gången som hans omfamning inte ens hjälpte lite. Ingenting spelade någon roll utan Alexa. Ingenting.
 
→ Fred ←
 
  Efter att ha förlorat någon nära är det vanligt att sörja, att kanske sitta på sitt rum och inte bry sig om någonting i några dagar, någon vecka.. Några månader? Jag hade ingen aning, för jag hade aldrig varit med om något liknande. Men Cassie, hon hade ett helt annat sätt att hantera Alexas död på. Eller att inte hantera kanske passar bättre.
  Det hade snart gått en vecka och bortsett från den dagen då Alexa olyckligtvis dött, så hade jag inte sett Cassie gråta en enda gång. Jag hade ingen aning om exakt vad som var normalt i sådana här lägen, eller om det ens fanns något normalt, men att det här inte var rätt sätt att handskas med det var jag säker på.
  På sex dagar hade vi hunnit med sju olika fester och inte ens på ljusa dagen hade Cassie tid att ta det lugnt och vila. Hon hade sagt att då blev hon bakfull och det orkade hon inte med just nu. Några timmar varje natt sov hon, men sedan tog hon en massa värktabletter för att slippa huvudvärk och sedan höll hon igång hela dagen.
  Att vara ute på fester varje kväll en vanlig skolvecka var inte precis någonting jag uppskattade, men någon var ju tvungen att hålla koll på Cassie och eftersom jag kände att den uppgiften var lite mitt ansvar så stod jag nu och lutade mot ett bord i en främmande tjejs vardagsrum - som för tillfället var flitigt omgjord till en liten minibar och dansgolv.
  Jag hade blicken fäst på Cassie som stod på andra sidan rummet med armarna runt Robs hals och förmodligen med hans tunga nere i halsen. Han verkade absolut inte ha någonting emot det här beteendet, vilket absolut inte hjälpte. Det kändes som att han - som faktiskt var hennes pojkvän - borde vara den som hjälpte henne att hantera en sådan här sak istället för att uppmuntra henne att dricka sig igenom det.
  "Hi Fred", sa plötsligt en väldigt gäll röst bredvid mig. Jag hade varit alldeles för upptagen med att granska Cassie, för att ens märka att en ganska lång, svarthårig tjej med piercing i både ögonbrynet och läppen kommit fram till mig med två stora, orangea drinkar i händerna.
  "Do I know you?", frågade jag fundersamt och försökte få det att inte låta otrevligt, vilket var lite svårt med den frasen.
  "No. But I know you", svarade hon och höll fram det ena glaset mot mig. "It's soda and a little bit bourbon", sa hon sedan som en förklaring när hon såg min frågande blick.
  "I'm not drinking tonight", sa jag enkelt och skakade på huvudet. "Thanks though", sköt jag in och pressade fram ett leende.
  "Whatever", mumlade hon och ställde ifrån sig ett utav glasen innan hon tog en stor klunk ur det andra. "I'm Elli", sa hon sedan och log ett leende som nästan såg triumferande ut.
  Sedan tappade jag helt fokus på Elli när jag såg Rob göra sig väg fram mellan de dansande ungdomarna fram mot dörren. Cassie var inte med honom, så jag sökte med blicken genom rummet och hittade henne snart på dansgolvet, där en kille jag aldrig sett förut snurrade henne under sin ena arm.
  "Oh, you have to stop with that", sa Elli bredvid mig och jag hade nästan hunnit glömma bort att hon var där.
  "Stop with what?", frågade jag oförstående och slet blicken från Cassie och den främmande killen för att titta på Elli, som också tittade ut mot dansgolvet.
  "Those looks. You're being way too obvious about your feelings for her."
  "What?", frågade jag igen och ett dämpat skratt slank ur mig. "My feelings for Cassie?".
  "Exactly. Nobody likes a clingy guy, besides Rob already has her around his little finger."
  Jag var minst sagt förvånad över att den här tjejen hade sådan extrem koll på allting, medan jag inte kunde komma ihåg att jag någonsin träffas henne förut. Att hon trodde att jag hade känslor för Cassie var dock bara roligt. När vi var mindre fick vi ofta höra sådana kommenterar och många gånger var det folk som retades för att vi sov hos varandra och alltid var med varandra. Det fanns till och med en period då vi hade börjat ta åt oss lite och då slutade umgås lika mycket. När vi blev äldre verkade folk bli vana vid att vi alltid umgicks och det här var nog första gången på flera år som jag hört någon påpeka någonting som har med kärlek mellan mig och Cassie att göra.
  "Why don't you get straight facts before you put that nose of yours where it doesn't belong?", frågade jag med ett oäkta leende och Elli himlade med ögonen.
  "Oh, I know more than you think..", sa Elli och log återigen sitt triumferande leende, bara det att nu såg det även lite retsamt ut. "Freddie", lade hon sedan övertydligt till. Den enda som någonsin kallade mig för det var Cassie, och Elli gjorde det väldigt tydligt att hon visste om det.
  "Hm, and who are you again?", frågade jag kallt och vägrade att visa min förvåning över hennes ordval. Elli himlade återigen med ögonen och hennes leende försvann. Hon var absolut inte glad åt att hon inte var den enda som kunde komma med dryga kommentarer. "Your life must really suck, when you spend your time memorizing others", lade jag sedan till innan jag gick förbi henne mot dansgolvet.
  I vanliga fall var jag faktiskt inte alls så där lätt irriterad, men jag antar att flera nätter i rad med väldigt lite sömn lämnade sina spår.
  Nu sökte jag återigen efter Cassie med blicken och fann henne med samma kille som hon dansat med för några minuter sedan. Det såg dock ut som att han ville mer än att bara dansa. Hans händer sökte sig gång på gång ner mot hennes rumpa, och det spelade ingen roll hur många gånger Cassie flyttade de uppåt för så fort hon släppte hans händer sänkte han de igen. Irriterat styrde jag stegen mot de.
  "Maybe I could have the rest of this dance?", frågade jag och såg på Cassie, innan jag vände blicken mot killen. "You wouldn't mind, would you?", frågade jag, förvånad över hur kall min röst var.
  "Actually I would", svarade han kort, men nästa sekund var Cassie ändå borta från hans armar.
  "Freddie!", log hon stolt och lade sina armar runt min nacke. Jag knäppte händerna bakom henne och vilade de emot hennes korsrygg, samtidigt som jag inte kunde låta bli att ge den blonda killen som Cassie nyss hade dansat med ett retsamt leende.
  "Who was that?", frågade jag sedan och såg på Cassie med huvudet lite på sned.
  "I d'know", svarade hon och ryckte på axlarna. Jag suckade tungt och slöt ögonen för några sekunder, innan jag allvarligt tittade på henne igen.
  "Seriously Cassie, what are you doing?"
  "Dancing..?", frågade hon prövande och jag kände att hon lekte lite med håret i min nacke. Jag tänkte precis säga att det inte var det jag menade, när någon överröstade musiken och ropade; "I found it!". Oförstående vred jag på huvudet för att få reda på vem det var som hade hittat vad.
  "She found the key to her fathers vitrine", förklarade Cassie med en entusiasm som jag inte kunde påstå att jag delade. "Come on, let's get a drink!", lade hon sedan till och släppte sitt grepp om min nacke och tog istället min ena hand och började gå mot vitrinskåpet som folk redan börjat samlas runt om.
  "I'm driving, remember?". Jag stannade och försökte få Cassie att göra samma sak, och hon lät sig faktiskt stoppas. "Can't we just go home? We don't even know anyone here."
  "I told you you didn't have to come. You can leave", konstaterade Cassie och jag himlade med ögonen.
  "And leave you alone here..? Not a chance", suckade jag och hon lös upp i ett leende, som dock inte såg särskilt glatt ut. Det var samma leende som hon haft på läpparna i flera dagar nu. Ett oäkta leende som hon använde för att täcka över sorgen. Både för att andra inte skulle förstå hur hon egentligen mådde och för att hon själv skulle slippa ta itu med sina känslor - var jag ganska säker på.
  "Then you can hold this for me", halvt beordrade hon och drog av sig den lilla väskan hon hade över axeln. Jag tog emot den och fick en snabb puss på kinden innan Cassie började backa ifrån mig. "You're the best!"
 
 
→ Harry ←
 
  "That shouldn't even be aloud to be called a party", skrattade Niall när han, jag, Zayn, Liam och Louis hade baxat oss in i bilen igen efter att ha varit in en snabbis på en så kallad hemmafest. Det hade knappt varit någon musik och säkert hälften av folket där hade suttit ner med en bok. En lugn hemmakväll var nog ett bättre namn än en hemmafest.
  "I'd say we never listen to Harrys tips again", föreslog Liam och de andra instämde genast.
  "They said it was a huge party. I didn't know it was gonna suck!", försvarade jag mig och slog oskyldigt ut med armarna.
  "Well, we have to blame someone for ruining the night", konstaterade Louis och flinade mot mig i backspegeln samtidigt som han slog igång bilen och backade ut från gården där vi stod parkerade.
  "The night is young, you still have time to save it because I don't wanna go home yet", sa Zayn förväntansfullt och jag funderade lite. Just när jag tänkte föreslå att vi kunde åka in till stan och svänga in på någon pub i en timma eller så, så fylldes bilen utav en välbekant ringsignal - min. Snabbt kände jag igenom jeansfickorna, men de var tomma. Då kom jag på att jag hade lämnat mobilen mellan framsätena när jag hade suttit fram då vi åkt till festen.
  "Ooh, it's Cassie calling", sa Louis med ett retsamt tonläge på rösten. När jag tittade på honom höll han min mobil i handen och även jag kunde se att det var Cassie's namn som lyste upp skärmen. Det gjorde mig minst sagt förvånad att hon ringde mig nu. Dagarna efter att hennes syster hade gått bort hade jag försökt ringa henne några gånger, men hon hade inte svarat. Sedan hade jag fått ett kort sms där hon sa åt mig att hålla mig borta från henne, och det var det senaste jag hört av Cassie.
  "Give it to me!", sa jag allvarligt, nästan orolig att signalerna skulle sluta tjuta och att det skulle vara för sent att svara och ta reda på vad hon ville.
  "Since when do you give the girls your number?", frågade Zayn och såg på mig med höjda ögonbryn och ett leende som nästan såg imponerat ut, samtidigt som han sa det på ett retsamt sätt.
  "Since he met this girl", sa Louis och jag reste mig upp lite halvt för att kunna sträcka mig tillräckligt långt fram och ta mobilen ur hans hand.
  "Just shut up for a minute!", beordrade jag högt och höjde ena pekfringret framför mig innan jag drog den gröna luren över skärmen och förde mobilen mot örat.
  "Harry", svarade jag snabbt i hopp om att Cassie inte hade hunnit ge upp, och det hade hon till min lättnad inte för jag kunde höra en massa avlägsna röster och skratt från hennes sida av linjen. "Cassie, you there?" frågade jag när hon inte sa någonting.
  "Actually, this is Fred", informerade en röst som absolut inte tillhörde Cassie. Återigen höjde jag pekfingret framför mig för att få tyst på Niall, som hade börjat förklara något för Louis i framsätet, vilket resulterade i att han var tvungen att höras genom hela bilen. 
  "Well, I'm listening..", sa jag för att få honom att yttra sig om anledningen till varför han ringde mig. Jag var ganska säker på att Fred var den där killen som Cassie verkade hänga med väldigt mycket. Jag hade först trott att det var hennes bror, men det verkade dock mer som om de bara var vänner.
  "I hate to say this, but there is something that I will never understand going on between you and Cassie. Even though she said she never wanted to see you again I think -"
  "Wait! She said that?", frågade jag lite roat och blev som vanligt positivt överraskad av Cassie's bestämda temperament. Jag visste inte varför men det var underhållande att se henne arg eller irriterad.
  "Not the point", kommenterade Fred irriterat och jag fick en känsla av att han inte precis gillade mig, vilket gjorde det faktum att han ringde till mig ännu konstigare.
  "Sorry, keep going."
  "I think she needs you. Or I know she needs something that I can't give her, and in this moment I'm villing to try anything. Even you." Jag förstod först nu att Cassie förmodligen inte ens visste om att Fred pratade med mig just nu.
  "If Cassie needs me, I think she can tell me herself", konstaterade jag och fick en djup suck från Fred.
  "She is not in the condition to admit that she needs anything at all", sa han otåligt och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Förmodligen var hon helt förstörd, som de flesta nog skulle ha varit om ens tvillingsyster dött. "Could you just get here?" muttrade Fred och jag nickade sakta, men kom snabbt på att han inte såg mig.
  "Where are you?", frågade jag då istället, vilket fick till och med Niall att tystna och se på mig - förmodligen nyfiken på vart vi skulle.
  "We're in Stratford. Caistor Park Road. I think it was E15." Stratford. Det tog minst en halvtimme, förmodligen närmare 40 minuter dit. Dock spelade det ingen roll - jag skulle absolut åka.
  "I'll be there."
Väldigt sen, och kanske lite tråkig del också... Menmen. :)
Kommenterat av Berättelser om One Direction

Sen men absolut inte tråkig. Jag gillar den hoppas harry kan hjälpa henne!

Svar: Det var ju bra i alla fall. Jo, det får vi hoppas!
One D Tales

2013-09-03, 22:54:23
URL/Bloggadress http://berattelsermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av Matilda

Jättebra(:

Svar: Jättestort tack, alltså! :)
One D Tales

2013-09-03, 23:03:11
URL/Bloggadress http://matildasavelind.blogg.se
Kommenterat av My (1D Novell)

åh inte alls dålig! så himla efterlängtad och allting. Log faktiskt genom hela Freds perspektiv, det är faktiskt så jag kände också, folk håller på så där med mig och min bästa killkompis med, haha. Dock har det börjat vänt sig att vi ses, som tur är :) Aja, du är som vanligt superduktig och ser fram emot nästa del!

Svar: Måååh, taaack! Hehe åh, hatar när folk inte kan förstå att tjejer och killar kan vara vän med varandra utan några känslor inblandade. >.<
Ska försöka få in nästa rätt snart. ^.^
One D Tales

2013-09-04, 16:00:34
URL/Bloggadress http://novellermedonedirection.blogg.se
Kommenterat av baralillajag

Lika bra som vanligt! :D

Svar: Härligt! :D
One D Tales

2013-09-04, 21:23:34
Kommenterat av sanna

jättebra! meera!

Svar: Tack! Jadå. :)
One D Tales

2013-09-04, 21:43:17
Kommenterat av Fanny

Meeeeraaaaa

Svar: Det kommer, det kommer. :)
One D Tales

2013-09-04, 22:36:51
Kommenterat av ida

svinbra!!

Svar: Tack gulle!
One D Tales

2013-09-04, 23:04:37
Kommenterat av Stina VJ

Sååå himla braaa!! :D Du är så grymt duktig på att skriva! :) <3

Svar: Tack så sjukt mycket! :D
One D Tales

2013-09-08, 09:58:44
URL/Bloggadress http://onedirectionnooveller.blogg.se
Kommenterat av Bella

Men, men, det var en del ;)

Svar: Det var det.. :)
One D Tales

2013-09-08, 16:14:40
Kommenterat av Johanna

När kommer nästa del????? VILL INTE VÄNTA MER SÅ BRA ÄR DEN

Svar: Idag. Senast kl 11.59 inatt. I promise!
One D Tales

2013-09-09, 16:30:18
Kommenterat av Matilda

Uhuhuhuhu, nu vill jag faktiskt ha meraaa?! :(

Svar: I knåååw, förlåt! Idag kommer det. Lovar!
One D Tales

2013-09-16, 23:04:36
URL/Bloggadress http://matildasavelind.blogg.se
Kommenterat av de du ;)

när ska du lägga upp nästa kapitel ? det var typ nästan en månad sen haha nejmen jag tkr den är jättebra så jag vill ha mer snart !! jag väntar :)

Svar: Snarttttttt. Håller på med den nu. Idag kommer den upp. Och ja, jag är segast på jorden jag vet det. Förlåt. :(
One D Tales

2013-09-18, 18:34:15
Kommentera

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: